Ellie's perspektiv
"Ellie?", jag gäspar medan jag vänder mitt huvud mot Noel. "Vi ska börja skriva"
"Skriva vad?"
"Du sa att du bara skulle vila ögonen"
"Och hur ofta brukar det funka?", jag lyfter lite på ögonbrynen när han skrattar åt min fråga.
"Det brukar gå åt helvete", svarar han medan han börjar skriva på sin dator.
Jag studerar honom medan han koncentrerar sig på något annat. Vi sitter i skolan, på våran sista lektion. Kreativt skrivande. Jag ifrågasätter varje dag varför jag valde den här kursen från första början. Antagligen för att Noel skulle läsa den. Men ändå.
Han har inte på sig någon mössa idag, vilket i vanliga fall inte händer så ofta. Hans blonda hår är nästan lite vågigt, och ligger fint på hans huvud. Jag fortsätter studera hans klädsel för idag. En grå hoodie och ett par svarta byxor, plus några Nike skor på fötterna. Så jävla tråkig.
"Varför sitter du och iakttar mig? Jag börjar känna mig obekväm", säger han plötsligt, utan att släppa datorn med blicken.
"Jag är uttråkad", svarar jag och försöker hindra mig själv från att gäspa. Vilket inte går så bra.
Noel vänder sig lite emot mig.
"Du kan ju prova jobba lite istället?", frågar han.
"Då kommer jag ju bara bli ännu mer uttråkad", svarar jag och ger honom en blick, som om det vore en självklarhet.
Sedan lutar jag mig ner mot bänken och sluter ögonen. Endast för att somna igen, och försöka sova mig igenom resten av lektionen.
———
Det har bara gått tre minuter sen vi slutade, ändå är jag redan utanför skolan. Jag vill härifrån. Nu. Det är fredag eftermiddag och det är två heldagar utan skolan. Ingen är gladare än mig.
"Ellie!", jag kollar bakåt och får syn på Ludwig, Lovisa och Axel. De kommer gående emot mig.
"Tja, är det bra?", frågar jag och placerar mina händer i mina fickor. De nickar.
"Hur är det med dig?", frågar Axel.
"Jo det är bara bra", svarar jag, med ett leende på mina läppar. "Vad händer?", frågar jag, och ger Lovisa och Ludwig en frågande blick.
De har umgåtts från och till i något år nu, snart två år till och med. När Noel flyttade till Madrid för att gå ett år i skolan där, blev Ludwig väldigt... vilsen. Jag kan inte räkna på min högra hand hur många gånger han ringt mig mitt i natten, utan att veta vart han är.
Lovisa kom in i bilden ganska snabbt efter att Noel stuckit, och Lovisa är problem. Massa problem. Jag vet inte vad de har gjort, men jag gissar på att hälften antagligen inte ens är lagligt.
När Noel kom tillbaka föll allt på plats för Ludwig igen. Jag har pratat lite om hur Ludwig haft det med Noel under tiden han var borta. Men när han kom tillbaka lovade jag Ludwig att inte berätta något. Självklart gjorde jag det ändå, eller jag berättade lite iallafall.
Ludwig var arg på mig ett tag, men det löste sig som tur var. Så att nu se honom och Lovisa tillsammans är aningen konstigt.
YOU ARE READING
Bortglömda kidsen || Hov1
Fanfiction"Vi måste bara, ni vet. Göra det tillsammans" "Jag vet inte om det är du som är helt jävla efterbliven eller inte. Men ingen här tycker om varandra. Vi har ingenting gemensamt, okej?" "Vi alla är bortglömda på något sätt, det har vi gemensamt" "Håll...