Close as strangers

Kapitel 9

Ellies P.O.V.

Jag vaknade upp klädd i shorts och linne med håret i en knut. Herregud jag ser antagligen värre ut än ett monster.

Jag satte mig på soffkanten och gnuggade mig i ögonen lite försiktigt. De sved och var antagligen rätt röda. Varför blir det så när man somnar när man gråter? Varför är ögonen fortfarande gråtiga när du vaknar rätt många timmar senare?

Jag sov förvånansvärt bra inatt trots allt som hände. Jag lade liksom bara huvudet på kudden så sov jag. Sen vaknade jag inte förän nu.

Påtal om det undra vad klockan kan vara?

Min mobil låg extremt död på golvet. Yay. Så går det när du somnar ifrån allt på kvällen.

Med en suck reste jag mig och lunkade ut i köket.

Där satt Luke och Liz under tystnad med varsin kopp framför sig.

"Godmorgon!" Jag log och försökte vara så oawkward som möjligt. Det kändes stelt att se både Luke och Liz efter allt som hänt. Fast samtidigt vet jag att Luke inte dömer mitt beteende och Liz vet inte vad som hände.

"Morgon morgon!" Skrattade Liz.

Jag slog mig ner på platsen bredvid henne och kände hur jag började andas ordentligt. Jag måste verkligen sluta hålla andan.

Luke stirrade ner i sin kopp som från min vinkel såg rätt tom ur.

Han såg så nere ut. Vad det mitt fel? Okej klart det var, men kan jag göra något åt saken? Ska jag prata med honom fast Liz är här?

"Har du något du måste göra idag då?" Liz såg på mig med sitt lilla leende.

Jag skakade på huvudet.

"Jag ska väl och handla lite saker hem", jag skrattade till. "Luke, du ser ut som att du såg en katt bli dödad precis."

Han såg mot mig. Oh my gash hans ögon.

"Jag kanske sett en död katt, vem vet." Oherregud hans leende. Det dödar mig inifrån och ut.

Jag måste komma ihåg att jag inte kan dregla över honom här och nu.

Ashton och Cakum kom upp och serverade frukost till oss alla, och tillslut kom även Mikey.

Vi allihopa satt och småpratade och jag växlade till och med några ord med Mikey.

---

"Ska vi åka?" Liz stod vid dörren redo att åka. Bussen stannade strax utanför dörren och det tog inte längre än tio minuter till en av de större mstaffärerna.

Vi gick ut till den mest malplacerade busshållsplatserna genom tiderna (fast jag älskar den).

"Vad ska du handla egentligen? Du bor ju typ här." Ett noll till henne.

"Typ fryspizza så jag har något hemma i alla fall."

Bussen kom och vi hoppade på. Där inne var det varmt, trångt och allt för mycket folk. Paniken kom, precis som på flygplatsen. Jag får inte tuppa av. Jag får inte.

Jag tog tag i Liz arm som stötte upp mig.

"Ellie hur är det?" Hon lät orolig och jag såg mot henne. Något som var lite konstigt är att jag är ganska kort men Liz är någon som jag är lite längre än.

"Det är bara så trångt.." mumlade jag medan jag koncentrerade mig på att hålla mig lugn. Vad är det som hänt med mig? Jag har aldrig haft sånna här problem förut.

"Vi ska snart av. Det är lugnt." Jag nickade. Ta det bara lugnt. Tänk om det är något fan här nu. De är inte precis lugna. Eller jag har alltid trott det men jag blev så rädd på flygplatsen och all respekt mer eller mindre flög iväg.

Skulle det inte varit för att de faktiskt tog det lugnt andra gången skulle jag inte vilja gå ut med de, bara för att det skulle kunna hända igen.

Bussen stannade och Liz började tränga sig ut, så jag gjorde det samma. När jag kom ut kände jag hur allt släppte. Jag kan andas ut.

Vi gick in i affären under tystnad och Liz hämtade en kundvagn.

"Trivs du här då?'

"Ja, det var lite ensamt i början men nu är det bättre."

Liz nickade.

"Du jobbade en hel del va?"

"Ja... fast nu är det mindre, både skönt och tråkigt"

Liz plockade åt sig några bananer inne hon återkom till mig och vagnen.

"Du förresten, jag pratade Luke i morse." Jag spände till. Oherregud. Nej.

"Oh.." suckade jag.

Liz sa inget utan bara småskrattade lite. Hon kommer inte döma mig. Varför ska jag tycka att det är pinsamt för?

"Gud, jag vet inte vad jag ska göra..." Jag knuffade vagnen framför mig medan Liz lade ner fler och fler varor.

"Vadå?"

"Allt känns bara så fel... vad jag än skulle göra blir någon drabbad..."

Det kändes faktiskt bra att prata med någon. Jag har varken mamma eller någon tjejkompis här att prata med. Därför var det skönt att ha Liz på något vis.

"Hur då?" Hon plockade ner två flingpaket från tredje hyllan.

"Kolla, allt kändes så rätt med Luke och ja.. men det känns så elakt mot Mikey. Han sa att han var okej men sen säger han sådär till alla och jag blev så jäkla arg. Han ska liksom inte säga något om mig och Luke till någon annan. Men åh jag älskar honom ändå. Som en vän men ändå. Jag vill inte såra honom."

Det kanske är konstigt att säga det till en mamma bara sådär men hon var den enda tjejen eller kvinnan i mitt liv. Och jag behövde verkligen någon att prata med om mina tjejiga problem.

"Det är svårt..." vi ställde oss i den kortaste kön som var ganska lång ändå. "Du måste följa ditt hjärta. Göra vad du tycker i rätt."

"Men om jag följer mitt hjärta kommer jag förlora Mikey..." jag sänkte rösten. Bara tanken av att förlora honom gjorde mig jobbigt ledsen. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

"Du kommer inte förlora honom Ellie." Hon lät verkligen bestämd.

"Hur kan du vara så säker på det?"

"Du ser inte er som vi som är utanför gör det. Ni skulle aldrig klara er utan varandra. Ni är behöver varann, som kompis, bror, pojkvän, flickvän, vad vet jag. Men ni är ett, Ellie."

______________________________________________________

GOOD GIRLS OMG IM SCREAMING!!!! MEN DE KAN INTE GÖRA EN TILL EP?!?!?!??!?! JAG ÄR JU PANK PGA AV DEM IFEHFIOGUFIDUFFU OKAY IM NOT CRAZY JUST EXCITED