Resten av den kvällen låg jag och Ogge halvnakna i min säng och pratade om allt möjligt, från Musik till Böcker och Filmer.
Vi avbröts när Nathalie knackade på dörren. Som tur va hade jag och Ogge täcket över oss. Vi säger att det är kallt inne. Hehe...
"Ska ni vara med och öppna presenter?" Nathalie log mot oss.
"Om ni vill så kan ni öppna imorn om ni vill vara ensamma."
Både jag och Ogge skakade på huvudet.
"Vi öppnar dom imorgon." Svarade jag. Nathalie nickade och stängde dörren efter sig.
"Nå.." Ogge fuktade läpparna med hjälp av tungan.
Jag kysste dom mjukt och lät min hand åka över hans rygg. Jag kunde känna hans hår kittla mot min kind när han pressade sina läppar mot min hals.
"Jag vill bara ha en kram!" Utbrast jag. Ogge drog med mig upp ur sängen och höll om mig hårt, jag kunde känna hans andetag mot mig hud.
Ogge snuddade sina läppar mot min ena axel.
"Jag har aldrig älskat en person mer än vad jag älskar dig." Viskade han och hans grepp slappnade av. Jag kysste hans bröstkorg svagt. Han var så lång så min hjässa var på samma höjd som hans axel, men det gjorde honom bara mer attraktiv.
Vi la oss ner i sängen igen och släckte lampan. Mörkt blev det, men jag kände mig trygg hos Ogge. Han skyddade mig från allt ont omkring oss. Han var min soldat och jag tänker inte låta honom falla.
"Du är min ängel, min ängel utan vingar." Mumlade han i mitt öra och kysste det sedan.
"Och du är min soldat utan svärd."

YOU ARE READING
The Lost Angel
Fanfiction|| Färdigskriven || Lidingö. Det enda stället jag kände mig älskad. Han hjälpte mig. Från början visste ingen vem jag var, nu vet halva Sverige det, kanske för att jag dejtar en av killarna i det kända pojkbandet The Fooo. Hej! Jag heter Melinda, en...