Good girls are bad girls that haven't been caught

Kapitel 20

Detta har hänt:

"Jag menar... Sarah vet vad Ellie gillar. Och vi vet vad ni gillar?" Han lät så exalterad över lite pizza. Herregud lille pöjk. "Okej bra! Kom nu!"

Han bokstavligt talat drog Luke upp och vinkade åt mig att komma. Lydig som jag är reste jag mig och gick efter.

Precis när jag skulle stänga dörren hörde jag tre röster från vardagsrummet.

"LYCKA TILL SARAH!" 

"Det ska nog går bra, jag tror inte jag behöver ett lycka till", skrattade jag till svar och de andra killarna brast ut i skratt.

"Vi får väl se om du ångrat dig när du kommer tillbaka."

____________________________________________________________

Sarahs P.O.V.

"var det bra så?" Vi alla nickade samtidigt. 6 pizzor av olika sorter beställda. Skinka, korv, oxfilé, annans.. ja allt möjligt. "Då är de klara om tjugo minuter."

Vi vände oss om och satte oss på de första lediga stolarna.

"Jaha... Då får vi vänta i tjugo minuter då..." suckade Calum. "För att sen gå hem.. För att sen få äta pizzorna. Jag som är hungrig NU!"

 "Och du ska föreställa arton..." Jag kunde inte låta bli att le åt Lukes kommentar. "Kan vi inte göra nån frågelek mot Sarah? Så vi lär känna dig liksom?"

"Jaa!" utbrast Calum nickandes.

"Ehm... Antar att det blir så hur jag än svarar?" Egentligen var det inte en riktig fråga utan en mer ledande. Men det kan nog bli rätt bra fastän jag har helt och fullt fobi för frågelekar. Jag behöver i alla fall inte försöka driva ett samtal framåt vilket är bra.

"Du tror helt rätt!" flinade Luke. "Om du skulle få välja att bara äta pizza eller hamburgare i resten av ditt liv. Vad skulle du välja?"

"Pizza helt klart. Vegetariska hamburgare är så... nej ugh" Jag gjorde en riktig grimas. Helt ärligt, det är verkligen äckligt.

"Va?! Är du vegetarian?!" Oj, Calum gapade så stort så jag hade kunnat få in en hel pizza utan att vika den.

"Japp!"

"Varför?" Lukes rynkor i pannan blev bara fler och fler. Aw det är lite gulligt hur oförestående det är.

"Jag klarar inte att äta någon. Tänk, de har känt hunger precis.."

"JA DÅ BORDE MAN JU KUNNA ÄTA DE! DE FÖRSTÅR JU OSS!" avbröt Calum mig med och jag kunde inte låta bli att skratta lite.

"Jo, sant. Fast jag menar mer att de också har känslor.."

"Okej, moving on!" Luke gjorde någon skum gest med handen som jag inte har en aning om vad han ville säga med, men men, det var rätt gulligt och så typiskt honom.

"Har du några syskon?" Calum såg på mig med de där bruna underbara ögonen. Oh Gud stanna tiden!

"Ja, en lillebror och en äldre bror. Dock är min lillebror tio år yngre och min äldre utflyttad.. så jag antar att det är rätt lugnt för mig ändå."

"Vad jobbar dina föräldrar med?"

"Vad är det för fråga!?" Skrattade Luke.

"Min mamma är lärare och pappa läkare. Han hade hand om Ellie by the way." Jag log ett brett leende. Jag har alltid varit stolt över mina föräldrars jobb. Jag menar, de båda hjälper människor på olika sätt. Det skulle jag verkligen vilja göra jag med, dock har jag hamnat bakom kassan i en liten liten mataffär istället. Ibörjan tyckte jag inte alls att det kändes roligt, men nu har jag kommit på att det faktiskt kan vara riktigt trevligt att sitta och småprata med folk hela dagarna. Dessutom har jag världens mysigaste kollegor och jag står i kö för att få en plats att börja plugga igen, så jag antar att det är lugnt. Förutom de extremt tidiga morgnarna då kanske.