Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 39

Detta har hänt:

"Jag vill härifrån.." suckande jag in mot hans bröst och han rörde sig upp och ner, antagligen en nickning.

"Vi hittar de andra så åker vi."

Har jag sagt hur mycket jag älskar mina kompisar?

Egentligen var det fika efter men jag har redan sagt att jag inte ville ha för A, tänk så mycket folk och så, jag hade absolut inte klarat det B. Nu vill jag inte stöta på Henry igen. Det hade varit världens mardröm. Jag tror påriktigt att jag kommer drömma mardrömmar om honom.

Nej usch. Jag vill bara härifrån innan jag ser honom igen.

Jag verkligen hatar honom.

___________________________________________________________

Ellies P.O.V.

"El, kan vi gå en sväng eller något?" Mikey såg på mig med ett bekymrat ansiktsuttryck. Jag och Luke hade fått leta för länge för att hitta de andra, men tillslut hittade vi de mitt i smeten. 

Jag nickade och hans tog min hand. 

Försiktigt vinkade jag åt mamma som stod lite längre bort. Hon nickade och log. Aw, jag bara älskar min mamma. 

Vi började gå under tystnad, bara hand i hand och lät rösterna försvinna bort bakom oss. 

"Du är så tyst..." konstaterade Mikey tillslut.

"Mm..." 

Han stannade upp och såg på mig.

"Vad är det?"

Hans ögon såg extremt oroliga ut och jag kände hur mitt dåliga samvete började växa och inte vet jag varför. 

Jag har egentligen inte något att få dåligt samvete för, men jag får det ändå. 

"Kan vi sätta oss där då?" Jag pekade på gräset precis ovanför vattnet. 

Mikey nickade och började gå nedåt med raska steg. 

Nere på gräset lös solen men det blev ändå inte för varmt.

"Vad hände..?"

Jag suckade och bet mig i kinden. Jag ska klara detta utan tårar. Jag vet att jag kan klara det. 

"Min pappa hände."

Jag såg ner på mina knutna händer. Mitt röda nagellack gjorde att de såg så bleka ut. Jag hade i och för sig inte direkt brun hy med min bakgrund med brunrött hår. Något jag aldrig förstått är hur hårfärgen kan höra ihop med hyn. Det är liksom jättekonstigt. Men jag vet inte. 

"El, han verkar vara en idiot. Bry dig inte om honom."

Ett djupt andetag Ellie. Inte börja gråta. 

"Han skrämmer mig. 'Vi syns snart' man ba fuck no. Jag vill inte ens se honom ingen."

Mikey såg, jag vet inte riktigt, rädd blandat med arg ut.

"Sa han så? Fan, han ÄR en idiot."

Jag nickade instämande. Det är han verkligen. 

"Först lämnar han oss, och nu är det han som vill prata!" 

"Vad var det som hände?" Mikey nästan viskade och jag ryckte på axlarna. Jag har absolut ingen aning om varför han stack. Så fort jag fråga mamma blir hon sur och går därifrån, så jag har aldrig fått veta det. 

"Jag vet inte... När jag kom hem en dag var han bara borta. Sen har jag inte träffat honom sedan nu. Det enda jag har vetat om honom är att han bott i Dublin och nu har han tydligen egen familj och grejer." Jag lade huvuvdet mot Mikeys axel som hummade lite. Sedan föll tystnaden. Jag visste inte vad som skulle sägas och antagligen hade Mikey samma problem. 

När pappa lämnade oss var jag så ung. Jag hade ingen aning om vad som faktiskt hände. Min pappa försvann, min mamma var ledsen och min bror förvirrad.

Jag minns hur jag gick in i mammas rum en natt för att jag vaknat och hur hon hade lampan tänd och hennes tårar sputade. Det var den allra första gången jag såg henne gråta.

Dagarna gick, vi åt framför tven, fick somna sent, så egentligen gick det ingen större nöd på oss, förutom då att vår pappa var borta. Jag skröt på dagis att jag fick äta i soffan och vara uppe sent och alla tyckte att jag var hur cool som helst. Men något jag inte skröt om var att mamma pratade lågt i telefon och grät i hemlighet i sitt rum. 

Men en dag förändrades allt. Jag vet helt ärligt inte vad som hände. Hon blev strängare, hon gjorde riktig mat, hon tillät oss inte att vara uppe sent. Sedan kom Simon. Det var faktiskt ganska awesome. Han tog hand om oss som att vi var hans egna barn och redan från första dagen förstod jag att han aldrig skulle lämna oss trots att han inte är våran riktiga pappa. Och jag är fortfarande rätt säker på att han inte kommer göra det. Visst, han kan ha sina ideer ibland men jag älskar honom ändå. Han bryr sig om oss och jag bryr mig om honom. Och han älskar oss. 

"El...?" Mikey abröt mig i mina tankar och jag satte mig ordentligt igen. 

"Aa..?"

Han bet sig i läppen medan han såg på mig.

"Jag vet att du hörde vad vi sade igår i studion. Jag hörde dig utanför dörren." Damn. Vad ska jag svara nu. 'sorry att jag tjuvlyssnar på dig och dina kompisar. Det var meningen.'

Jag kände hur mina kinder hettade till.

"Förlåt.." kved jag och Mikey började skratta. 

"Det gör inget. Det gör det bara lättare för mig att berätta..."

"Berätta vadå?"

Mikey såg ner i sitt knä.

"Lova att lyssna innan du avbryter..." började han och jag nickade. "Så, vi var här för att jobba några månader som du vet. Och vi är klara här nu."

Allting runt mig stannade upp. Vadå klara här? Vad menar han med det? Han kan inte bara lämna? Eller kan han?

Jag kände hur en tår föll ner för min kind men den hann inte långt förens Mikey torkade bort den. 

"Vad händer då?" viskade jag.

Mikey såg rätt in i mina ögon.

"Vi åker hem nästa vecka.." började han. Det kan inte vara sant, Det får inte vara sant. Jag kommer aldrig klara mig utan honom, Det går bara inte. Det är inte så det funkar. De kan inte bara lämna allt här och sticka. Det är typ fysiskt omöjligt. Han kan inte åka tillbaka till Australien, det kan han bara inte. Det låter jättesjälviskt men jag kommer inte kunna krama honom mer. Inte någon. Australien är så långt bort. Jag kommer aldrig lämna honom. Aldrig. Men han kommer inte vara vid min sida. So close but so far away. "Vi kommer självklart komma tillbaka hit, det kommer bli lite som vårt andra hem. Men jag har ingen aning om när vi kommer tillbaka. Vi ska jobba med musiken hemma och så. Men vi har ju fortfarande tid kvar och vi kommer fortsätta kunna vara tillsammans med dagens internet och allt. Jag kommer alltid..."

Jag avbröt honom med en kyss. Han tänker för mycket. Vi har fortfarande tid tillsammans och det är inte precis så att vi kommer behöva lämna varandra förevigt. 

Hans tunga nuddade mig och mina händer rörde om i hans hår. 

"..alltid älska dig." fortsatte jag hans mening under vår kyss. 

____________________________________________________________

LSKAKAIAU VAD GJORDE JAG?! OM

Vem är eran fave in tha band? Skulle vara så kul att veta vilka girls som läser.