Close as strangers

Kapitel 14

Ellies P.O.V.

Jag skakade på huvudet.

"Vi kan inte göra det." fick jag tillslut fram. 

Han nickade långsamt.

"Okej... Jag kan inte tvinga dig men..."

"Du vet inte vad de säger!" avbröt jag.

"Vilka då? Vilka säger vadå?"

Jag gömde ansiktet bakom händerna, men han plockade bort de lika fort igen.

Han såg rätt in i mina ögon. Jawkjdadnoa hans ögon. 

"De skriker efter mig. Hora.." viskade jag så knappt jag själv hörde. Men trots det lyckades Luke höra.

"De gör VADÅ?!" Hans armar omfamnade mig och jag tryckte min kind mot hans axel. 

"De hatar mig.. Vi kan inte visas tillsammans, de kommer gå på dig och det får inte.."

"Vem bryr sig om andra?" Sedan kysste han mig. Bara sådär. 

---

"Diggar din lägenhet förresten!"

Jag fortsatte skratta och slog till honom på armen.

"Äh, käften!" 

Vi hade suttit och pratat i typ en timme och allt kändes bara bättre och bättre. Luke lovade att inte bli sur på någon och jag lovade att jag skulle skita i de. Hur det nu ska gå får vi väl se, men ett löfte är ett löfte och jag ska försöka hålla det. 

"Nej, asså jag menar det! Den är mysig."

Jag kramade hans hand ännu lite hårdare. 

"Kartongerna är pricken över i:et."

Vi fortsatte att gå i riktning busshållsplats. Vi bestämde oss för att gå till en lite längre bort för att slippa åka lika långt på bussen. Dessutom är att gå en av de bästa sakerna som finns. 

"Ellie? Luke?" Vi vände oss om i synk och ni kan inte ens gissa vilka som stod där. 

"OH MY GOD!" tjöt jag och biladade en gruppkram.

De hjälpte mig och Mikey så mycket hemma i London och nu är de här! Wow.

Eller att de bodde här visste jag väl någonstans, men jag är ju rätt gammal så att glömma saker är ju vardag. 

"Herregud, världen är ju bra liten. Vad gör ni här?"

Vi började långsamt gå framåt.

"Jag jobbar här nu.. Ah men det gör ju du också!" Jag såg mot Luke och skrattade. 

"Ja, vi jobbar här nu."

Mary brast ut i ett glatt chokerande ansiktsuttryck. 

"Men, varför har ni inte hört av er för?" 

Jag ryckte på axlarna. Det vet jag faktiskt inte. Jag antar att det varit lite för mycket som rört sig i huvudet den senaste tiden. 

"Är det bara ni eller är det de där andra också?"

Luke skrattade till.

"Nej, de är vi alla!"

Leo slank upp bredvid mig. Jag hade nästan glömt hur mysig han var. Bara hans utseende är ju så mysigt.

"Men hur kan du  byta ut killarna sådär? Vad har han som inte den andra har?"

Jag skrattade, Luke vred på sig lite obekvämt och Mary slog sin handflata på pannan.