The Lost Angel

Del 24

~ Melindas Perspektiv ~

Jag slängde upp sjukhusdörren och fortsatte mot den sal Felix sagt att han låg i.

Utanför öppningen till rummet stannade jag och min blick sökte igenom rummet efter Felix. Och precis vid fönstret stod han.

Jag smög mig in och drog mina armar runt hans midja. Han kollade bak försiktigt och log.

"Hej!" Sa han lugnt och vände sig om. Jag kunde inte sluta le.

"Hej." Svarade jag mjukt och han drog handen över mitt hår.

***

Efter några timmars pratande så fick jag höra det namn jag inte ville.

"Du, jag tycker inte du ska vara arg på Ogge. Men jag skulle varnat dig. Han blir rätt aggressiv mot killar som är nära hans tjejer." Sa Felix.

"Men han skadade dig, du kunde ha dött." Sa jag och svalde hårt.

"Jag lever än." Felix smekte min hand ömt. "Ring honom." La han till med ett svagt leende. Jag nickade och drog upp mobilen.

Signal efter signal innan han svarade.

"Melinda..." Hördes hans röst genom luren.

"Ogge jag behöver dig.." Sa jag lågt och kände på mig att Ogge log.

"Du vet att du bara kan komma hit." Sa han mjukt.

Just då kom en bår inrullandes genom korridoren med massa sjuksköterskor runt om och en ung pojke på båren. Efter kom en till bår, fortfarande massa sköterskor runt men med en ganska ung kvinna på. Jag kände igen dom och började följa efter.

Dom svängde in i ett rum och jag fortsatte följa efter innan dom smällde igen dörren i ansiktet på mig och jag blev ståendes där.

"Ursäkta kan jag hjälpa till?" Sa en doktor som kom fram till mig.

"Eehh aa vilka var det där?" Sa jag. Min röst skakade.

"Nathalie Ericsson och Kevin Blomberg. Dom var med i en tågkrasch nyss." Sa han.

Jag kunde inte andas.
Mina händer skakade.
Jag kände hur tårarna rann.
Jag kände hur hjärtat bankade.

"Känner du dom?" Frågade Doktorn.

"Kevin.. Är min ... Lillebror.." Sa jag och föll ihop på marken.

"Melinda!" Skrek Felix som precis sett vad som hänt. Han drog upp mig och höll mig tätt intill hans kropp.

"Vad har hänt?" Frågade Felix doktorn.

"Hennes lillebror har precis gått bort. Jag beklagar!" Svarade hon och gick iväg.

"Melinda..." Sa Felix igen fast lågt och satte oss ner på golvet.

"Han är borta." Jag blev hes. Min lillebror... Är borta... Och min moster...

"Kolla på mig." Sa Felix och jag kollade upp mot honom. Han torkade bort en tår från min kind med sin tumme och kysste den andra. "Du är stark, vi klarar detta tillsammans okej?"

"Okej.." Svarade jag och la mitt huvud mot hans axel. Okej..