Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 32

Detta har hänt:

Jag vet vad han menar. Det blir rykten om precis allt. Det har ändå varit ganska lugnt med rykten runt mig (peppar peppar) men skulle jag och Mikey bli sedda tillsammans på det sättet skulle det nog bli... mindre kul. Jag menar det är så mycket bättre att man berättar än visar.

Jag tog det sista paketet som var extremt stort (eller kanske inte allt så stort men ganska stort) och började jag riva bort pappret.

När allt var borta låg en tavla framför mig. En tavla som var ritad. På den ritade bilden var det jag, Luke, Calum, Mikey, Ashton och Sarah. När den här bilden togs var vi i utkanten av stan och bara myste på ett fik. När vi fikat klart frågade vi en turist om hon kunde fota oss och sen var bilden vår absolut favoritbild.

"Vi fixade den här innan olyckan.. Så den är från både oss och Sarah." sa Ash med ett leende.

Jag kände en tår falla ner för min kind.

"Den är jättefin. Jag önskar att jag kan säga tack till alla men... wow tack!" Jag böjde mig framåt och bildade en stor gruppkram. "Ni är de absolut bästa vännerna i världen!"

________________________ ________________________

Ellies P.O.V.

Jag kände Mikeys nakna hud mot min. Detta var det bästa sättet att få vakna upp på helt ärligt. Jag vill aldrig att det ska ändras på. Jag vill alltid kunna vakna upp med Mikey vid min sida.

Jag lade min arm över hans mage och drog mig närmre honom. Idag är dagen innan Sarahs begravning. Dagen innan det är dags att säga hejdå på riktigt.

I två veckors tid har jag oroat mig för morgondagen. Velat stanna tiden för att slippa säga hejdå. I hela mitt liv har jag hatat säga hejdå och nu måste jag göra det på riktigt. Riktigare än någon annan gång.

En tår föll ned för min kind. Jag försökte stoppa den på en gång, jag ville absolut inte att Mikey skulle märka att jag grät, det skulle bara göra honom ledsen.

Dock misslyckades jag med att hålla tårarna inne. De bara kommer och går inte att stoppa hur gärna du än vill de.

"Ellie?"

Jag svarade inte. Det fanns inte något att säga. Jag skulle bara behöva förklara alla minnen som spelar upp framför mig. Jag vill inte berätta de för någon. Inte ens för Mikey. Jag vill knappt berätta de för mig själv.

"Det är okej..." Mikey satte sig upp och drog in mig till en kram. Han drog sina fingrar genom mitt oborstade hår. Det enda som jag fokuserade på just nu vara att få stopp på tårarna men det gick inte. Varför kan jag inte kan jag inte bara sluta?

Michaels P.O.V.

Jag kände hennes tårar mot min bröstkorg. Jag vet inte vad ska göra. Ska jag tvinga henne att berätta vad som får henne att gråta varje kväll fastän hon inte visar det för mig? Eller ska jag bara låta det vara? Kommer hon hata mig om jag låter det vara? Eller kommer hon hata mig om jag blandar mig i? Jag vill ju verkligen inte att hon ska må dåligt över något men samtidigt vill jag inte att hon ska bli sur? Jag menar är det verkligen värt att att få ut det från henne om det gör henne sur. För det är skönt när man fått det sagt men sen kanske hon hatar mig istället. Åh, alla tankar känns som ett garnnystan, och inte ett fint ett. Snarare ett som en katt lekt med för att man sedan tryckt ihop det som en stor klump för att få undan det.

"Du vet att du får berätta för mig va?" sa jag försiktigt. "När du känner att du vill prata om det så finns jag här."

Det kändes tryggt att säga. Då borde hon väl inte kunna bli arg på mig för att jag har pressat henne? Eller för att jag inte brytt mig? Men hon kanske tycker att jag ska ignorera henne och inte låstas att jag märker något? Eller vill hon att jag ska lägga mig i mer så att hon måste berätta? Mitt huvud håller på att explodera, jag måste sluta tänka så här mycket. Ska det vara så svårt att bara göra det som känns rätt? Fast vad är rätt? Okej Michael, du måste sluta tänka så jäkla mycket nu! Jag försöker övertala mig själv gång på gåg men ha, det fungerar inget vidare... Tankarna kommer tillbaka igen och igen och igen. Jag ger snart upp. Kan man byta hjärna på något vis? Mot en som tänker mindre? Det skulle jag verkligen behöva just nu. Förvisso brukar folk säga åt mig att jag måste börja tänka innan jag gör något, men...