Close as strangers

Kapitel 15

Ellies P.O.V.

"Jag kanske åker hem nu." Vi hade precis slagit oss ner i soffan efter att ha ätit middag. Jag satt ihop pressade mellan Luke och Calum medan Liz hade hela den andra soffan för sig själv. Jag vet inte varför, men alla hade pressat ihop sig här som om vi var rädda för mamma Liz.

"Nej, snälla stanna!" Luke drog mig upp i hans knä. Varför är han så mysig för? Det är inte okej.

"Det är typ tretusen pers här inne, det behövs inte en till." Jag lät hans armar trycka mig ännu närmre honom trots att alla satt och kollade på oss, inklusive Liz.

Luke sneglade mot Mikey och Lisa som satt ungefär som oss, om inte ännu närmre varandra.

"Du har ju typ bott hos oss, så du är väl ändå inte den som ska lämna först?"

Jag bröt ut i skratt. Herregud Luke! Hur kan han säga sådär? Det var så uppenbart vad han syftade på.

"Luuuke!" skrattade jag och krånglade till ett slag på hans arm. Han gjorde att jag skämdes av någon anledning. Vet inte ens vaför.

"Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, stanna, snälla, snälla, snälla, snälla..."

"ELLIE FÖRFAN STANNA SÅ SLIPPER VI HANS GNÄLL!" utbrast Cal.

"Okej, men bara för din skull Calum." Jag fnittrade och Luke kysste samtidigt mitt öra.

Liz zappade mellan kanalerna och stannade på någon film som jag knappt hann se något av innan jag somnade i Lukes famn.

---

"Gå försiktigt upp för trappen Luke..." Liz röst lät extremt orolig.

Det kändes att de kom en trapp. Det började guppa. Jag kände mig tung och klumpig. Dessutom var jag bara besvärlig. Vem somnar ens i soffan?

I en duns öppnade jag ögonen. Ah, sängen.

"Åh, förlåt det var inte meningen att väcka dig..."

Jag gnuggade lite i ögonen. Gud vad jag hatar att vakna framför någon som är redan vaken, man känner sig så dum.

"Det är okej..." Han började ta av sig tröjan. "Tror jag."

Han skrattade lite innan ha lade en T-shirt över mig och kröp ner vid min sida.

Jag krånglade av mig byxorna och bytte snabbt men diskret under täcket tröja.

Luke omfamnade sina armar runt mig innan jag somnade om igen.

---

Jag vaknade ensam i ett mörkt rum. Lukes rum.

Jag sträckte mig efter mobilen och tryckte mig in på twitter.

"@5sos: Vi syns imorgon NYC!"

Juste. De har ju nämnt att de ska dit över två dagar. Men vem lägger det på huvudet?

"@Mackenzellie: @5sos Bara en liten påminnelse om att ni ska va på amerikansk TV"

Jag lade ifrån mig mobilen och drog mig upp från sängen. Lat som jag är orkade jag inte byta tröja utan drog bara på mig mina jeans och begav mig neråt iklädd Lukes gråa T-shirt.

När jag kom in i köket satt alla där med frukosten framdukad.

"God morgon!" Sa jag glatt men med världens morgonröst.

Jag slog mig ner på stolen bredvid Liz och mittemot Luke. Inte så att jag bryr mig om det för liksom nu får jag det bästa utsikten vid det här frukostbordet.