»f.s« I Miss You

Kapitel 4

Kapitel 4

**Felix Perspektiv**

Vad bra att ni är hemma, är allt klart i studion nu?" Frågar mamma så fort vi ramlar in i hallen. Jag skakar på huvudet och drar av mig skorna.

"Nej, jag fick alla att börja bråka så nu är vi här. Jag och min bästa polare." Säger jag och lägger armen över Omars axlar.

"Ja, men vad bra. Ni får hjälpa mig med maten." Säger mamma och backar in i köket igen. Jag suckar och kollar på Omar innan jag tar tag i hans arm och drar med honom mot trappan. Jag springer och han släntrar efter, han har helt enkelt inget annat val. Jag drar in honom på mitt rum och stänger dörren efter oss.

"Omar, Omar, Ååmar." Tjuter jag och han kollar oförstående på mig. "Kan du lova mig en sak? Kan du lova mig en fucking sak?" Frågar jag och han nickar lätt. Förvirrad över mitt sätt att prata med honom.

"Vad som helst. Vad är det för fel på dig?" Frågar han och backar ett steg från mig.

"När hon kommer, jag måste snacka själv med henne. Jag måste veta var hon har varit på sista tiden så kan du lova mig att hålla dig till min morsa så jag kan få snacka själv med henne?" Frågar jag desperat och han rynkar näsan. "Snälla Omar."

"Hålla mig till din morsa? Ska jag vara med din morsa hela kvällen?" Frågar han. Jag nickar och rycker på axlarna.

"Du gillar min mamma. Jag vet att du gillar min mamma. Men du behöver inte vara med henne hela kvällen, jag behöver bara ett par minuter. Krama henne och lösa allt." Säger jag. Han rynkar på näsan igen och jag suckar. "Okej, kanske inte krama och lösa allt för det lär bli omöjligt. Hon hatar mig och det är jag okej med, men jag måste få veta var hon har varit." Säger jag.

"Är hon snygg? Går det att haffa?" Frågar han och lägger huvudet på sned. Jag suckar.

"Inte vet väl jag om hon är snygg eller haffbar. Hon ser väl helt okej ut. Blond var hon när jag såg henne sist men det var ett år sedan. Långt blont hår hade hon. Hennes ögon är fina och det går inte att förneka. Hon är snygg, Omar. Jag kan inte säga att hon inte är snygg för hon är snygg." Säger jag och lägger händerna för ansiktet. Jag vet ändå inte om hon är snygg. Det var ett år sedan sist men då var hon snygg, hon kan väl inte förändras direkt.

"Men då frågar jag henne om hon är haffbar." Säger han och jag drar ner händerna igen.

"Nej, gör inte det." Säger jag snabbt, kanske alldeles för snabbt. Har jag känslor för henne eller är det mitt huvud som spökar med mig? Jag kan inte ha känslor för henne för jag lämnade henne. Jag lämnade min bästa vän ensam, ignorerade henne när hon försökte ta kontakt med mig. Jag kommer inte ens lyckas snacka med henne idag för hon kommer inte vilja. Jag kan inte direkt ta tag i hennes arm och dra upp henne hit precis som jag gjorde med Omar. Jag vet inte varför hon slutade komma till skolan och var hon har varit. Vad hon har varit med om. Jag måste vara försiktig och det förstår jag nu. Det kommer inte bli någon tid för snack mellan henne och mig. Jag vill bara veta vad som hände med henne. Jag bryr mig fortfarande så sjukt mycket om henne. Jag har gått förbi hennes hus flera gånger men inte vågat ringa på, rädd för vad hon egentligen skulle säga eller göra ifall jag kom och tog kontakt med henne. Jag skulle framstå som feg och töntig. Ta kontakt med någon jag mer eller mindre låtsades inte fanns. Jag har snackat så mycket skit om henne, spridit vidare rykten samtidigt som alla har vetat att vi en gång i tiden var bästa vänner och gick igenom allt tillsammans.

"Felix." Jag kollar upp på Omar som drar handen fram och tillbaka framför mitt ansikte. "Din mamma ropar och du står bara där. Vad tänker du på?" Frågar han.

"Jaha, nej inget. Jag måste byta om lite snabbt." Säger jag och går förbi honom, fram till garderoben. Jag öppnar dörren och kollar igenom alla travar med kläder, fint invikta. Jag bestämmer mig för en vit T-shirt med något som liknar en kaktus mitt på. Jag vet inte var jag får alla mina kläder ifrån men jag gillar själva blomtrycken på större delen av mina kläder. Kaktusar är något jag lätt fastnar vid när jag är på stan.

Jag drar av mig min svarta T-shirt och drar den vita över huvudet. Jag känner mig ändå fräsch efter det intensiva danspasset. Svarta haremsbyxor har jag på mig och de får sitta kvar på. Jag vänder mig om och möter Omars blick. Han har också bytt tröja. En militärfärgad tröja klär hans överkropp. Jag går förbi honom och öppnar dörren där mamma ropar på mig. Jag går över hallen in på toaletten och sprejar på mig parfym. Omar kommer in bakom mig och rycker den ur min hand för att spreja på sig själv. Jag ignorerar det och går ut i hallen, springer nerför trappan och in i köket.

"Hej Felix. Var tog nu Omar vägen?" Frågar hon och kollar ut i hallen där jag snart hör fotsteg i trappan. Omar kommer in i köket och mamma delar ut uppgifter till oss. "Felix, gubben. Försök att inte vara för på med Alicia. Hon mår inte så bra just nu och vill inte prata. Hon har problem med att formulera sig just nu och jag vill inte att du skapar stress för henne." Säger mamma och jag kollar chockat upp på henne. Står hon här och säger att min plan är förstörd? Att jag borde dumpa mina planer och bara låtsas som att ingenting har hänt? Att jag ska sitta på andra sidan bordet och kolla på henne, prata med hennes mamma och låtsas som att hon inte finns där? Det är så jag tolkar mamma men jag är inte säker på om jag klarar det.