Bortglömda kidsen || Hov1

Kapitel 11

Noel's perspektiv

Jag skickar iväg smset till min och grabbarnas gruppchatt. Versen jag precis skrev. Jag dricker lite ur min kaffekopp och ställer sen ner den på köksbordet igen.

I samma sekund sekund som jag ställer ner kaffekoppen får jag ett sms av Ludde.

———

Ludwig, 07:29
Har du och Ellie snackat om Lovisa?

Noel, 07:29
Vad är det med Lovisa?

Ludwig, 07:30
Det som hände på Adams fest

Noel, 07:30
Nej det har vi inte, hurså?

Ludwig, 07:30
Jag vet inte om jag kan ta det över sms

Noel, 07:30
Ta det över sms

Ludwig, 07:30
Okej den korta versionen: De tog heroin, och kvällen slutade med att de låg

Ludwig, 07:30
Ryktena om att de tog droger är sanna

Noel, 07:31
Hahahhaha sluta driv

Noel, 07:31
Hur vet du det?

Ludwig, 07:31
Lovisa säger det. Du kan tro på det

———

Jag känner hur jag nästan börjat garva. Jag har hört ryktena i skolan att Lovisa och Ellie hängde med varandra i båthuset, och det är där vissa brukar vara när de tar droger.

Ändå är jag förvånad. Jag var ju där? På festen. Hur kunde jag missa att Ellie... på grund av Harriet. Såklart.

"Godmorgon", jag hör mammas röst ute i hallen. Några sekunder senare kommer Ellie in i köket.

"Tjo Flike", säger hon och flinar svagt. Hon går fram till köksbordet och tar upp ett äpple från den lilla korgen.

"Hur mår du?", frågar jag och lutar mig tillbaka. Hon svarar medan hon har blicken på äpplet i hennes hand.

"Det är lugnt. Jag är van med allt", svarar hon. Jag tar upp min kaffekopp.

"Är du säker? Du vet, med tanke på att du förlorade oskulden med Lovisa Boman. Medan du antagligen var hög", säger jag tyst och dricker sen ur koppen.

Hon vänder huvudet mot mig, och färgen i hennes ansikte försvinner medan hon förvånat kollar på mig.

"Hur kan du-", börjar hon men jag avbryter henne.

"Lovisa sa det till Ludde, Ludde sa det till mig", säger jag innan hon hinner fråga hur jag vet om det. "Det var då du berättade om din pappa också, right?"

Hon nickar bara som svar innan hon kollar ner på äpplet igen.

"Det var därför du tog något från första början, på grund av honom?", fortsätter jag fråga tyst, så att mamma inte ska höra.

Jag kollar bara på henne några sekunder när hon inte svarar, och försöker själv ta in allt som har hänt.

"Har du, tagit något mer efter det?", frågar jag försiktigt. Osäker på om jag vill höra svaret. Hon vänder huvudet emot mig igen.