~ Melindas perspektiv ~
Jag satte mig ner bredvid Felix och försökte få honom att röra sig.
Efter säkert 10 minuter kom en ambulans. Dem bar upp Felix på en bår och försvann i nästa sekund. Jag stod i chock.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
"Din jävel!" Skrek jag och slog till Ogge så att han föll bakåt.
Omar tog tag i mig och drog mig till honom. Mina tårar föll ner för kinderna och jag ville bara till Felix.
Omar la armarna om mig och försökte lugna mig medan Ogge reste sig upp ur snön och försökte be om förlåtelse.
"Du fakkin nästan dödade Felix! Jag tänker aldrig förlåta dig, ALDRIG!" Skrek jag och Omar höll mig fortfarande intill honom.
Jag hörde hur Ogge suckade, snörvlade och började gå iväg men stannade efter några sekunder.
"Bara så du vet, jag älskar dig mest av allt Melinda." Sa han innan han fortsatte. Jag ville inte kolla se honom mer.
Omar höll fortfarande om mig och försökte få mig på bättre humör, men deg jag precis upplevt går inte att trösta. Felix är säkert borta.
***
~ Felix Perspektiv ~
Jag öppnade ögonen i det ljusa rummet. Jag fick lov att blinka ett par gånger innan mina ögon började vänja sig vid ljuset. Jag letade efter min mobil och lyckades få upp den ur fickan även fast mina fingrar var som isbitar.
Melindas namn stod ett antal gånger på min skärm. Massa meddelanden som tydde "Jag älskar dig." "Jag saknar dig." "Snälla försvinn inte." "Jag behöver dig."
Jag började att svara med:
"Melinda lugna dig. Jag lever än. Älskar dig såå mycket. Kom till sjukhuset, behöver dig nära! ❤️"
Och skicka!
Det tog inte lång tid innan hon svarade:
"Felix jag älskar dig så sjukt mycket! Kommer inom 5 ❤️"
Det fick mig att le.
YOU ARE READING
The Lost Angel
Fanfiction|| Färdigskriven || Lidingö. Det enda stället jag kände mig älskad. Han hjälpte mig. Från början visste ingen vem jag var, nu vet halva Sverige det, kanske för att jag dejtar en av killarna i det kända pojkbandet The Fooo. Hej! Jag heter Melinda, en...
