Kapitel 7

393 15 0
                                    

•Felix perspektiv•

Sandra hade somnat mot min axel för någon timme sedan. Hon var så söt när hon sov. Jag lutade huvudet mot hennes och stängde ögonen.

Jag vaknade av att kaptenen beordrade alla att sätta sig ner och spänna fast säkerhets bältena. Sandra ryckte till lite innan hon lyfte huvudet från min axel och kollade nyvaket på mig.

''Hur långt är det kvar?'' frågade hon mig.

''Vi ska precis landa'' svarade jag. Jag lutade mig mot fönstret och kollade ut bland vägarna och träden. Sandra tog min hand och pussade mig på kinden. en lätt rodnand spred sig över mina kinder då jag kollade tillbaka på henne. hon var så vacker.

1 timme senare

Jag, Omar, Ogge, Oscar, Sandra, crewet och Sandras familj väntade på bagaget vid rullbandet. Det hade blivit en försening men nu rullade allt på precis som det skulle. När Sandras familj hade plockat upp den sista väskan kramades jag och Sandra länge.

''Jag kommer sakna dig jätte mycket'' viskade hon i mitt öra.

''Jag kommer sakna dig ännu mer'' svarade jag långsamt.

''Vi måste ses snart'' viskade hon och jag hörde att hon snyftade.

''Jag ringer dig i morgon bitti'' sa jag och pussade henne i pannan.

Sedan gick hon iväg med sin familj.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ jaha ännu ett tråkigt och meningslöst kapitel! Ska uppdatera mer men jag gjorde ett fel i texten så nu måste jag planera ngt annat slut..! Jajaja ha det bra!

All about you | F.SWhere stories live. Discover now