Kapitel 9

371 13 0
                                    

Detta är under samma dag fast ur Felix perspektiv

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Eftersom mamma hade flyttat till en ny villa medan vi var i USA så behövde jag börja i en närmare skola. Idag var det den första dagen efter sommarlovet och jag var inte alls taggad på att börja den nya skolan. Som tur var hade vi pratat med en utav mina nya lärare som sa att jag inte behövde komma idag eftersom ''jag kanske hade mycket att packa upp'', enligt Olof som han hette. Jag gick upp ur sängen för att senare gå in i min garderob för att hämta ett par jeans och en t-shirt. Jag ville helst inte bli dömd redan första dagen utan försökte helt enkelt följa strömmen.

Jag gick ner till köket och började göra i ordning frukost. När jag ätit så tog jag min än så länge tomma skolväska och åkte mot skolan.

När jag kommit in genom entrédörren så såg man direkt en expedition. Jag frågade tanten i luckan vart jag skulle och hon förklarade att jag skulle till sal 56.

Jag knackade på dörren där det stod 56 och väntade på att någon skulle öppna. En lång man med rött skägg och rutig skjorta öppnade och kollade snällt på mig.

''Hej Felix! Kul att du kunde komma redan idag! Du kan sätta dig på en ledig plats'' sa mannen högt över klassrummet. Jag såg ett ansikte jag kände igen långt bak i klassrummet och satte mig brevid henne.

Efter lektionen följde jag med Sandra till henne skåp medan hon frågade ut mig. Hon tog sina svenska böcker och började gå mot lektionen. Som en liten hund följde jag efter henne. Jag var nästan som Doglas som följde efter mig där hemma, fast jag följde efter Sandra.

Efter skolan gick jag och Sandra ner till moppe parkeringen. Jag gav henne en av hjälmarna samtidigt som jag satte på mig min egen. När jag hoppat upp på moppen satte sig Sandra en bit bakom och höll om mig lite löst.

''Du måste hålla i dig hårt om du inte vill ramla av'' skrattade jag mot hjälmen. Antagligen tyckte hon att det var lite pinsamt eftersom en lätt rodnand syntes bakom hjälmen. Hon var så söt när hon rodnade. Jag startade moppen och vi åkte iväg mot studion.

När vi kom fram till studion stod massor av söta foooers för huvud ingången så vi tog bakvägen. Vi gick in igenom dörren och möttes av en stressad Daff som gick runt med telefonen mot örat. Han mimade åt oss att vi skulle gå in i danslokalen. Inne i danslokalen i den lilafärgade soffan satt Oscar och Ogge med varsin mobil fast klistrad i händerna.

Ogge såg upp från mobilen när dörren stängdes igen och kom fram och kramade Sandra. Jag kunde inte låta bli att titta lite avundsjuk på dem. Jag vet att det är fel eftersom jag inte vet om jag kan kalla Sandra för min, och dessutom är han min bästa vän. När de släppt kramen la jag min arm över hennes axlar. Oscar såg upp äntligen upp och log välkomnande till Sandra innan han återgick till mobilen. Vad social han var idag då.

Daff kom in i rummet, presenterade sig för Sandra och satte på musiken till Suitcase. Direkt började vi dansa till låten men avbröts av att Omar kom inrusandes i rummet.

''''Hjälp mig! Kat kommer döda mig!'' skrek han. Några sekunder efter kommer Katia inrusandes med en kudde i handen.

''Omar! Ge hit min telefon nu!!'' Skrek hon.

''Bara om du ger tillbaka mitt godis!'' skrek han bakom Ogge där han hade gömt sig. Att han aldrig kunde ta striden själv.

''Du får det efter träningen!'' skrek Kat tillbaka.

''Okej'' svarade Omar. Han verkade okej med det svaret och eftersom det är hans problem får han lösa det. Sakta gick han fram till Kat och gav tillbaka mobilen han hade i handen.

''Kan vi fortsätta nu?'' frågade Daff en aning irriterat.

''Japp! fortsätt på ni!'' sa Katia glatt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Detta var alltså samma kapitel som förra fast ur Felix perspektiv. Nu ska jag iaf göra språk läxor! Ha det gött!

All about you | F.SWhere stories live. Discover now