The real shit behind the walls.

Del 11 ♡

Jag försöker hoppa upp och sätta mig på muren lite diskret och låtsas som att jag inte har märkt att han kollade på mig och nu snart är han framför mig. Tristan kommer närmare och närmare och min puls blir högre och högre och jag försöker dölja min nervositet. 

"Tja, brukar typ aldrig se dig så ville ta chansen nu." Sa han med sin perfekt lagom mörka röst och han rodnade till lite och tittade mig in i ögonen när han sa de. Ställd som jag blev så fick jag knappt fram orden men klämde ändå ur mig "Jaha hah, ja hejj" och kunde inte låta bli att skratta lite generat efter. Han lutade sig mot muren och tittade lite snett upp mot mig samtidigt som han sa "Jo hade du kanske velat dra med oss till Ica eller något sen på lunchan?" Jag bet mig svagt i underläppen och svarade "Tror inte de är så smart idé, din lilla flickvän skulle nog inte vara så direkt förtjust i den idéen." 

Hans ansiktsuttryck blev lite mer avslappnat och han öppnade munnen och sa "flickvän och flickvän.. snarare uppätare." Och sen skrattade vi tillsammans till den kommentaren innan han också sa "Men nej ärligt hon är verkligen inte min flickvän och oavsett vad så har jag nu bestämt att du ska följa med." Jag tittade på han och blev lite röd i ansiktet av de han sa men kände hur allt de ledsna inom mig började lätta och bytas ut mot en glad och exalterad känsla som spred sig i hela kroppen och jag kände hur de riktigt pirrade till. "Antar att jag inte har något annat val än att följa med då." Sa jag och skrattade lite tyst samtidigt som jag tittade mot klockan och såg att vi började om två minuter. 

Jag hoppade ner ifrån muren och halkade lite och trillade till sidan mot Tristan, han hann fånga mig snabbt som fan och jag rodnade till då också. "Asså åh, tack verkligen haha." Sa jag till honom innan vi började gå mot glasdörrarna. När vi kom in i korridoren stirrade Chelsea ut mig direkt och blängde riktigt surt. Tristan höjde huvudet bak i en nickning samtidigt som han började gå mot sitt skåp.

Idag fick vi sluta redan efter lunch för alla lärarna skulle iväg på utbildning och därför kunde ingen hoppa in och ta lektionerna. Jag stod precis vid mitt skåp och samlade ihop mina grejer och varken Tristan, Chelsea eller någon av dem var inom synhåll vilket kändes som en oerhörd lättnad för då slapp jag sitta i samma rum som den där äckliga dubbelmoralen Chelsea. 

Precis när jag skulle stänga till mitt skåp hör jag en massa röster. Jag vänder mig bak och såklart så var det dem som skulle komma nu! "Penelope kommer du?" Ropade Tristan på mig i ett stort leende. Chelseas reaktion såg så jäkla rolig ut, jag har aldrig sett henne mer förvånad i hela mitt liv. 

Jag suckade tungt och började med sakta steg gå mot dem och för varje steg närmare jag kom, ju mer ångrade jag att jag ens hade pratat med han från första början k. Chelsea himlade med ögonen när jag satte mig bak på Tristans moppe och vi åkte iväg en efter en efter varandra.