The Lost Angel

The Lost Angel 7

Annan dag jul.

Jag och Ogge drog till studion för några koreografisuppdateringar till deras låtar.

Väl inne i studion satt Omar framme vid spegeln, Felix höll på med mobilen i ena hörnet och Oscar låg på golvet med slutna ögon.

"Sover du?" Sa jag när jag ställt mig bredvid honom. Han öppnade ögonen med ett ryck. Sen log han och skakade på huvudet.

Han ställde sig upp och gav mig en kram. Mysig kille han är!

Omar studsade fram till mig och gav mig en snabb kram och en puss på kinden. Han visste att Ogge skulle bli sur men han vill retas. Felix höll sig en bit ifrån mig.

Ogge trodde han skulle ta mig ifrån honom, enligt Felix.

Själv stod Ogge i dörröppningen och pratade med Katia. Jag skyndade mig fram till Felix, han log och drog sina armar runt mig.

"Hej!" Viskade han lågt. Hans parfym luktade såå gott, nästan som havet fast svagare, vilket gjorde den doften oemotståndlig.

Jag borrade ner näsan i hans tröja och vi började vagga fram och tillbaka. Jag kunde höra Ogge fnysa från andra sidan rummet, och Felix släppte mig direkt.

Jag vände mig om och såg Ogge gå mot oss. Han gav Felix en mördande blick innan han drog mig intill honom. Men jag krånglade mig ur hans grepp och kollade på honom.

"Fyfan Ogge." Utbrast jag innan jag gick därifrån, ut i hallen men där stoppade Daff mig. Han log, men jag hade inte ork att le tillbaka. Ett hej blev av, sen sprang jag ut.

Jag letade efter närmaste tunnelbana, men fann en buss istället.

5 minuter kvar innan den kommer.

Jag orkar inte med Ogge ibland, han blir avis så fort en kille kommer nära mig. Jag gillar verkligen Felix, jag gör det. Och Ogge och Felix är som bröder.

"Melinda!" Ogges röst ekade genom gatan från studion. Jag kröp ihop.

1h senare kände jag hur en arm kröp runt mig nacke. Bussen hade problem i snöstormen och blev försenad, väldigt försenad.

"Hej." Jag hörde Felix varma röst vid min sida. Jag vände blicken mot honom. Han log.

"Hej Felix." Svarade jag med en suck.

"Vi har letat efter dig, Ogge är jätteorolig."

"Jag orkar faktiskt inte bry mig." Felix blick stelnade.

"Men jag trodde.." Började han, men stannade snabbt därefter. Han flätade ihop sina fingrar med mina. Jag kände hur en tår rann ner för min iskalla kind, och jag lutade mitt huvud mot Felix axel. Det började redan bli mörkt och snön yrde runt oss i busskuren.

"Vet du vad? Du kan sova hos mig om du vill." Påpekade Felix och drog mig närmare honom. Jag nickade snabbt.

"Visst!"

"Kom då." Felix skyndade sig och tog tunnelbanan.

Hemma hos honom var det varmt, det brann i kaminen och ljus stod uppradade på bordet som hans familj satt runt.

Dom välkomnade oss, sen sprang vi till Felix rum.

Direkt hoppade han ner i sängen, men jag stod kvar vid dörren.

"Skönt att vara hemma!" Han gäspade och kollade på mig med sömniga ögon, sen skrattade han och reste sig igen.

Han gick fram till mig, lindade sina armar om min midja och drog mig mot hans kropp. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och sakta vaggade vi runt igen.

Jag tror jag fått känslor för Felix...