Med gråten i halsen skyndade jag mig och tog första tåg som gick. Utan att tänka, glömde jag pengar hemma, eller där jag brukade bo. Mobilen låg avstängd i fickan och tåget rullade ut från Kallhäll. "Mot Lidingö" stod det på skylten i vagnen.
Vid slutstationen på Lidingö klev jag av. Nudå? Jag kände mig trygg, trött och hungrig. Klockan hade precis passerat midnatt.
På en bänk längre bort satt en kille och kollade upp på himlen.
"Ursäkta?" Sa jag med en osäker röst, han vände sig mot mig, damn va snygg!
"Hej beautiful!" Sa han och log.
''Jag känner igen dig, du är Ogge från The Fooo!'' påpekade jag. Han skrattade, jag satte mig bredvid honom på bänken.
"Ja, är du en Foooer?"
"Nej, men jag skulle lätt kunna försöka haffa dig!" Han skrattade igen.
"Bor du här?" Frågade han och mötte min blick.
"Nej, jag bor i Kallhäll." Han såg förvånad ut.
"Vad gör du här nu då?"
"Jag vill inte va hemma, får nog hitta en parkbänk att sova på." Jag kollade runt.
"Eller...." Sa Ogge och tog tag i min hand.
"Så kan du sova hos mig, det är inget problem." Jag kände mig osäker, men jag litar på honom.
"Okej visst."
Väl inne i hans hus var det mörkt, hans rum va det ända som lyste. Med snabba, tysta steg sprang vi upp in dit och stängde dörren.
"Fint hus." Så jag och gick mot sängen.
"Har du kille?" Ogge satte sig på sängen och drog av sig tröjan. Min blick kunde inte släppa hans magmuskler. Wow...
"Nej, har du tjej?" Han skakade på huvudet och försökte att inte le.
"Vart ska jag sova?" Frågade jag, Ogge pekade på sängen.
"Bredvid mig, om du inte vill sova på soffan." Snabbt skakade jag på huvudet och log. Han skrattade.
Klockan va 03.40 när jag vaknade igen, bredvid Ogge. Jag kände hans magmuskler mot min mage, jag ska inte dregla! Vi låg face2face, månen lyste igenom fönstret och det gjorde det lättare att se hans ansikte i mörkret. Jag ville bara kyssa hans läppar, men jag kände honom inte. Men han sover, så han kommer inte märka nått.
Jag kysste honom snabbt, hoppas han inte vaknar.
"Du kunde inte låta bli, eller hur?" Viskade han och log stort.
"Onej va pinsamt!" Svarade jag och la ansiktet i händerna.
"Det är lugnt, jag gillade det." Han tog bort mina händer från mitt ansikte och kysste dom.
Hemma utanför mitt hus hade 3 polisbilar parkerat med syrierna på. En av polismännen kom fram till mig, han suckade. Detta såg inte bra ut.
"Ursäkta, är du Melinda Eriksson?"
YOU ARE READING
The Lost Angel
Fanfiction|| Färdigskriven || Lidingö. Det enda stället jag kände mig älskad. Han hjälpte mig. Från början visste ingen vem jag var, nu vet halva Sverige det, kanske för att jag dejtar en av killarna i det kända pojkbandet The Fooo. Hej! Jag heter Melinda, en...
