The Lost Angel

Del 19

~ Oscars Perspektiv ~
Melinda följde med hem till mig och hon skulle stanna här över natten.

Vi hjälptes åt att fixa kvällsmat då mina föräldrar är hos några andra bekanta.

***

Efter maten gick vi in på mitt rum och stängde dörren och drog för alla gardiner.

Vi satte oss ner i sängen nära varandra.

Melinda höll på med sina ärmar på tröjan, som om hon försökte få sina armar att försvinna.

Jag sträckte mig efter hennes händer men hon drog skräckslaget bort dem. Jag försökte möta hennes blick men hennes huvud var vänt åt andra hållet.

"Lugna dig, jag dömmer inte." Sa jag lugnade och satte mig närmare henne. Hon kollade ner mot sina knän innan hon kollade mot mig och slappnade av. "Får jag se." La jag till.

Hon suckade och la händerna i mina innan hon skamset vände bort huvudet igen.

Min blick vilade på henne medan jag försiktigt virkade upp hennes tröjärm. Jag la min blick mot armen och gjorde allt för att inte visa hur rädd jag blev.

Såren var nya, fortfarande ömma och färskt blod droppade ner på lakanet.

Jag fiskade upp en pappersrulle som låg på golvet.

Jag vek ihop lite av det och la mot såren. Melinda ryckte till och la andra handen för munnen.

"Melinda, som sagt, jag dömmer inte. Jag vill bara hjälpa." Sa jag. Mina fingrar låg under hennes haka medan jag försökte vända hennes blick mot mig.

"Jag vet att du ljuger. Du vill bara vara snäll." Sa hon lågt. Jag kände hur hon ville rycka undan sin arm ur mitt grepp men orkade inte.

Jag satt länge och torkade bort blodet. Melindas blick var fortfarande inne i väggen och vägrade kolla åt mitt håll.

Tillslut slutade blodet rinna. Då hade jag försökt tvätta båda armarna så gått jag kunde. Melindas snyftningar fick mig illa till mods.

Jag la armen om henne och lutade henne mot mig även om hon stretade emot.

"Så länge du är här så bestämmer jag och nu bestämmer jag att du ska sluta streta emot." Sa jag, både allvarligt och sarkastiskt men Melinda slappnade av. Hennes snyftningar blev till skratt och äntligen kollade hon mot mig.

Hon vände sig om mot mig och log.

"Du ger inte upp, eller hur?" Sa hon vilket jag knappt hörde. Hennes leende förtrollade mig, jag blev helt stum. Hon är såå vacker. "Oscar?" Sa hon lågt.

Min blick studerade fortfarande hennes ansikte.

"Oscar?!" Upprepade hon och slog mig lätt på bröstkorgen. Jag skakade lätt på huvudet och skrattade innan jag drog henne mot mig och våra läppar möttes.

~ Melindas perspektiv ~

Oscar lyssnade inte på mig. Han satt i sina egna tankar. Jag upprepade hans namn ett antal gånger innan jag slog honom lätt på bröstkorgen.

Han skrattade och drog mig hastigt till honom. Våra läppar pressade ihop.

Han la sig bakåt med mig ovanpå. Jag drog mina händer genom hans fluffiga håret, hans läppar maskerade mina och jag kunde känna hans magmuskler genom tröjorna. Wow...

*Pling* min mobil började pipa och avbröt hela "hånglandet".

Både jag och Oscar suckade innan jag drog upp mobilen och såg Ogges namn på skärmen. Jag låste upp och läste.

"Jag älskar dig ❤️ men..." Stod det och den lilla bubblan under tydde att han fortfarande skrev. Jag kände hur tårarna trängde på.

Hur kunde jag vara otrogen mot honom med hans bästa vän?
_________
Jättetrött och vet inte ens om jag skrev rätt kapitel men aa. Ska sova nu men ville verkligen få upp ett kapitel so here you go!