The real shit behind the walls.

Del 41 ♡

Tungt öppnade jag sakta upp mina ögonlock och blinkade ett par gånger. Den starka solen gjorde de ljust i hela rummet. I en gäsp sträckte jag mig och klev upp ur sängen. Solen lyste starkt och himlen var klar blå. Jag öppnade dörren och gick ner för trappan samtidigt som jag gnuggade mig i ögonen. Mike satt vid köksön och läste tidningen med en kopp kaffe i handen. Martha stod vid spisen och gjorde pannkakor. Med sakta och lugna steg gick jag mot köket och mötte Mikes blick. "Hoppas du sov gott?" Sa han med ett snett flin. "Ja det var längesen jag kunde sova såhär gott." Sa jag och fnittrade lite kort samtidigt som jag satte mig på den höga stolen bredvid han. 

Martha vände sig om och log mot mig innan hon sa "Ja jag gjorde lite pannkakor bara, sen direkt efter frukosten tänkte vi att det var lika bra att vi åker till lägenheten och möter flyttbilen så får du ta precis allt du vill ha, om de går bra?" Jag fick en stor lättnad och log mot henne samtidigt som jag sa "Ja de blir perfekt." Hon skrattade till och vände sig om och fortsatte med pannkakorna. "Jag ska bara gå på toa." Sa jag och hoppade ner för stolen och gick mot toaletten. Jag pumpade tvål i mina händer och sköljde av det under kranen. Jag höjde blicken upp mot spegeln, mina ögon var helt blå och jag hade fortfarande mörka märken i ansiktet men inte alls lika tydliga som igår. Jag log innan jag låste ut dörren och sprang ut mot köket igen där Martha hade dukat och lagt upp pannkakorna på en tallrik till oss alla tre. 

Vi åt och Mike tittade på Martha och sen på mig. "Jo Penelope förstår du, vi har inga egna barn faktiskt. För Martha kan inte bli med barn så vi har alltid velat adoptera ett." Sa Mike och log lite nervöst mot mig. Martha vände sin blick till mig samtidigt som hon harklade sig och sa "Så vi skulle faktiskt vela adoptera dig Penelope." Jag hostade till lite och satte nästan pannkakan i halsen men sen tittade jag upp på dom. "De skulle jag mer än gärna vela." Sa jag med tårfyllda ögon och ett kort skratt. Martha och Mike tittade på varandra och log stort mot varandra och sen mot mig.

Att komma tillbaka till lägenheten kändes bra trots allt de jobbiga som hade hänt där, men glädjen jag har upplevt där med mamma väger tyngre än helvetet med Markus. Det hela slutade med att vi tog allt från mitt rum och byrån i hallen samt vartenda foto på mig och mamma. Mammas och Markus gamla sovrum fanns där inget som var kvar efter henne eftersom att han gjorde sig av med allt i sovrummet och vardagsrummet när hon dog. Den viktigaste saken var ändå halsbandet som jag fick på min 15 års födelsedag, vilket var den sista födelsedagen jag firade med mamma. Jag höll hårt om de när de hängde runt min hals på vägen hem. Flyttbilen åkte bakom oss och jag och Mike åkte i bilen framför. Martha stannade hemma för att fixa plats i sovrummet till mina saker och flytta ut allt de gamla som stod där. 

Ett par timmar senare hade jag alla sakerna på mitt rum och de små sista detaljerna var också fixade. Mike hjälpte mig med att montera upp en ny hylla och resten fixade jag själv. Bilden på mig och mamma satte jag på nattduksbordet så jag ser den varje kväll innan jag går och lägger mig. De knackade löst på dörren och Martha öppnade försiktigt dörren och tog ett steg in. Hon såg sig förvånat om och sa "Wow du, detta blev ju supermysigt." Hon satte sig bredvid mig på sängen och la sin arm om mig och log svagt. Hon tittade på bilden på mitt nattduksbord samtidigt som hon sa "Den bilden är superfin du." Hon log stort mot mig och jag tittade på den och sen på henne. "Tack Martha." Sa jag och gav henne en kram. "Du bestämmer själv men Sophie tyckte att det var bäst att du återvänder till skolan så snabbt som möjligt." Sa hon och tittade på mig. "Jag kan gå till skolan imorgon." Sa jag och log stort mot henne.

