Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 31

Detta har hänt:

"Hejdå allihopa! Nu åker jag!" Började jag och alla riktade uppmärksamheten mot mig. "Tack för alla presenter och så. Och bara att ni är här är den bästa presenten!"

Alla sa hejdå i kör och jag gick ut ur rummet. 

Helt ärligt nu. Att folk kom hit för att fira mig är ju rätt... inte så konstigt. Men egentligen man borde känna sig mer blessed att folk faktiskt vill spendera tid på en.

Vi gick ut tillsammans och jag tog min jacka under armen i fall att liksom. Jag har verkligen ingen aning om vad de tänkt nu, för jag hade tänkt att bara vara hemma men jag antar att de tänkt något annat. Lite spännande faktiskt. 

Vi hoppade i bilen allihop, alltså två stycken för mycket egentligen och Simon satt i förarsätet. 

"Well Simon... Du har blivit rätt badass!" skrattade jag och trängde ihop mig mellan Luke och Mikey. 

__________________________________________________________

Ellies P.O.V.

Bilen rullade fram genom London och jag konstaterade snabbt att vi inte skulle till hotellet.

"Helt ärligt, vet ni var vi ska? Ni har inte sagt något!" skrattade jag och såg på var och en.

"Jag vet faktiskt inte!" sa Calum med en chockade röst samtidigt som han handen mot mig och gjorde en high five.

Jag har känt de här killarna i... hur länge blir det nu då... typ 4 månader och ALDRIG har de kunnat hålla något hemligt. Aldrig. Hur har de så lyckats med det här? De har liksom pratat med min pappa (okej, låtsaspappa) och inte sagt ett ljud om det. Det är grymt gjort av fyra tonårskillar till idioter.

Bilen rullade in på parkeringen till stranden på andra sidan stan. Vi har inte jättemycket stränder här direkt och det här är nog ändå den finaste men trots det är jag nästan aldrig här. Fråga mig inte varför för det vet jag inte.

När vi hoppade ur bilen var det som att hoppa rätt in i öknen. Herregud vad varmt det var. I och försig står solen fortfarande på himlen trots att den är påväg ner, så står den där.

Vi började långsamt gå ner mot stranden under tystnad. Det var inte en sån där jobbig tystnad utan mer en skön tystnad. En sån man bara njuter av.

När vi kommit till utkanten av stranden stannade vi vid en filt mitt på stranden som egentligen inte är själva stranden men i utkanten av kanten.

"Grattis Ellie!" utbrast de i kör.

Har de gjort det här till mig? Wow, så underbara. Bättre vänner finns inte. Jag bryr mig verkligen inte om vad jag får i present, jag vill bara ha de jag älskar nära och det har jag definitivt.

Hur kan de ens ordnat det här? Jag menar, jag har varit med de hela tiden och Calum och Ash kan knappast hunnit hit när vi bytte om. Så det är omöjligt att de har gjort de här själva såvida de inte kan flyga och de har jag inte märkt att de kan på de här månaderna.

"Wow...." mumlade jag och slog mig ner på filten. "Hur fixade ni ens allt de här? Ni har ju varit med mig hela tiden?"

De skrattade och såg på varandra.

"Hemlis!" sade Luke tillslut.

Det där ordet suger. Inget är en hemlis. Hemligheter (aka hemlisar) är så tråkiga och absolut onödiga.

"Kom igeeeeen! Det är min födelsedag!" sa jag med skratt i rösten. Även fast det lät barnsligt är det ju sant. Ny lag stiftades precis. Inga hemlisar från mig på min födelsedag. Eller någon annan dag.