Jag öppnade ögonen sakta och kollade på mig. Jag slängde mig upp ur sängen och la händerna för munnen.
Tårarna forsade ur ögonen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra.
Ogge för den delen kollade hastigt mot sitt ben.
"Jag kan förklara!" Sa han lugnande. Jag skakade på huvudet och sprang ut ur rummet, ner till hallen där jag då drog på mig skorna och sprang ut i vintern. Sen visste jag inte vart jag skulle gå. Bara bort från Ogges hus. Jag vill inte se honom såhär, det gör så himla ont.
"Melinda vänta!" Ogge sprang efter mig och fick inte tag i mig innan jag halkade utanför mitt såkallade hem.
Han slängde sig över mig och höll kvar mig mot marken. Jag viftade med armar och ben och skrek åt honom att släppa mig men inget hjälpte.
"Jag ber dig Melinda, låt mig berätta innan du gör såhär." Hans röst var sprucken och hes.
"Jag vill inte höra dina förklaringar. Allt är ändå lögn. DU LJÖG HELA TIDEN!" Skrek jag och vände bort blicken. Han suckade och släppte mig.
"Som du vill." Han började gå iväg, hem antar jag.
Jag satte mig upp och kollade efter honom. Jag såg hur han drog upp handen mot ansiktet och torkade bort någonting, en tår kanske. Jag såg hur han vill vända, men tvekade.
"Förlåt..." Viskade jag, men han hörde inte.
*
Jag var hemma hos Felix igen, inlindad i hans armar, i hans säng. Där jag får tröst och kärlek, inte för att jag förtjänar det.
"Jag skulle inte sprungit iväg." Mumlade jag och Felix förnyade sitt grepp om mig.
"Han kommer inte lämna dig. Jag lovar!" Sa Felix och la sin haka mot min axel. "Han kommer bli bra." La han till.
"Han svälter sig, han skär sig." Suckade jag. Felix också.
Mina tårar fortsatte rinna. Om inte Felix funnits, skulle jag redan varit vi tågstationen, redo att hoppa.
"Felix, jag älskar dig!" Jag virade mina armar om hans bröstkorg. Jag kände hur han log mot min hals.
"Jag älskar dig också Melinda."
------
Kort kapitel, förlåt. Men asså jag kommer inte kunna uppdatera novellen lika mycket nu pga prov. Men kommer ändå upp ett eller två kapitel i veckan. Puss! :)
YOU ARE READING
The Lost Angel
Fanfiction|| Färdigskriven || Lidingö. Det enda stället jag kände mig älskad. Han hjälpte mig. Från början visste ingen vem jag var, nu vet halva Sverige det, kanske för att jag dejtar en av killarna i det kända pojkbandet The Fooo. Hej! Jag heter Melinda, en...