Jag sprang upp på mitt rum och ryckte åt mig väskan som låg på sängen. Jag kramade Martha lite snabbt innan jag och Mike gick ut till bilen som stod parkerad på uppfarten. Egentligen så bodde jag bara 20 minuter ifrån skolan nu men Mike & Martha ville vara säkra på att jag kom säkert till skolan så därför körde Mike mig till skolan idag. När vi kom fram till den stora parkeringen så bromsade han in och jag knäppte upp bältet och vände min blick till han. "Ha nu de bra Penelope oh är det något så ring så hämtar jag eller Martha dig okej?" Sa han och log brett till mig. Jag nickade glatt mot han och hoppade ut ur bilen. 

Jag gick mot dem stora glasdörrarna faktiskt glad denna gången. Det var flera dagar sen jag var i skolan, alltså flera dagar sen jag såg Albin. Allt jag ville var bara att få vara i hans famn och för en gångs skull berätta allt för han nu. Jag sprang lite smått mot glasdörrarna och öppnade dem och kom in i korridoren. Jag såg mig om bland flera hundra elever men såg han inte någonstans så jag gick till mitt skåp där jag slängde in väskan och tog ut mina böcker. När jag vände mig om efter att jag hade låst skåpet fick jag syn på Albin en bit bort. Han stod vid Chelsea & Aubrey och dem alla tre skrattade. De vred sig i hela magen och jag fick en klump i halsen som jag svalde tungt, min blick blev lite suddig och mina ögon tårögda sen rann en tår nerför min kind. Jag försökte hålla emot gråten men de gick inte. Förtvivlat kollade jag på dem alla tre och Albin tittade inte ens hit, plötsligt gick Tristan mot mig och jag mötte hans blick med min tårögda och förkrossade blick. Hans ansiktsuttryck blev förvånat och han stannade till och höll kvar sin blick på mig. Jag torkade snabbt bort tårarna och gick mot andra hållet, hållet mot Albin, Chelsea & Aubrey. 

Mina fötter kändes som stenar och magen var en enda stor klump. Jag tog ett djupt andetag och gick rakt fram mot dem. Aubrey vände sin blick till mig ju närmare jag kom och sen tittade Chelsea på mig också. Precis när jag kom fram till dem vände Albin sin blick mot mig också. Han blev helt förvånad och tittade panikslaget mot Chelsea och sen tillbaks på mig. Kaxigt och bestämt stannade jag framför dem och tittade Albin rakt in i ögonen samtidigt som jag sa "Jasså dethär visste jag inte." Albin svalde tungt och svarade snabbt "Duh, du har inte varit här på flera dagar och va ensam så vi.. ja." Han stammade lite och hans röst va hackig. "Nä men ja de är bra." Svarade jag kort och vände mig om och gick till klassrummet. 

När jag satt där i stolen på lektionen kunde jag inte sluta tänka på de över huvudtaget. När jag kom ut ur klassrummet efter sista lektionen så stod Tristan vid Oliver och hans blick mötte min snabbt och sen tittade jag bort innan jag gick mot mitt skåp. Jag slängde ner mina saker i väskan och sen smällde jag igen skåpet. Jag gick ut genom glasdörrarna och ner mot muren. Jag hade smsat Mike att jag ville gå hem vilket dem var helt lugna med. Jag pluggade i hörlurarna i telefonen och satte på min spellista på Spotify. De va rätt ljust ute men solen syntes knappt och en kall vindpust blåste på mig och jag suckade tungt. 

Efter en bit där muren blev högre och högre såg jag två personer som stod mot muren och höll om varandra. De ljusa håret och de äckliga fnittret, jag kände igen det direkt. Tjejen hoppade upp i killens famn och deras läppar möttes i grovhångel. Det var Albin och Chelsea som höll på att bokstavligen äta upp varandra. Mina ögon blev helt blöta och tårarna sprutade. Jag började springa bort därifrån med tårarna exploderande från mina ögon. Lite suddigt såg jag någon som gick mot mig och som nu också började springa. De guldblondiga håret och dem lockarna kände jag också igen direkt.