»f.s« I Miss You

Kapitel 5

Kapitel 5

**Alicias Perspektiv**

Hand i hand kliver jag och Adam in i hallen till mitt och mammas hus. Här har Adam aldrig varit, inte inne. Han har följt med när jag har hämtat kläder för att sova hos honom och liknande men aldrig gått in.

"Vad stort ni har det. Ni är väl bara två personer?" Frågar han. Jag nickar och drar av mig skorna med hjälp av fötterna. Adam gör detsamma men vi släpper aldrig varandras händer.

"Alicia älskling." Mammas röst ekar genom huset och snart kommer hon in i hallen från vardagsrummet, med läsglasögonen långt nere på näsan och telefonen i handen. Hennes raka, mörkbruna hår omsluter hennes ansikte och framhäver hennes ljust blå ögon. Det är absolut inte samma färg som jag har på ögonen. Hon ser också så väldigt ung ut även om glasögonen finns där, hon är dock ung. Hon kollar chockat på Adam och sedan på våra händer. "Jaså, jaha." Säger hon och lägger huvudet på sned.

"Jag heter Adam." Säger Adam och sträcker ut sin lediga hand mot henne och hon tar den lätt.

"Marie." Säger mamma och ser ut att studera honom noga. "Och vem är du då?" Frågar hon och kollar på våra händer igen.

"Jag och Alicia var tillsammans innan... Ja, innan vad som nu hände. Nu är vi bara vänner." Säger han. Jag nickar instämmande och mamma ler mot honom så hela hennes kritvita tandrad syns.

"Vad bra att man har fått några sådana detaljer. Men Alicia, vi ska hem till Cecilia, du och jag." Säger hon och sneglar på våra händer igen. Automatiskt klämmer jag Adams hand lite hårdare och han hoppar till.

"Jag vill inte." Säger jag tyst och mamma suckar.

"Okej, ta med dig pojkvännen." Säger hon och nickar mot Adam. Jag kollar upp på honom och han kollar osäkert på mig.

"Du följer med." Säger jag lika lågt som alltid och drar honom mot trappan. "Vi kommer ner snart, eller när ska vi åka?"

"Vi åker så fort du är färdig. Allt är redan klart hos henne så det är bara att komma, sa hon." Förklarar mamma innan hon går in i vardagsrummet igen. Jag och Adam går uppför trappan och in på mitt rum. Han kollar runt och ler mot alla mina grejer. Mitt rum är ganska stort, vitt och modernt. Med modernt menar jag att jag har den nyaste modellen av tv, nyaste datorn, nyaste ipad. Allt är nyast för att mamma vill göra allt bra för mig genom pengar.

"Bortskämd mycket." Säger Adam med ett skratt. Jag ler och kollar upp på honom. "Den där datorn kom ju ut i Sverige för bara ett par dagar sedan."

"Min mamma är sådan." Säger jag och han nickar innan han sätter sig på den bäddade sängen. Inte ett väck finns på överkastet, det är som vanligt. Det finns aldrig ett väck när mamma har varit i farten.

"Din mamma såg väldigt ung ut. Hur gammal är hon?" Frågar Adam medan han fortsätter kolla runt i rummet.

"Mamma är trettiofyra." Säger jag och börjar gå mot garderoben. "Jag ska bara byta om lite snabbt." Säger jag och öppnar dörren till min garderob, kliver in och börjar gå igenom alla hyllor, klänning? Nej. Linne? Nej. Shorts? Nej. Då har jag gått igenom de första hyllorna. T-shirt och jeans, svarta jeans och vit T-shirt. Jag kollar mot dörröppningen innan jag drar av mig min tröja. Rosa bh lär inte funka med vit T-shirt. Snabbt öppnar jag lådan med mina bh:ar och bläddrar igenom de olika vita. Tubtopp, spets, vanlig. Vanlig är skönast. Jag drar upp den ur lådan men hinner inte längre innan jag hör någon dra efter andan.

"Helvete, du har blivit smal." Jag slår händerna för min mage och kollar skräckslaget på Adam som står i dörröppningen. Han kliver in i det lilla rummet och går fram till mig medan jag trycker mig längre mot väggen. Livrädd för trånga utrymmen, med en kille framför mig, jag klädd i bara bh. Alla minnen från kvällen för ett år sedan kommer tillbaka. Slår mot mig som en våg och mina andetag blir tyngre. Han stannar tvärt och sträcker fram armarna mot mig.

"Alicia. Andas normalt. Ta det lugnt. Gråt inte, snälla gråt inte." Han tar dem sista stegen fram till mig och lägger armarna om mig. Mina tårar rinner ur mina ögon och rakt in i hans tröja, sugs upp av tyget i den tunna bomullstöjan. Han klappar mig försiktigt på ryggen medan jag fortsätter gråta. "Förlåt." Viskar han. Jag fortsätter bara gråta och trycker mitt ansikte närmare hans bröst.

"Vad är det som- Alicia." Mammas röst är nära oss men jag kan inte sluta gråta.

"Jag vet inte vad som hände." Säger Adam förtvivlat. "Vad ska jag göra? Hon blev ju livrädd för mig."

"Vänta lite, Adam." Säger mamma innan jag känner hennes trygga händer på mina höfter. Hon drar bort mig från Adam och kramar mig hårt. "Älskling, det är okej. Ingen är här, bara du, Adam och jag. Vi tar hand om dig och ingenting kommer hända dig." Hennes ord är alltid lika lugnande, men inte tillräckligt. Mamma drar med mig mot dörren och ljuset från fönstren omsluter mig. Jag lugnar direkt ner mig och slutar sakta gråta. Mamma sätter mig ner i sängen och jag kollar upp, möter först hennes blick och sedan Adams. Han ser chockad ut, förvirrad och rädd.

"Jag pratar med Adam." Säger mamma och jag nickar lätt. Så länge jag slipper berätta så är det okej. Jag litar på honom och tror inte att han någonsin skulle föra det vidare. "Kom med mig, Adam." Säger mamma och går ut i hallen. Jag sitter kvar på sängen och kollar på dörren när den stängs bakom dem båda. Jag hör mammas röst lågt genom dörren och korta kommentarer från Adam. Nu är det inte bara psykologen och mamma som vet. Nu vet också han, Adam Lindén.

Dörren öppnas igen och Adam kliver in, stänger dörren efter sig och kollar skamset på mig.

"Förlåt, jag visste inte att det var någonting sådant." Säger han. Jag nickar bara och reser mig ur sängen. Jag går fram till honom och slår armarna om hans nacke och pressar mina läppar mot hans. Han kysser mig tillbaka med händerna smekande mina bara, smala höfter. Sakta drar han ifrån kyssen och kollar in i mina ögon med pannan lutad mot min.

"Jag älskar dig så mycket." Viskar han.

"Jag älskar dig också." Viskar jag tillbaka innan jag drar mig ur hans grepp. Jag går in i garderoben och hämtar ut kläderna jag tidigare valt. Jag knäpper upp min bh och låter den falla till golvet med Adams blick fortfarande på mig. Han går fram till mig och kollar in i mina ögon innan han pressar sina läppar mot mina. Hans tunga söker sig in i min mun och hans händer omsluter mina bröst. Försiktigt smeker han dem innan han sträcker ena handen bakom mig. Utan att släppa vår kyss drar han upp den vita bh:n över mina armar innan han släpper mitt andra bröst samt mina läppar. Han knäpper min bh med blicken fäst i min.

"Du är så fin, så sjukt vacker." Säger han.