Hate me or love me

Played

Lyssna på låten när jag säger till!

Han såg mig och fick tag i mitt hår, som jag hade släppt ner hos Camilla. Han drog ut mig därifrån.

-Släpp mig! Skrek jag i panik.

-Och varför ska jag det? Du såg vad jag gjorde! Skrek han på mig.

-DET ÄR SEX MÅNADER SEN! Skrek jag så nästan mina lungor gav upp.

-Och?! Nu ska jag ha kul! Sa han och slog mig med knytnäven rakt i mitt ansikte. Jag tog upp min hand där han slog, för det gjorde så ont. Jag började gråta och försökte sparka bort honom men han flyttade inte på sig.

VAR ÄR ADRIAN! Skrek jag i mitt huvud nu. Var i helvete är han! Jag skrek så högt jag kunde när han slog mig igen.

-SLUTA! Skrek jag medans jag grät. Han skrattade i mitt ansikte och spottade i mitt ansikte. Nu kom min panikattack när han började försöka få av min tröja. Han tryckte ner mig på marken, och då hörde jag en röst. Men inte Adrians.

-VAFAN GÖR DU? Skrek vad jag tror är Leo.

-Vad ser det ut som! Skrek han tillbaka. Och fick av min tröja.

-LÅT HENNE VARA! Skrek Adrian, så nu kommer han. Men tack! Jag har blivit slagen typ tre två gånger, spottad på, dragen i håret och nästan våldtagen. Tack för att du kommer nu!

Jag såg att Adrian slog till honom riktigt. Och han föll till marken. Adrian tog min tröja och satte på mig den.

-Var var du? Sa jag mellan snyftningarna.

-Förlåt förlåt! Jag var hemma hos Leo, det ligger en bit bort. Sa han, jaha! Såklart! Jag är arg nu och har ont överallt. Jag får vara lite sur på honom. Även om han rädda mitt liv, ish.

-️Bara ta mig här ifrån innan han vaknar! Tack Leo! Sa jag till Leo och log mot honom. Han log tillbaka och Adrian började bära mig, han tog mig under mina lår och jag hoppade upp i hans famn. Så jag typ kramade honom medans han bar mig till hans bil.

-Förlåt Olivia verkligen, sa han i mitt öra medans vi gick.

-Det är inte ditt fel... Om jag inte hade bestämt mig för att gå hem till dig så hade detta aldrig hänt. Så det är mitt eget fel, sa jag och mina tårar kom ner forsande igen.

-Det är hans fel! Man gör inte så mot en tjej! Inte en sån fin som dig i heller! Sa han.

-Jaja bara håll om mig och släpp mig inte, sa jag.

-Du vet väl att jag måste köra? Frågade han mig.

-Ja men sen när vi kommer hem till dig! Du ska alltid förstöra, sa jag och skrattade till lite. Hur kan han göra så att jag skrattar nu?

Han öppnade bildörren och satte mig i passagerarsätet, och kysste mig snabbt på kinden och gick runt bilen och satte sig i bilen. Han startade bilen och vi åkte "hem".

* * *

Måndag morgon (Nästa dag)
3 Juni

-Kom igen Adrian! Sa jag när han fortfarande låg i sängen efter en halvtimme. Jag hade gått upp och sminkat mig så att mina blåmärken inte syns.

-Men måste vi gå till skolan idag? Allt du var med om igår och allt, sa han och satte sig upp i sängen.

-Äsch! Jag har varit med om värre, upp och hoppa nu! Sa jag och försökte dra upp honom från sängen.

-Jaha, sa han och reste sig upp.

* * *

Lyssna på låten nu!

-Hej Signe! Skrek jag efter henne och hon vände sig om. Men hon såg inte glad ut?

-Hej Olivia! Kom vi går, sa hon snabbt. Jag tittade frågande på henne.

-Varför är du så konstig? Vi ska in där? Sa jag frågande.

-Vi tar andra vägen, sa hon. Och någonting har hänt, eller händer. Jag suckade och putade mig förbi Signe. Men då kom Molly och ställde sig framför mig. Och hon såg ut som hon har sätt ett spöke.

-Varför ser det ut som du har sett ett spöke? Frågade jag men mest till mig själv när jag gick förbi henne också. Jag hörde Signe säga

-För helvete Molly! Du skulle hålla henne borta! Sa hon och suckade. Jag öppnade dörren till treornas korridor, och såg något jag aldrig trodde jag skulle få se. Där förstörde han vårt förhållande.

Jag ser Adrian som har tryckt upp en tjej mot skåpen, han står med tungan nere i hennes hals. Bokstavligen. Jag tappade alla mina böcker och Adrian vände huvudet mot mig. Jag såg hans chock, men hallå! Det är måndag, jag har lektion i treornas korridor då.

-Olivia? Sa han frågande. Jag drog ihop mina ögonbryn och sa

-Nej du vet det är djävulen som står här! Sa jag irriterat. Han kom närmre, och tog tag i min hand men jag drog bort min hand. Och märkte då att alla i korridoren tittade på oss.

-Sluta glo! Skrek jag och vände mig mot Adrian igen med korsade armar. Jag märkte också att Molly och Signe stod bakom mig.

-Så hur länge har du hållit på med henne? Sa jag och putade bak han lite.

-Innan vi blev tillsammans? När vi var tillsammans? Frågade jag och betonade ordet var.

-Olivia snälla lyssna på mig, okej? Sa han och försökte få tag i min hand igen.

-Nej, jag tänker inte lyssna på dig! Ditt jävla äckel! Det ända jag vill höra från dig just nu är hur länge du har hållit på med henne! Sa jag, jag försöker lugna mig så gott det går.

-Ehm, han försökte få fram något men det gick inte bra för honom.

-Sen hans dagen innan hans födelsedag, sa Anton bakom Adrian. Jag log tacksamt mot Anton och tog mina böcker. Sen gick jag på lektion. Aldrig mer ska jag kyssa honom, krama honom, inte ens röra honom en jävla gång till.

Hur dum får man vara? Att jag ens gick med på att vara tillsammans med honom!

Skulle aldrig litat på honom....

//////////////////////////////////////////

Ord: 997

Vad kommer hända mellan Olivia och Adrian nu? Tror ni han får tillbaka henne? Eller inte? Hoppas ni inte är arga på mig nu för att dem gjorde slut! Soorrryyy!

Förlåt för jag inte uppdatera igår! Men det börjar närma sig en väldigt dålig dag (det handlar om en sak i min släkt/familj). Så jag är lite seg, mest lite ledsen! Men hoppas det är lugnt för er!

Hejdå! :)