The real shit behind the walls.

Del 32 ♡

Jag satt på köksbänken med benen runt hans midja och hans händer på min bh. Han stod upp och vi hånglade. Han var precis tätt intill mig när han började pussa mig längst ner med halsen och jag kände hur de blev hårt mellan hans ben och hans andning blev snabbare och snabbare. De kittlade till på halsen men de var ändå skönt på samma vis, jag lutade huvudet bakåt och han började kyssa mig på kinden och sen möttes våra läppar igen. Hans läppar var så mjuka och lena och hans händer var nu mot mina bröst och klämde. Jag fortsatte att besvara hans hångel och mina händer var fortfarande runt hans nacke. Han tog ett grepp om min midja och bar försiktigt ner mig utan att våra läppar slets isär. 

Ljudet från varje gång våra läppar möttes lät fortfarande och tungorna rullade mot varandra då och då. Jag slet sakta bort mina läppar från hans och de blev ett litet smackljud. Han tittade ner på mig och de glittrade i hans ögon, hans blick var helt glad och jag kände på honom att han kände en enorm lättnad. Jag försökte se så normal ut som möjligt men jag hade fortfarande en konstig känsla i magen och jag tryckte ur mig "Vart är detta påväg?" Sa jag och tog ett steg bak från honom. "Jadu.. De får vi väll se. Vet att du inte mår så bra så vill ju inte stressa dig med något eller få dig att må dåligt." Dem orden sjönk in i hjärnan och en känsla av lycka spred sig inom hela mig, ett leende sken upp i mitt ansikte så mina tänder syntes innan jag ställde mig på tå för att pussa honom på munnen. Han besvarade pussen och vi gick ut ur köket.  

Jag låg på min säng och scrollade på instagram när en selfie på Tristan dök upp. På bilden så log han så man såg hans perfekta jämna och vita tänder. Hans blågröna ögon lyste upp hela hans ansikte och ljuset i bilden var mer än perfekt. Hans blonda hår med guldiga små slingor och lockar gjorde honom till den finaste människan man kunde tänka sig. Jag kunde inte slita mina ögon från bilden och en tår rann nerför min kind. 

Jag snyftade och torkade bort den lika snabbt innan jag klickade mig in på hans instagram för att se om han hade tagit bort bilderna på oss två. På senaste tiden hade han lagt ut otroligt många bilder, men där nere, långt långt nere dök den första bilden upp. Vi låg i sängen hemma hos honom och jag låg med mitt ansikte på hans bröst och sov. Han pussade mig på pannan och vi såg ut som världens lyckligaste människor. En känsla av ånger och frustration spred sig i hela min kropp och saknaden av honom gjorde inte de precis lättare. Jag förstod inte hur jag kunde sakna den människan efter vad han gjorde. Men sen samtidigt så kramades dem bara och han var svartsjuk för han brydde sig om mig. 

Tusen tankar snurrade i huvudet och ångesten blev mer och mer jobbig. Tänk så var allt detta bara ett jävligt stort missförstånd. Jag tittade på mina armar och mina märken, tänk så var det bara ett missförstånd och nu så har jag gått och gjort allt detta med en av hans bästavänner. Jag kände mig mer äcklig än vanligt och jag blev helt kallsvettig samtidigt som huvudet bulta och jag slängde mobilen in i väggen innan jag borrade ner huvudet i kudden och somnade.  

Jag vaknade av mitt larm som kom ifrån andra sidan av rummet, telefonen låg på golvet och vibererade i hela golvet. I en tung suck klev jag upp ur min säng och tog upp telefonen, stängde av alarmet och la den på mitt nattduksbord. I en gäsp drog jag på mig mina gråa jeans och tog på mig min svarta stora hoodie. Lukten från hoodien var precis samma som ifrån min brors armékofta. Bilden av min bror dök upp i huvudet och hur vi lekte som små. Han var 10 år äldre än mig och dog precis en månad innan Markus gjorde de med mamma. En tår rann ner för min kind och jag kunde inte förtränga tankarna på honom eller lukten av honom. Allt jag ville är bara att krama honom och skratta precis som vi alltid gjorde varje gång vi sågs. 

Dörren ryktes upp och Markus kom instormande på mitt rum. Stanken av alkohol kom in i hela rummet och han tittade på mig från topp till tå. "Vad bölar du om?" Sa han när han såg att jag grät. Jag torkade bort tårarna och svarade inte honom. Två sekunder senare tog han tag i mitt hår och drog mig upp mot han. Mitt ansikte var bara ett par centimeter ifrån hans och hans andedräkt stank bara öl. Jag skrek till och mitt hår slets pt alla håll, smärtan kändes precis som att hela mitt hår skulle trilla av. Han skrek på mig "Varför svarar du inte mig? När jag ställer dig en fråga så svarar du mig, fattar du!" Hans ansiktsuttryck var helt spänt och hela han kokade. Jag skrek bara "släpp mig mitt hår kommer trilla av" Han släppte greppet om mitt hår och jag trillade ner på golvet. 

Han tittade ner på mig när jag låg där på golvet och grät. Han drog in andan och spottade på mig flera gånger samtidigt som han skrek "Sluta nu böla du ska till skolan!" Han gick ut ur mitt rum och jag reste mig tungt och snyftandes upp samtidigt som jag torkade bort spottet från mitt ansikte med tröjarmen. 

När jag kom till skolan så var jag helt nere. Tristan tittade på mig oroligt och bet sig svagt i läppen men vände sen snabbt bort sin blick igen. De högg till i bröstet och jag kände mig ännu mer äcklig. Albin kom fram till mig och frågade vad som hade hänt. Jag svarade bara "Ingenting är bara lite trött." Innan jag tryckte fram ett svagt och falskt leende. Lektionerna idag gick enormt seg och jag kunde inte koncentrera mig över huvudtaget. Huvudet bultade och tyngden i mitt bröst var jättejobbig. Jag kunde inte släppa mina tankar på Tristan och hans blick. Kanske brydde han sig om mig trots att vi inte snackar? Bilden av Albin och mig dök upp i huvudet och jag kände mig falsk som satt och tänkte såhär på Tristan. 

De ringde och lektionen var slut. Alla gick ut ur klassrummet och jag gick till mitt skåp. Jag slängde in mina saker och satte mig på en ledig bänk i korridoren. Chelsea och Aubrey gick förbi och gapflinade när dem såg hur nedstämd och knäckt jag var. Jag bara satt och stirrade ner i golvet när Tristan och Oliver gick förbi. Oliver var som vanligt men Tristan var också nere. Vi båda två var helt knäckta. Precis när dem gick förbi så kom Albin från de andra hållet och gick mot mig.