The real shit behind the walls.

Del 1 ♡

Jag bara låg där, låg där på sängen med ansiktet nerborrat hårt i min kudde. Allt jag ville var bara att skrika ut allt jag kände inom mig men inte ens de hade jag ork till. Idag var det fredag, en sån varm och klibbig äcklig jävla sommardag. Med min brors armehoodie ner till knäna & gråten i halsen drog jag mig upp ur sängen och gick med tunga klumpiga steg mot dörren.

Jag stannade till för en sekund och tänkte efter innan jag chansade och öppnade dörren i hopp om att han skulle ha försvunnit vid det här laget. Min blick slängdes över hela rummet, soffan, balkongen & golvet. Överallt vart mina ögon än kollade så hade jag burkar inom mitt synhåll. Halvt haltande tog jag mig fram till de gamla och äckliga kylskåpet samtidigt som mina ögon rullade över dem tomma hyllorna. Allt var tomt förutom dörrarna som var fulla med ölflaskor. Samtidigt som jag precis skulle stänga till dörren och gå tillbaka till mitt rum kände jag en äcklig och obehaglig svag vindpust över min axel samtidigt som jag vände mig om och mötte den där svarta, tomma & ilskna blicken.

"Vart är du påväg då?" Sa han med sin skrovliga & hesa röst samtidigt som han drog tag i min arm i ett snabbt och hårt grepp. "Jag ska ingenstans, släpp mig asså snälla du har redan gjort mig tillräckligt illa idag!" Skrek jag med den lilla ork jag hade kvar samtidigt som smärtan om hans grepp bara blev värre och värre. Jag skrek till allt vad jag hade och försökte slita mig loss men mot hans hårda grepp har jag aldrig någon chans.

Ångesten i mitt bröst växte och jag fick totalpanik och tårarna bara sprutade samtidigt som jag skrek allt vad jag hade "Markus förfan för en gångs skull tänk efter! Jag har inte varit i skolan på 5 dagar tror du inte dem blir misstänksamma om du tvingar mig att vara hemma idag också!!?" Han spärrade upp ögonen och bara stirrade rakt på mig, för en sekund stannade tiden och allt jag kände var hans andedräkt full av alkohol lukt rakt vid min näsa. Han tänkte snabbt efter innan han slängde ur sig "Ungjävel, där tror du att du va smart va, tror du kan komma undan på de viset men när du kommer hem ska vi avsluta detta!"

Han släppte greppet om mina armar och tog ett fast grepp om mitt långa blonda hår och drog mitt huvud upp mot hans munn. "Jag ger dig 20 sekunder att ta dig ut ifrån detta hus och ge dig iväg till den helvetes jävla skolan är de förstått" skrek han i örat på mig innan han släppte greppet om mitt hår och jag trillade ihop i en klump på golvet. "ETT, TVÅ UPP UNGJÄVEL" skrek han innan han gav mig en spark i sidan av magen och jag sprang ut till hallen, drog åt mig mina joggingbyxor och drog för min brors arméhoodie för mitt ansikte för att dölja mina tårar.

Jag sprang allt vad jag orkade med tårarna och skriket mot skolan och hans röst ekande i mitt huvud. Springandes i varma kläder mitt i sommaren för att dölja märkena, de enda minnet jag har kvar av min bror sen han dog i armén och gråten ändan upp i halsen helt förstörd kom jag tillslut fram till dem stora glasdörrarna.