Bortglömda kidsen || Hov1

Kapitel 4

Lovisa's perspektiv

"Kommer Kronstrand eller?", Theodor höjer lite på ögonbrynen, innan han lutar sig ner över bordet för att ta en lina kokain.

"Jag vet inte. Kanske", svarar jag osäkert.

Theodor sätter sig upp i soffan igen.

"Vadå kanske? Har du inte snackat med honom eller vadå? Inte ens om det som hände?", frågar han förvirrat.

"Jo lite", svarar jag, även om det inte är sanningen. "Ska vi sticka dit istället för att sitta och prata om Ludwig?"

Theodor får ett leende på sina läppar, så hans smilgropar syns.

"Visst", svarar han och reser sig upp.

Just nu är vi hemma hos Theo, och laddar upp inför kvällen hemma hos Adam. Resten av våra vänner är redan där. Eller vänner och vänner. Det är inte våra vänner egentligen, de är pundare hela högen så vi gör bara sånt med de. Pundar, tar droger, knarkar. Vad man nu vill kalla det.

Theodor har varit min vän sen lågstadiet. En av få människor jag faktiskt tycker om. Dessvärre är han två år äldre än mig.

"Lovisa?", jag vänder på huvudet upp mot Theo som står vid min sida och kollar konstigt på mig. "Kommer du?"

Jag nickar och reser mig också upp. Jag går ut i hallen medan Theo släcker överallt i lägenheten. Snabbt får jag på mig min allt för tunna vinterjacka och mina gamla converse.

"Redo?", frågar jag när Theo tittar ut från köket.

"Tar du väskan?", frågan han tillbaka. Jag nickar och tar upp ryggsäcken som låg på golvet. "Då drar vi", han släcker i hallen, sen  lämnar vi lägenheten bakom oss.

———

När vi väl kom till festen var den redan i full gång. Vissa människor är så packade att de inte ens kan stå upp. Som vanligt är halva skolan här, som alltid på Adams fester. Man vill inte missa dem.

Jag och Theodor hittade snabbt resten av vårat gäng, i en soffa inne i vardagsrummet. Som vanligt. Så det är här jag varit den senaste timmen. Betydligt mer påverkad än innan jag kom hit.

Jag vaknar ur mina tankar när någon petar mig på min arm.

"Vad?", irriterat kollar jag på Jim, som flinar svagt.

"Kronstrand äntrade precis huset", säger han och nickar mot ytterdörren som står öppen, man kan se den ifrån soffan.

"Käft", viskar jag irriterat men sliter inte blicken ifrån honom.

Ludwig.

Det är då jag även får syn Ellie. Jag tar upp min och Theos väska som ligger på marken och börjar gå mot henne.

Jag kommer in i hallen och det är inte bara Ludwig och Ellie som kom, utan det är resten av deras lilla gäng också. Om man kan säga så. Harriet, Noel, Axel och två tjejer jag inte kan namnen på.

De får syn på mig på en gång, och deras konversation tystnar rätt fort. De kollar bara på mig, tills jag går fram till Ellie. Hon fortsätter med att bara se på mig tills jag börjar prata.

"Kan vi snacka?", frågar jag, enkelt. Jag kan känna Ludwigs blick på mig, och förvånansvärt nog är det han som börjar prata. Inte Ellie.

"Hur mycket har du druckit, Lovisa?"

"Ingenting", svarar jag, ärligt. De andra ser konstigt på mig, som om de inte tror mig. Men Ludwig förstår, och till min stora förvåning verkar det som Ellie också gör det. Hon nickar lite.