Bortglömda kidsen || Hov1

Kapitel 3

Harriet's perspektiv

"Vad har hänt?", förvånat går jag fram till Ellie och Noel som kommer gående över skolgården.

"Låt mig bara va", snäser hon till när jag lägger min högra hand på hennes käke.

"Nej, vad har hänt?", frågar jag igen, medan jag undersöker Ellies blåtira hon har runt hennes vänstra öga.

"Släpp mig", Ellies arga röst får mig att ta bort min hand från henne. Hon ger mig en irriterad blick innan hon går förbi mig, hon stöter ihop med min axel vilket får mig att vända mig om och kolla på henne när hon går ifrån mig.

"Hon har varit sådär hela morgonen", säger Noel och jag kollar upp på honom. Han har ställt sig bredvid mig och kollar också på Ellie som är påväg in i skolan. Jag som står flera meter bort kan se blickarna hon får.

"Irriterad?", frågar jag och han nickar. "Vad är det som har hänt?"

"Hon sa att någon tjej gett henne stryk utanför gården", svarar han.

'Gården' är kort sagt en fritidsgård i området Ellie bor i. Utan någon personal eller något. Så egentligen är det ett ställe massa kriminella tonåringar hänger vid. Inte för att någon gör något åt det.

Området Ellie är bosatt i är egentligen inte så bra. Inte alls bra faktiskt. Jag är ständigt orolig över henne när hon inte är hos mig eller Noel.

"Tror du på henne?", frågar jag och jag ser på honom att han tvekar.

"Jag vill inte att hon ska ljuga", svarar han tyst. Han säger ingenting på några sekunder tills han blinkar till och sedan vänder sig helt emot mig. "Så, hur är det med dig då?", frågar han med ett charmigt leende.

"Okej killen, vi har hängt ensamma en gång tro inte att jag är helt förälskad i dig", säger jag, lite kaxigt. Han flinar.

"Och du märkte ju vad som hände då. Vad händer nästa gång vi ses i så fall?", frågar han och jag slår till honom på hans arm. "Aj, varför gjorde du så?"

"För att du är en idiot", svarar jag irriterat och börjar gå mot skolans entré.

"En jävligt snygg idiot?", frågar han och jag vänder huvudet mot honom och höjer lite på ögonbrynen när han möter mina ögon. "Jag skojar, okej?"

"Få inte för dig något bara. Till skillnad från dig är inte jag en idiot", svarar jag och går in i skolan utan Noel.

Det har gått en vecka sen jag var hos honom, och ärligt talat planerar jag inte på att träffa honom på det sättet igen. Absolut, jag tycker om honom men igen; inte på det sättet.

Jag vill bara att allt ska bli normalt mellan oss igen. Hela den här veckan har det varit så som det var nu precis. Små kommentarer och han försöker typ flörta med mig. Fast diskret så det bara är jag som märker. Ärligt talat förstår jag inte varför Ellie försökte fixa ihop oss med varandra från första början.

På tal om henne, i måndags fick jag reda på nyheterna om hennes pappa. Jag var inte jätte förvånad att något sånt skulle hända honom, men jag är ändå ledsen för hennes skull.

"Oj förlåt", när jag rundar ett hörn känner jag att jag går in i någon.

"Nej det är helt mitt fel", jag kollar på killen framför mig, nej mannen. Han ser ut att vara runt 25 typ.

Jag kollar ner på marken och märker att han tappat några böcker och sin kaffe kopp... eller det var en kopp iallafall. Jag kollar upp på honom igen.