The Lost Angel

12

Ogge var den killen vem som helst skulle falla för vid första ögonkastet. Han var så gosig, så snäll och såå snygg. Aa precis!

Men om man fick reda på hans historia är det svårt att stanna kvar.

"Melinda, jag ska ut en stund. Stannar du här?" Sa Felix med sin hesa morgonröst. Sexigt!

"Aa vi får se." Svarade jag. Vi kramades innan han öppnade dörren och försvann. Jag log för mig själv. Felix Wilhelm Sandman. Vilken kille!

*

Signalerna gick fram men ingen svarade. Oron kvävde mig nästan och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Hastigt drog jag på mig skorna och jackan och sprang ut. Jag låste dörren och la nyckeln under dörrmattan, som Felix alltid gör.

Mina steg höll takten fram till Ogges framdörr. Jag stannade där.

Mina skakiga fingrar tryckte på dörrklockan och jag hörde hur ljudet ekade inne i huset. Några sekunder senare började en hund skäll och jag tog ett snabbt steg bakåt innan nån öppnade dörren. Ett leende spreds på mina läppar även om mina ögon blev tårfyllda.

"Du svarade inte när jag ringde." Sa jag och slängde mig runt honom. Ett skratt lämnade hans mun men han kramade tillbaka.

"Min laddare är sönder och mobilen är död." Sa han lugnande och pussade min hjässa.

"Din idiot, Jag trodde du lämnat mig!" Jag torkade bort tårarna mot Ogges tröja.

*

Inne hos honom var det varmt och ljusen bredvid sängen påminde mig om julen.

Jag satt i Ogges knä. Hans armar låg runt mig. Jag kände hans andetag i min nacke. Hur mysigt egentligen! Bara han, jag och några ljus.

"Du vet att jag älskar dig, eller hur?" Ogges viskning fick mig att rysa.

"Klart jag gör." Svarade jag lågt med ett leende och kysste hans arm. Ett leende lekte på hans läppar och han la ner sin haka på min axel. Jag kände hur hans blick vilade mot min kind.

"Du är så vacker." Sa han och pussade min kind. Jag vände mitt huvud och pressade mina läppar mot hans.

Försiktigt, med våra läppar fortfarande ihop pressade, drog han upp mig mot väggen för att komma närmare mig. Hans händer låg vilade på min midja.

Med ett ryck slängde han sina armar om mig och tryckte mig mot hans kropp. Jag hann knappt tänka. Sen skrattade jag och accepterade kramen. Länge satt vi bara i varandras armar och stängde ute omvärlden.

"Du fattar inte huur mycket jag älskar dig." Viskade han och kysste min axel.

"Flera varv runt universum." La jag till och drog in hans lukt genom näsan.

"Jag tänker aldrig lämna dig. Aldrig!"

"Aldrig!"