Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 14

Detta har hänt:

Jag sprang fortare än jag någonsin gjort. Och längre än vad jag någonsin gjort. 

Men jag orkade inte känna efter hur jobbigt det var utan benen bara gick som robotar. 

Väl framme vid hotellet valde jag trapporna istället för hissen. Jag hade absolut ingen lust att stå i en hiss och bara vänta. 

Jag tror inte att det har gått så fort att springa förbi femvåningnar förut. Men jag var så sjukt snabb idag så jag var uppe snabbt som blixten. 

Jag bokstavligtalat sprang fram till Mikeys dörr och började knacka. 

Men såfort jag stannat kände jag hur benen vek under mig och jag gled ner och satte mig lutad mot väggen. 

_______________________________________________________

Calums P.O.V.

Jag och Luke satt och spela FIFA när det knackade på dörren. Michael och Ashton satt med varsin iPad och reagerade inte för fem öre. Men tillslut, efter en del tjaffs, fick jag nitlotten att gå och öppna.

Min första tankte när jag öppnade dörren var att det inte  var någon där, men av ren vana kollade jag runt dörren och där satt hon.

Hon... Vad hette hon nu? Emily? Nej. Emma? Nej. Aja, jag har aldrig varit bra på namn.

Jag satte mig på huk bredvid henne och hon reagerade knappt.

"Hej, hur är det?" frågade jag och lade handen på hennes axel. 

Hon såg mot mig, men hennes ögon var bortkomna och röda av tårar. 

Hon såg inte precis okej ut. Jag tog hennes hand i min och den var helt röd och full av blåsor.

Herregud.

Undra vad som hänt?

"Kom, jag hjälper dig in..." sa jag och reste mig.

Med hennes han i min försäkte jag dra upp henne men det gick inte särskilt bra. Hon hade antagligen ingen kraft alls.

Jag släppte hennes hand och gick ännu närmre för att kunna lyfta henne. Snälla Gud, låt mig kunna bära henne nu.

När jag tog upp henne kved hon till. Antagligen av smärta. Hon kanske hade värsta såren under kläderna, jag vet inte så jag kanske bör ta det försiktigt,

Hon var lättare än vad jag trodde fast det är klart för hon ser ju så liten ut. 

Jag tog försiktiga steg in i hallen och fortsatte mot sängarna. 

När vi kom in till själva huvudrummet kollade Luke förskräckt på mig och Michael flög upp. 

"VAD HÄR HÄNT!?" skrek Ashton från sin plats i soffan. 

Michael satte sig ner igen och Ash vände sig mot honom som att han var påväg att börja prata. Mer hann jag inte se förens jag fortsatte in i sovrummet och lade henne på Lukes säng. 

Luke kom in precis när hon lagt sig till rätta.

"Ellie, hur är det? Michael kommer." Luke satte sig bredvid mig på Michaels säng och kollade mot mig med en frågande blick. Mitt svar blev en skakning på huvudet.

Ellie, som Luke påminde mig att hon hette, började gråta hysteriskt och jag "sprang" genst fram till henne och satte mig på kanten.

"Du kan berätta vad som hänt..." mumlade jag medan jag strök längst hennes arm.