Hate me or love me

Love Me Or Hate Me

Tisdag
4 Juni

Han sprang inte ens efter mig igår! Jag tror att om jag hade sett honom hade jag slagit honom. Adrian pratar jag om nu alltså.

-Camilla jag vet! Sa jag i mobilen.

"Vad var det jag sa!" Utbrast hon. Jag stannade till i mitt kök och sa

-Va? Frågade jag.

"Ja! Han lämnade dig efter ni hade sex!" Sa hon med en suck.

-Så han var bara ute efter sex? Frågade jag henne.

"Antagligen" Sa hon. Jag suckade.

-Jävla äckel, utbrast jag och Camilla började gapskratta på andra sidan

* * *

-Hej Olivia! Skrek någon bakom mig efter sista lektionen. Jag vände mig om och såg såklart Adrian. Jag la armarna i kors.

-Vad är det? Ska du låta Anton komma och svara på mina frågor igen? Frågade jag surt.

-Det var inte som de..

-Det var inte som det såg ut, bla bla bla. Den har man hört innan och jag går inte på den igen, sa jag och Oliwer kom fram till oss. Jag smällde igen mitt skåp hårt och log mot Oliwer.

-Hej Olivia! Hur mår du det var länge sen jag såg dig! Sa han glatt och vände sig mot mig. Så han stod med ryggen emot Adrian.

-Hej Oliwer! Det är väl sådär! Själv? Sa jag hälften så glatt tillbaka. För jag är ganska så irriterad. Oliwer la sin arm runt mina axlar och vi började gå ut från skolan. Med en förvånad Adrian bakom oss.

När vi kom ut genom porten till skolan tittade jag bakom oss så att Adrian inte följde efter oss. Det gjorde han inte vad bra tänkte jag och sa

-Tack! Nu slapp jag prata med den idio... Jag stoppade mig själv när jag skulle säga idioten. Jag brukade ju kalla honom för det.

-Ingen orsak! Sa Oliwer och kramade mig lite försiktigt.

-Killar är sämst, sa han i mitt öra i kramen. Jag skrattade till och sa

-Men du är ju en kille? Frågade jag, han skrattade och sa

-Visst jag är en kille... Men jag är också gay! Sa han och jag log.

-Jag viste inte det! Då är du min gay-best-friend! Utbrast jag och vi skrattade med varandra. Vårt skratt avbröts med att någon puta till min rygg så jag flög framåt. Jag krockade in i Oliwer. Vi tittade bakom mig.

-Oj! Förlåt! Det var verkligen inte meningen!... Eller nu när jag tänker efter var det nog, sa Rebecka och hon och Lara skrattade.

-Guuuud vad roliga ni är! Sa jag och låtsades att skratta.

-Ni putade på tjejen ni hatar! Vad var det för roligt med de? Sa jag och gick lite närmare dem.

-Du flög in i din nya pojkväns armar! Sa dem och skrattade ännu mer.

-Jag gillar inte tjejer på de sättet, sa Oliwer helt plötsligt.

-Va? Så du är bög? Frågade dem och började gapskratta. Nej, nu får det vara nog. Jag tog tag i Rebeckas hår och tryckte in henne i stenvägen.

-Det är en annan sak när du ger dig på mig! Men när du ger dig på mina vänner! Du jävlar smäller det! Skrek jag i hennes ansikte och hon såg ganska så rädd ut.

Oliwer skrattade åt hennes min. Och jag slog med min knytnäve bredvid henne. Men direkt efter det drog någon iväg mig runt hörnet.

-Vi måste prata! Sa en väldigt jobbig människa. Seriöst Olivia, kom du inte på något bättre?

-Jag vill inte prata med dig!

-Synd! Halv skrek han och jag ryckte till.

-Jag är inte ledsen för vad jag gjort, sa han. Det där kändes som han kasta en kniv i mitt hjärta medans han gav mig en käftsmäll.

-Ursäkta dig?! Sa jag ilsket.

-Sorry men vår relation var tråkig... Men jag älskar dig ändå, sa han. Ännu en käftsmäll.

-Men väx upp, Adrian! Skrek jag åt honom.

-Varför ska jag?

-Sluta vara så jävla självsäker! Bara gå!

-Love me or hate me, babe! Skrek han och gick här ifrån.

-Du är så jävla dum i huvudet! Vem älskar en tjej men är otrogen mot henne! DU ÄLSKAR INTE MIG! Skrek jag efter honom, han stannade till men gick vidare efter ett tag.

Jag satte mig ner på marken och kände tårarna. Jag trodde han hade förändrats...

Jag hade visst fel...

* * *

-Hej Olivia! Skrek Pontus jävelen.

-Håll käften innan jag slår till dig, sa jag irriterat och gick in till mitt rum. Jag slängde av mig min väska och gick till hallen igen.

-Vart ska du? Frågade Pontus igen, sa jag inte till honom att vara tyst? Jag svarade inte på hans fråga utan tog mina nycklar och gick.

Det har inte blivit mörkt än, så om jag skyndar mig så hinner jag nog hem igen innan det blir mörkt. Och när jag kom ner dör alla trappor gick jag mot Adrians lägenhet.

* * *

-Hej? Vad gör du här? Frågade Adrian när han hade öppnat hans dörr för mig. Jag tryckte mig förbi honom och sa

-Jag ska hämta mina kläder som jag lämnade här, sa jag och gick in till hans sovrum. Tog mina grejer och skulle gå ut igen. Men äcklet, kräket, ormen, och alla andra ökennamn tog tag i min handled. Jag vände mig om mot honom.

-Och vad fuck vill du nu? Jag skulle bara hämta mina grejer, inte prata med dig. Sa jag argt så att Adrian släppte mig.

-Jag tänkte bara säga att jag fortfarande älskar dig, sa han.

-Pfft! Jaja, sa jag och gick. Han är den tredje personen som har varit otrogen mot mig.

Vad är felet på vissa killar asså! Ibland undrar man. Jag kom ner för alla trappor och började halv springa hem. Jag vill inte att gubben/mördaren ska få tag på mig igen. Then I'm fucked!

Tillslut kommer jag fram och jag låser upp vår port snabbt och springer upp för alla trappor. När jag är inne genom vår ytterdörr går jag direkt till mitt rum och ringer Elias.

"Hej?!" Sa han glatt, men jag orkar inte hålla inne mina tårar längre så jag brister ut i stor gråt.

"Olivia vad har hänt?" Sa han oroligt.

-Han var otrogen, säger jag mellan snyftningarna.

"VAA!" Hör jag i bakgrunden. Åh bästa Hampus är med honom.

"Jag har på högtalare bara så du vet! Det är bara jag och Hampus här så berätta allt... Och sen ska vi åka till Göteborg och döda honom!" Sa Elias bestämt och jag skrattade till, men det blev till gråt igen istället.

///////////////////////////////////////////

Ord: 1077