Bortglömda kidsen || Hov1

Kapitel 9

Ludwig's perspektiv

1 vecka senare

"Oj shit, förlåt", jag vänder mig om och möter direkt Lovisas ögon.

Jag var inte beredd på att det var hon jag skulle råka gå in i i matkön. Men sekunden hon vände sig om låstes hennes ögon i mina.

För några sekunder verkar hon helt frånvarande, innan hon skakar lite på huvudet och verkar samla sig lite. Sen kollar hon upp på mig igen, och jag kan känna hur en behaglig känsla går igenom hela min kropp.

"Om ni bara ska stå och stirra på varandra kan ni väl göra det någon annanstans? Jag vill ta mat", jag vänder mig om och himlar med ögonen när jag ser Ellie som står bakom mig.

När jag vänder mig emot Lovisa igen, är hon borta. Eller inte helt borta, jag ser att hon är påväg ut ifrån matsalen.

Jag känner att Ellie knuffar undan mig så hon kan komma fram, kön har hunnit bli rätt lång, och eftersom hon flyttade på mig var jag tvungen att stå i den några minuter till.

När jag väl fått min mat, blickar jag ut över matsalen. Noel och Ellie sitter ensamma vid ett bord för fyra personer, bredvid varandra, så jag bestämmer mig för att joina de.

Ärligt talat har jag inte snackat mycket med de, eller någon, på senaste. Jag har varit rätt uppe i mig själv. Vilket är rätt ovanligt för mig.

"Hur är det med er?", frågar jag när jag sätter mig ner. De ger bara varandra små irriterade blickar innan de fortsätter äta. "Hur är det att bo med varandra?", fortsätter jag fråga.

"Det funkar", mumlar Noel, och Ellie himlar med ögonen.

"Absolut", säger hon, och man hör tydligt sarkasmen i hennes röst.

"Vad? Har du något att tillägga?", Noel vänder sig emot henne.

"Hörni, sluta bråka", försöker jag, men båda ignorerar mig.

Ellie kollar på honom några sekunder, och när hon inte ser så arg ut längre tror jag nästan att hon ska be om ursäkt.

"Bry dig inte om att ringa mig", säger hon, sen reser hon sig upp och lämnar matsalen. Utan att ta undan hennes saker.

"Vad händer?", frågar jag förvirrat och kollar på Noel, han lutar sig bakåt och drar sina händer igenom sitt hår.

"Hon har betett sig sådär dem senaste dagarna. Jag vet inte, jag bara...", han avslutar inte hans mening.

"Du bara?", frågar jag och han suckar.

"Jag vet inte vad jag ska göra med henne. Hon är som hon brukar emellanåt när hon inte beter sig så som hon gjorde nu", svarar han.

"Har ni snackat om det?", frågar jag. Han ger mig en förvirrad blick.

"Snackat om vad?"

"Det som hände? Förra veckan?", frågar jag och han skakar på huvudet. "Det kan ju vara det? Du vet, hennes föräldrar lämnade henne"

"De lämnade inte, de bara... Hennes mamma stack och hennes pappa letar efter henne", säger Noel, och jag himlar med ögonen. Han blundar för verkligheten.

"Visst", svarar jag ironiskt och kollar ner på min mat. Min aptit är helt försvunnen. "Har du pratat med Harriet?", frågar jag sen. Mest för att hålla tankarna borta från Lovisa.

"Inte sen förra veckan, men hon bryr sig ändå inte om mig så", svarar han och rycker på axlarna.

"Jag vet att det inte är min ensak, men Ellie har snackat lite om Harriet med mig", säger jag och Noel kollar upp på mig och nickar att jag ska fortsätta. "Ellie tror att hon inte mår så bra just nu, hon vet inte om något har hänt eller så men något verkar fel"