~ Oscars perspektiv ~
Jag trängde mig förbi Ogge och gick ner till hallen. Jag drog på mig skorna och jackan och gick ut. Jag måste hitta Melinda.
*
Jag gick runt i ungefär 1h och letade men hittade henne inte.
Tillslut hade jag tappat bort mig. Jag försökte leta efter nått bekant men det ända som fanns i närheten var okända hus, en tågstation och en skog.
Tåget kanske går tillbaka till Ogges hus.
Jag styrde mina steg mot tågstationen och kollade tidstabellen. Perfekt, nästa tåg går tillbaka och det kommer om ca 3 min.
Jag var nästan ensam på perrongen, förutom en lagom lång tjej. 15-16 år såg hon ut att vara. Hon stod väldigt nära kanten till rälsen och kollade ner.
Jag hörde hur tåget kom och tjejen tog en steg närmare kanten.
Tåget var ca 20meter från perrongen nu. Tjejen vände ansiktet mot mig och jag började genast springa mot.
Men innan jag hann fram hoppade hon och tåget körde fram. Jag tvärstannade och kände hur mina ögon fylldes med tårar.
"NEJ!" Skrek jag sprang ut från perrongen för att komma till andra sidan.
När jag väl kommit runt: jag föll ihop. Jag bara grät. Vart ska jag ta vägen nu?
YOU ARE READING
The Lost Angel
Fanfiction|| Färdigskriven || Lidingö. Det enda stället jag kände mig älskad. Han hjälpte mig. Från början visste ingen vem jag var, nu vet halva Sverige det, kanske för att jag dejtar en av killarna i det kända pojkbandet The Fooo. Hej! Jag heter Melinda, en...
