Close as strangers

Kapitel 1

Ellies P.O.V.

Efter de här två veckorna i LA har jag inte gjort annat än att äta, sova och jobba. Fast det är ju ganska skönt, för jag känner faktiskt ingen här. Förutom de undantaget att jag fått några kompisar på jobbet då.

Tyvärr, jag är nog den enda som säger tyvärr åt något sånt här, så kommer jag inte jobba lika mycket nu. Jag har fått jobba lite extra pass för folk som är sjuka (idag är ett sånt pass) och även några till för att komma in i rutinerna och allt.

När jag började sa de att det var massa komplicerade rutiner som tog ett tag att komma in i men jag håller inte med. Det var extremt lätta att komma in i.

"Ellie?" Jag såg upp från min lunchlåda som bestod av kycklingsallad.

"Ja?" Den äldre mannen som för övrigt hette Josh stod framför mig.

"Hur länge jobbar du idag?"

Jag höll upp fem fingrar medan jag stoppade in ytterligare en gaffel full av sallad och kyckling.

Min rast var inte direkt något att skryta över. Knappt en halv timme i taget. Du fick liksom slänga i dig vad du ville ha, och att värma mat tog alldeles för lång tid. Herregud.

Josh lämnade rummet och jag slängde i mig den sista maten innan jag lämnade matlådan i skåpet och begav mig ut igen.

Något jag älskade med att jobba på en flygplats var att alla som var där var lite överexalterade. Antingen för att de ska bort, eller hem.

Sedan fick jag prata med massa folk men ändå inte behöva göra något. Det var faktiskt rätt skönt om jag ska vara helt ärlig. Hej, jag heter Ellie och jag är lat.

Jag hejade på lite folk och vandrade runt i ankomsthallen där alla stod med sina skyltar.

När jag gick runt, läste lite skyltar och försökte se extra glad ut högg Josh tag i min arm.

"Du, vi har ont om personal och det kommer några som behöver ha med sig personal som visar vägen till deras bil och allt sådant. Skulle du kunna göra det? De kommer gå den vanliga vägen och det borde inte vara några problem."

Han slutade äntligen prata och jag skrattade lite.

"Jamen självklart!" Jag försökte spela lite cool men innerst inne skrek och hoppade jag av lycka. Jag har fått ett viktigt uppdrag. De litar på mig. Ni anar inte hur bra det känns.

"Gud vad bra! Du måste springa och möta upp de vid planet som kommer från New York, okej? Kontakta Maria, hon hjälpte de av planet så ni kan mötas upp på något bra ställe."

Josh sträckte mig en telefon innan han sprang iväg igen. Wow, den där killen behöver slappna av lite.

Med telefonen i högsta hugg började jag gå uppåt i rulltrapporna. Upp mot ankomsthallen.

När jag nästan var där klickade jag på Marias namn.

Jag har aldrig pratat med henne förr. Gash, jag hoppas att hon är trevlig.

"Ja, vi är precis av planet." Sa hon i andra änden.

Vad ska jag svara på det? Ja? Nej? Okej? Då vet jag? Vad ska jag svara?

"Okej.." mumlade jag och ett litet skratt hördes från andra sidan.

"Ska vi mötas i tunneln mellan rullbanden? Så är du med och hämtar ut väskorna?"

Ett leende spred sig över läpparna. Åh, det ska bli så kul att få lite ansvar.

När jag kom fram var det en medelålders dam som vinkade åt mig. Jag antar att det var Maria.