Hate me or love me

Förlåt

Samma kväll

Efter Adrian hade ringt gick jag och la mig. Ja jag vet, klockan är typ åtta men aja! Jag låg och vred på mig. Men jag kunde inte sova. Fan, att jag skulle gå och lägga såhär tidigt.

Jag satte mig upp i sängen och tog min mobil. 10 snaps?! Och 100 nya följare på Instagram? Men va?

Jag gick igenom mitt flöde på Instagram, och en video kom upp på när jag satt och sjöng. Det var på Adrians födelsedag. Det var Adrian som hade lagt ut den. Och skrivit "Sprid denna videon". Jag gick in på sms appen och tryckte på Adrian.

Jag 20:25
ADRIAN DIN JÄVEL

Adrian 20:26
Vadå?

Jag 20:26
Du la ut en video på när jag sjunger! TA BORT

Adrian 20:27
Varför de? Du sjunger fint ju?

Jag 20:28
Sluta låtsas som om att du är världens snällaste kille! Lägg av, och ta ner videon. Sluta låtsas som du är "Guds barn" herregud!

(A/N: Tack för idéen xxSomeeGirlxx )

Adrian 20:29
Tänk så är jag "Guds barn" då? Och videon tar jag inte bort!

Men ahh! Han kan verkligen inte ge sig. Så jag svarade inte. Jag gick in på Instagram igen och tittade på kommentarerna. Det var inget hat alls. Det var till och med personen från andra länder som skrev.

"Omg, who's this girl?"
"She sings sooo good! What is her IG?"
"I want her voice... I'm not kidding!"
"Vem är detta? Jag vill ha hennes IG!!!"
"THIS IS SOO GOOD IM DYING!"

Em vaaaa? Håller jag på att bli känd tack vare Adrian nu eller? Jag tappade nästan mobilen när jag såg att någon skrivit vad min Instagram är.

"It's @peterssonOlivia"

Okej Olivia, andas. Du har inte alls 1k följare. Hjälp vad händer?

Jag 20:36
Du är så körd

Jag 20:37
Vänta du bara

Adrian 20:37
Hahaaahah

Adrian 20:38
Är du fortfarande sur på mig?

Jag 20:39
Jag är inte sur! Jag är besviken och arg, inte om videon då... hejdå.

Adrian 20:40
Men nej!

Adrian 20:41
Hallå
Du
Jag
Är
Ledsen
Men svara då!
Jag kommer inte ge upp!
Meeen

Adrian 20:42
Olivia
Sluta igga mig
Kan du inte bara prata med mig
Du är tråkig ju
Jag har tråkigt
Kan du prata med mig??
Asså

Jag 20:44
Men för helvete Adrian prata med någon annan!

Adrian 20:45
Ingen vill prata med mig
Och jag vill prata med dig
Jag älskar dig
Olivia
Kom igen
Svara
Jag kommer hem till dig!
Du har sagt att din bror jobbar natt på onsdagar.
Så jag kommer

Jag tittade på sms:en, hur kommer han ihåg det. Helt plötsligt ringde porttelefonen.

-Jag tar det! Skrek Pontus, jag hade glömt att han bodde här. Kanske för att jag är inne på mitt rum hela tiden.

-Kom upp, sa Pontus och tryckte på knappen som öppnar porten. Sen en stund senare knacka det på dörren.

-Olivia kan du ta det! Skrek Pontus, jag suckade och reste mig upp. Jag gick till hallen och öppnade dörren.

-Jag trodde du skämta, sa jag till Adrian.

-Det gjorde jag inte, sa han.

-Jaha, då har du kommit hit i onödan. Sa jag och skulle stänga dörren. Men han putade sig förbi mig in i lägenheten.

-Adrian gå! Skrek jag efter honom men han fortsatte gå till mitt rum. Jag stängde dörren hårt. Jag följde efter honom och han satte sig ner i min säng.

-Jag vill inte ha dig här! Stick idiot! Sa jag och han skakade på huvudet.

-Varför ska jag gå? Frågade han.

-Är du helt dum i huvudet eller? Sa jag och han blev lite förvånad.

-Va? Sa han.

-Du kommer in hit som om vi fortfarande är tillsammans! Men det var ditt fel att det tog slut, du var otrogen. Du gick till en annan tjej, sa jag.

-Varför tror du att jag inte har dåligt samvete, sa han och ställde sig bara några centimeter ifrån mig.

-Du valde det själv ditt pucko! Sa jag och försökte baka men vägen var iväg. Jävla väg.

-Jag vet... Och jag är väldigt ledsen för det, sa han.

-Synd att jag inte kommer förlåta dig. Nu när du står här och säger förlåt, och ser väldigt attraktiv ut. Sa jag och gick lite närmare honom. Vadå? Bara för att jag är arg på honom betyder det inte att jag kan leka med honom lite.

-Mmhm, sa han och tog upp sin hand och la den på min kind.

-Synd att du sabba allt, sa jag och slog bort hans hand.

-Jag vet att jag sabba allt, sa han och lutade sig fram och skulle kyssa mig. Jag slog honom rakt över ansiktet och sa

-Din lilla skit! Hur vågar du bara försöka kyssa mig sådär! Jag hade så fel om dig asså! UT! Skrek jag på honom och putade bort honom från mig.

-Olivia, jag vill bara..

-UT SA JAG!

-Nej! Skrek han på mig.

-Gå. Ut. Innan jag kastar ut dig... Bokstavligen, sa jag. Han suckade och gick. Dörren smälldes igen. Och Pontus kom in till mitt rum.

-Vem var det? Frågade han.

-Och varför bryr du dig? Frågade jag och satte mig ner på min säng.

-Jag bryr mig faktiskt, okej? Sa han och satte sig bredvid mig.

-Jaja okej, sa jag medans jag skrattade svagt.

-När Miranda och Nick dog, så brast mitt hjärta helt okej? Miranda var som en mamma till mig, så när hon dog... Flippade jag ut. Och jag vet att det var dumt att bara ignorera Lukas och dig. Sa han och jag tittade in i hans ögon och kramade han. Jag kände hur tårarna kom igen.

-Förlåt, jag har varit så elak mot dig. Sa jag och han kramade om mig hårdare.

-Du visste inte, sa han. Jag log mot honom när vi drog ifrån och han gick så att jag kunde gå och lägga mig.

Varför var jag så taskig mot honom, jag visste bara hälften av historian.

///////////////////////////////////////////

Ord: 1008

Jag har skrivit på detta kapitlet sen nio igår morse! Jag viste knappt vad jag skulle skriva haha!

Men hoppas ni tyckte om det! Blev lite drama iallafall!