Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 36

Detta har hänt:

"Tror du någon hörde?" tvekade jag.

Mikey såg på mig med en stenseriösa blick. Den där blicken skrämmer mig. Gash.

"Asså vi kanske inte var så tysta så antagligen. Men vem bryr sig, för det var det bästa som hänt på länge." Han smirkade och jag nickade. Han hade rätt, det var underbart. Men jag bryr mig om de hörde för de är mina föräldrar och... herrejissies vad pinsamt. Tänk om de hörde. Gud jag kommer dö. Hjälp mig någon snälla.

"Mikey...? Var jag din första?" Jag insåg att jag nästan viskade frågan och sedan fick jag ett kyss i pannan.

"Jag berättar imorgon. Nu handlar det bara om oss. Okej? Jag älskar dig Ellie."

Jag nickade som svar och kröp närmre honom. Han omfamnade mig direkt och det känns så konstigt att jag inte ens skäms över min fråga. Det känns mer som att jag är värd att veta. Att jag inte är hans första, det förstår jag också men hur allt hände. Om han älskade henne. Om han saknar henne. Om han gör det måste han få prata om henne också för ja hon har ju faktiskt en speciell plats i hans hjärta. Och nej, jag vill alltid kunna prata om honom så han ska få chansen att prata om hans gamla flickvänner med mig. Om han vill vill säga.

"Jag älskar dig oavsett vad." mumlade jag innan jag föll till sömns.

_______________________________________________________

Ellies P.O.V.

Jag vaknade upp inlindad i Mikey. Det här var den bästa natten i mitt liv. Fast jag vill inte träffa någon nu.

Jag försökte försiktigt glida ur hans grepp utan väcka honom men det gick ganska inte så bra. Han drog mig hårdare mot sig med en suck.

"Nej, stanna..." mumlade han.

Jag kunde inte låta bli att skratta till. Nej, idag är dagen. Ja, den dagen. Jag kan inte bara ligga här.

Hans händer flyttade jag till madrassen innan jag reste mig upp från sängen.

Mina hinder brände av hetta. Det här är väldigt pinsamt bara så alla vet. Och att veta vad vi gjort gör det bara ännu ner pinsamt.

Jag tog min klänning och försvann ut ur rummet och gick direkt till badrummet.

När jag kom tillbaka in i mitt rum efter en välbehövlig dusch hade Mikey kommit upp från sängen och fått på sig sina kläder. Han är så snygg jag lovar. Sina svarta jeans och en vit skjorta, sen skulle han även  ha en kavaj och till och med slips, jag tror komma dröja länge innan jag får se honom klädd så i igen. Det kommer seriöst göra mina ben till spagetti. Är det ens möjligt att känna såhär för någon? Magen pirrar liksom varje gång jag ser honom. Det är som alla säger, fjärilarna börjar flyga. Men det är inte bara några stycken. Det är miljoner. Miljoner som inte ens kan hålla sig i magen utan flyger enda ut i fingertopparna. Ja, så känns det ungefär.

Jag gick utan ett ord till spegeln för att föna håret. Fördelen med att jag klippte mig för inte särskilt länge sedan är helt klart att det går så lätt att få torrt. Två minuter sen baaam torrt. Asskönt.

Så fort jag stängde av hårfönen anslöt Mikey sig bakom mig, lade händerna runt min min midja och kysste min nacke.

Han kan gärna fortsätta med det där resten av mitt liv men jag antar att det är rätt omöjligt.

Och vem hade rätt igen? Jo, jag! Han såg in i mina ögon genom spegeln och hade ett leende.

"Du ser underbar ut!" Han skrattade lite över min axel medan jag snurrade om för att kunna placera mina läppar mitt över hans.