Hate me or love me

IDGAF

Nästa dag

Jag vaknade av en varm han på min höft, jag tittade ner under täcket. Helt naken. Så det hände alltså. Jag tittade bakom mig, där låg Adrian och sov fridfullt. Jag satte mig försiktigt på kanten av min sida.

Jag tog på mig mina underkläder och la mitt huvud i mina händer efter.

-Kom och lägg dig igen! Sa Adrian med sin väldigt attraktiva morgon röst, kan en röst vara attraktiv?

-Adrian detta var bara ett misstag... Jag måste hem, sa jag och reste mig upp. Jag vände mig mot honom, och tog på mig mitt vita linne.

-Ett misstag? Frågade han.

-Ja, svarade jag kort och tog på mig mina jeans-shorts.

-Men varför kom du hit då? Frågade han lite upprört. Jag stannade till i mina rörelser, jag suckade. Nu måste jag berätta. Jag svalde hårt.

-Jag... Om tre veckor... så, jag fick inte fram mer. Jag suckade djupt.

-Jagskaflyttahärifrånomtreveckor, sa jag snabbt. Han reste sig upp med täcket runt om sig.

-Vad sa du? Frågade han och stod nära mig. Nej men gör mig ännu mer nervös.

-Jag ska flytta... Till... LA... Om tre veckor, sa jag försiktigt. Adrian satte sig ner på sängen. Han såg förkrossad ut, som jag när han sårade mig.

-Du vill inte ens försöka igen? Frågade han med tårarna i halsen. Men lägg av Olivia, tyck inte synd om honom.

-Nej... Hejdå, Lukas undrar nog var jag är. Sa jag mest för mig själv. Jag hörde något som for i golvet. Jag vände mig om och såg en lampa på golvet.

-Du tänker bara lämna mig! Skrek Adrian på mig, jag höjde på ögonbrynen. Jag la mina armar i kors.

-Ja och vem var det som lämnade först egentligen? Va? Frågade jag.

-Du har ingen rätt att skrika på mig, Adrian! Efter allt du har gjort? Du är så... uhhh! Sa jag och gick ut till hallen. Jag tog på mig mina skor och min jeans-jacka. Jag öppnade dörren.

-Du bara rymmer från dina problem Olivia! Jag kommer få tillbaka dig! Hur länge det än tar! Skrek han efter mig.

-Jag rymmer inte från mina problem! Jag tänker inte prata om detta med dig, hejdå! Idiot! Skrek jag till honom så att det ekade i trapphuset. Jag smällde igen dörren och sprang ner för trapporna.

* * *

Jag kom in rusade genom vår ytterdörr, Pontus och Lukas kom in springandes till hallen.

-Var var du? Vi...

-Schhhh! Sa jag irriterat, min musik hjärna orkar inte mer. Jag är konstig även om jag är arg.

-Jag har sovit över hos en kompis... Och det sluta dåligt, sa jag och stängde in mig på mitt rum.

Jag tog fram ett papper och skrev som tusan.

* * *

"HAN GJORDE VAD!" Skrek Camilla på andra sidan, jag fick dra bort mobilen från mitt öra lite.

-Ja... Men skit samma, vad gör ni?" Frågade jag.

"Vi tittar på Titanic!" Hörde jag Signe skrika bakom Camilla.

-Vad gör Molly? Varför ville hon inte vara me... Jag avbröt mig själv när jag hörde Mollys skratt ute från hallen.

"Jag tror att du precis fick reda på det! Hejdå!" Sa Camilla och la på. Jag gick ut till hallen och såg någonting väldigt förvånande.

-Nej men hej Olivia! Sa Pontus och skrattade. Molly och Pontus låg på golvet, Pontus underst och Molly sittandes på hans mage.

-Vad händer här, Molly? Frågade jag med ett flin. Molly blev jätteröd i ansiktet.

-Bara ett par som har kul? Sa Pontus frågande, Molly tittade storögt på honom och slog honom på bröstet.

-Molly! Utbrast jag.

-V...vad? Sa hon nervöst.

-Hur länge har detta hållit på!? Varför har du inte berättat!? Frågade jag.

-Sen jag flyttade hit, sa Pontus. Molly tittade argt på honom.

-Vadå hon undra ju! Sa han och skrattade när hon låtsades vara sur och reste sig upp.

-Ha ni kul, jag finns på mitt rum Molly! Sa jag och gick in till mitt rum igen.

-MEN HJÄLP! Skrek jag till, där satt någon på min säng i mörkret. Jag sprang och tände, sen hörde jag det väll bekanta skrattet.

-Haha jättekul Elias, sa jag och la armarna i kors.

-Får jag ingen hej kram! Sa han och öppnade upp sina arma. Jag log och gick och kramade honom.

-Var är Hampus nu då? Frågade jag misstänksamt. Elias ryckte på axlarna. Jag tittade direkt under min säng. Ingen Hampus.

Jag gick mot min garderob och öppnade dörrarna snabbt. Och där trillade en Hampus ut.

-Jag visste att du var där! Dissad! Sa jag mellan mitt skrattanfall.

-Hej på dig också! Sa Hampus surt.

-Hej Hampus! Sa jag.

-Meh! Sa han och reste sig upp och kramade mig.

-Så något nytt om ormen? (Adrian) Sa Hampus och satte sig bredvid Elias.

-Ni vill nog inte veta... Sa jag skamset.

-Ut med det! Utbrast Elias.

-Jag låg med honom igår... Sa jag tyst, Hampus lutade sig bak i sängen så att han låg ner.

-Men vad gjorde du efter åt då? Frågade Elias.

-Somna, sa jag.

-När du vakna då? Frågade han.

-Klädde på mig, vi bråkade lite, sen stack jag. Sa jag och gick runt i rummet.

-Hah där fick han! Utbrast Hampus glatt. Jag log mot honom och skrattade.

-Okej, inte så farligt då. Sa Elias.

-Så vad gör ni här? Frågade jag glatt.

-Vi ville bara hälsa på vår bästa kompis som snart ska flytta här ifrån, sa Hampus. Jag satte mig ner på sängen med dem.

-Mmm.... Så Elias! Berätta mer om din flickvän! Utbrast jag för att byta samtalsämne.

-Men åh herregud! Du kommer få träffa Felicia om en vecka eller åker vi till LA och hälsar på! Sa han och suckade.

-Ahh, Hampus? Har det hänt något med ditt kärleksliv? Frågade jag och tittade på honom, han skakade på huvudet.

-Ni är ju tråkiga!

////////////////////////////////////////////

Ord: 968

Näst sista kapitlet!!!!!! Omg vad snabbt det har gått!

Ska jag lägga ut sista kapitlet idag också?