The real shit behind the walls.

Del 2 ♡

 Jag drog efter andan samtidigt som jag blundade för en kort stund innan jag gick uppför den stora trappan och in genom glasdörrarna. Jag behövde inte ta av mig luvan eller titta upp för att märka hur allas blickar och fnitter brände sig in i huvudet på mig samtidigt som jag gick med raska och smått haltande steg till mitt skåp. 

Jag kunde inte ha gjort ett sämre beslut än när jag valde att ha ett överskåp. På tå och med en oändlig smärta ifrån min höft och sida på magen försökte jag nå upp för att sträcka mig efter min mapp. När jag tillslut fick tag i den flög alla andra med och inom några sekunder låg jag på golvet i en hög med mappar. Allas blickar riktades mot mitt håll och jag reste mig upp snabbt, slängde in mapparna i skåpet och sprang mot lektionen. Precis framför dörren in till klassrummet tog de stopp, jag kunde inte gå längre, jag skulle aldrig klara av att sätta på den masken igen. "Phenelope komigen nu don't act like a fucking p*ssy!" Var allt som ekade i mitt huvud. Jag slog mig själv allt vad jag kunde i ansiktet och skakade på huvudet samtidigt innan jag samlade modet och knackade på dörren två gånger innan jag gick in.

Jag möttes av Håkans blick samtidigt som jag öppnade dörren och tog ett kliv in och ställde mig precis i dörröppningen. "Phe-Phe-Phenelope" stammade han ur sig samtidigt som han förvånat spärrade upp ögonen. "Jah, jo ja välkommen tillbaka du kan sätta dig." Sa han samtidigt som jag gick motvilligt mot min bänk bredvid Chelsea. "Pfft åh shit vad varmt de är!" Slängde hon ur sig samtidigt som hon sneade mig från topp till tå. Jag försökte hålla fokusen kvar på Håkans genomgång men allt som kom in den lektionen kom ut lika snabbt igen. 

"Phenelope kan du stanna lite är du snäll." Sa Håkan samtidigt som han vände blicken mot mig och alla andra eleverna försvann ur klassrummet. Han vevade fram mig mot hans skrivbord och pekade på stolen framför. Motvilligt och sakta men tyst satte jag mig ner med blicken fast i mitt knä. "Så Phenelope de var ett tag sen du va i skolan, ellerhur?" Jag mumlade fram ett tyst "mh." och tittade halvt rädd upp på Håkan samtidigt som jag mötte hans blick och han sa "Jag vet att det har varit tufft nu sen din bror dog i armén förra året och nu detta med din mamma i våras." Min blick gick från rädd och tillbakadragen till sårad och smått irriterad. 

Håkan ändrade genast tonläge samtidigt som han sa "Allt jag bara ville veta var ifall allt är okej där hemma?" Jag bet mig hårt i läppen och höll tillbaka tårarna när jag hörde orden "okej hemma" okej hemma, de va längesen de var de tänkte jag tyst för mig själv innan jag tyst muttrade ifrån mig "ja de är de, kan jag få gå nu?" Jag vågade inte titta upp mot Håkan i rädsla av att möta hans blick så jag satt i stolen tills jag fick ett okej från han och försvann ut ur klassrummet lika fort som jag sprang hemifrån denna morgonen.