»f.s« I Miss You

Prolog

1999. "Åh, se vilken fin liten tjej." Sa hans mamma medan de kollade ner på den lilla tjejen i deras bästa väns famn. Den lilla tjejens mamma fick precis sitt första barn. Hon var söt. "Nu kan hon och vår lilla pojke bli bästa vänner." Sa hans mamma. Redan vid hennes födsel förväntades hon och han bli bästa vänner, alltid finnas för varandra och vara vänner. Hennes mamma var ensamstående. Pappan stack när han fick veta att hon fanns någonstans inne i sin mammas mage.

2000. "Vad roligt det här ska bli, visst älskling?" Hans mamma kollade ner på sin tvååriga son som nickade exalterat. Han och hans familj tog med sig henne och hennes mamma och åkte till Spanien. De skulle vara och umgås med varandra i en hel vecka.

2001. "Idag börjar ni på samma dagis, då kan ni leka oftare än någonsin." Hon och hennes mamma flyttade till samma del av Stockholm som han redan bodde i och nu skulle de kunna leka varenda dag även om det inte gick på eftermiddagarna.

2002. "Välkomna hit till oss." Deras gemensamma danslärare gestikulerade mot ringen av barn. Nu skulle både hon och han börja dansa. Redan efter bara tre lektioner tröttnade den treåriga flickan men pojken trivdes och började älska dansen.

2003. "Hej, vill du leka?" Hon var hemma hos honom, stod utanför hans dörr precis som nästan varje annan dag. "Ja, jag ska bara klä på mig." Sa han medan han började dra på sig sina skor. De var oskiljaktiga. Han sa aldrig nej när hon frågade om han ville leka och hon sa aldrig nej när han frågade.

2004. "Snart får du också börja i skolan, jag kommer hem till dig efter skolan imorgon." Han gav henne en stor kram innan hans mamma fick med sig honom ut genom dörren. Han skulle börja skolan och hon skulle gå ett helt år till, ensam på dagis.

2005. "Hej, jag har saknat att träffa dig på dagarna." Idag började hon i hans skola och han var glad, hon var glad. Vad mer kunde begäras nu när de kunde visa för alla att de var bästa kompisar igen.

2006. "Kan du leka idag?" Frågade hon men han skakade på huvudet. Något han inte gjort på väldigt länge. "Jag ska till dansen, vi ska göra en show." Dansen började ta över hans intresse och han kunde inte längre leka med henne lika mycket.

2007. "Vill du komma hem till mig i eftermiddag?" Frågade hon. Han skakade på huvudet och log. "Nej, jag ska faktiskt vara med några killar från den nya dansskolan." Han hade nyligen bytt dansskola till någon som bara tog in de bästa. "De är ett år äldre och jag hoppas att du förstår att det är coolare att vara med två tioåriga killar än en åttaårig tjej." Orden gjorde ont men hon lät honom, det var väl bara tillfälligt.

2008. "Kom nu, älskling. Vi ska hem till Cecilia. Hela familjen är ledsen nu när Magnus har lämnat dem." Hon kollade nervöst ut genom fönstret. Han ville inte längre umgås med henne som förut. Danskillarna var de som betydde mest för honom och han undvek att prata med henne när folk såg.

2009. "Hej Felix." Hon vinkade till honom men han gav henne bara en kort blick innan han fortsatte prata med de två killarna på andra sidan gatan. "Vem är den där lilla tjejen och varför pratar hon med dig?" Den blonda av de två pojkarna kollade äcklat på henne och han ryckte på axlarna. "Jag har ingen aning, aldrig sett henne förut."

2010. Hon hade inte längre någon att prata med i skolan, han hade börjat ignorera henne där också. Han umgicks med de andra killarna i hans klass och hon fick vara ensam. Hon hade svårt att få vänner och ingen verkade vilja vara vän med henne.

2011. Hon fick vara med de populära tjejerna en dag i matsalen. En av dessa visade stort intresse för henne och plötsligt hade hon, efter två år av ensamhet, en vän. En bra vän. Den tolvåriga flickan gick med sin vän på fest efter fest, vande sig vid alkohol och förlorade oskulden med en fjortonårig kille. Den tolvåriga flickan.

2012. "Ni heter nu The Fooo och under nästa år ska ni få spela in en musikvideo och se om någon visar intresse för er." Han kollade på de tre killarna runt sig. Två av de kände han sedan tidigare men den tredje var från Göteborg. Det här kunde fungera, det här kunde verkligen fungera.

2013. Där stod han verkligen på scenen, pojken som tidigare varit hennes bästa vän stod och var förband till hennes största idol. Tårarna svämmade över för henne redan innan Justin kom upp på scenen. Men när hon gick därifrån, mot tunnelbanan som skulle ta henne mot Slussen, så hände det ofattbara, det hon aldrig trott skulle hända, hon blev våldtagen.

2014. Hon gick inte ut från sitt rum, träffade inte sina vänner. Ingen brydde sig direkt längre. Hennes mamma var den enda som brydde sig. Hennes mamma stöttade henne efter händelsen och hjälpte henne upp på benen igen. Nu står hon här i april 2014, utanför skolan och ska gå in. Gå in och möta alla frågande blickar, alla människor hon inte träffat på ett år och ingen av de vet varför, ingen ska få veta varför.