Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 42

Detta har hänt:

"Jag älskar honom.." snyftade jag och mamma nickade.

"Jag vet gumman. Jag vet."

Jag reste mig upp och började springa upp för trappan. Jag orkar inte prata mer. Jag klarar det inte. Jag har inte ens någon självbehärskning nu. Hela min kropp bara längtar efter att krama Mikey. Jag kommer sakna honom så.

Hon lät mig springa upp på mitt rum och borra ner mitt ansikte i kudden och bara låta tårarna rinna. Mitt och Mikeys samtal spelades om och om igen i mitt huvud och tillslut gick det bara inte längre. 

Jag tröck min handled mot min mun och bet. Sen bet jag. Och bet. Smärtan i bröstet övergick mer och mer till smärtan på handleden och tillslut kunde jag inte tänka på något annat än min handled. När jag slutade bita insåg jag att jag bitit hål i huden och att blodet rann. Men jag brydde mig inte. Livet kommer vara en plåga enda till dagen jag kommer tillbaka till Mikey. Och den dagen kommer komma. För jag älskar honom mer än något annat. 

Det finns ingen annan än han.

____________________________________________________________

Ellies P.O.V.

Jag vaknade upp med svidande ögon. Ingen Mikey bredvid mig. Bara en tom kall säng.

Idag var dagen jag lämnar min bästa kompis och pojk.... ex pojkvän.

Det gör ont att inte vara tillsammans med Mikey längre men någonstans inom mig vet jag att det ändå bara är tillfälligt.

Jag sträckte mig efter min mobil. Inte ett sms. Inte sms. Bara lite twitter notiser.

Ett tweet från Mikey.

"@Michael5sos: Kommer sakna London så mycket ):"

Mina ögon tårades och jag tryckte på svara knappen.

"@Mackenzellie: London kommer sakna er."

Svaren ramlade in och de flesta var om att vi var söta tillsammans. Det gjorde ont, men inte lika ont som de som svarade att det var bra att vi skulle flytta ifrån varandra.

En tår föll ner för min kind. Det är inte okej att säga saker man inte har någon koll på alls. Bara håll käften och le och se glad ut. Vissa saker har man bara inte med att göra. Jag gick tillbaka till skriv sidan och började skriva ett tweet.

"@Mackenzellie: Vissa saker har man bara inte något med att göra. Folk behöver förstå att vissa saker gör ont, men tack till er som bryr sig om väsentliga saker."

Jag låste mobilen och satte mig i sängen. Det är dags att ta den här dagen med storm.

Med trötta steg reste jag mig upp och gick raka vägen till spegeln.

Well, jag skulle inte direkt överdriva om jag sa att jag såg ut som ett monster. För det gjorde jag definitivt. Minst.

Med håret i en hästsvans och en stor munktröja med mina favorit jeans släpade jag mig ner och slängde mig i soffan.

Jag ville inte ha mat. Jag är allt annat än hungrig.

Jag satt i bilen bredvid mamma som snällt nog bestämt sig för att skjutsa mig till flygplatsen.

Alla tankar snurrade runt i huvudet. Jag hade absolut ingen aning om vad jag borde göra. Hur ska jag säga hejdå? Woah.. borde jag tänka såhär? Jag lämnar mina bästa kompisar som jag lärt mig så mycket av. Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma.