All about you | F.S

Kapitel 17

•Felix perspektiv•

Nu satt jag här på den jättetråkiga rektorsexpeditionen med min mentor. Jag låg efter med läxorna och om Daff fick reda på det skulle han personligen låta mig mördas. Eftersom Daff sa att ''om man slarvade i skolan skulle man även ligga efter i sång och dansträningen'' i studion.

Rektorn satte sig på den blåa snurrstolen på andra sidan det svarta, blänkande skrivbordet. Om det inte hade vart i denna allvarliga situation skulle jag bett om att få sitta där.

''Jaha unge herr Sandman, du ligger alltså efter i skolan?'' sa rektorn med en mörk, manlig röst.
''Eeh... ja det kan man väl säga, fast jag kan ta igen det! Jag lovar, jag ska se till att det inte dröjer innan alla läxor ligger på det här bordet.'' svarade jag bestämt och pekade på en ledig plats mellan alla papper på bordet.

''Det hoppas jag verkligen annars får du E!'' svarade min mentor med sin pipiga lilla röst. Rektorn blängde surt på Katarina, min mentor, innan han återgick till att kolla på mig.
''Då kan du gå.'' sa Stefan som den biträdande rektorn heter. han hade stått bakom mig hela tiden och eftersom han var ganska muskulös så var han lite hotande, på sitt sätt.

Jag gick ner för trappan och mötte Sandra vid mitt skåp.
''Vart var du egentligen?'' frågade hon och en liten, orolig rynka växte fram mellan hennes ögonbryn.
''Jag ligger efter i både matten, NO:n och engelskan.'' Svarade jag surmulet. Hon såg ut att tänka ett tag medan den lilla rynkan mellan ögonbrynen sakta försvann.
''Jag kan hjälpa dig!'' utbrast hon och log.
''Eeh ja om du vill så kan du väl det.'' svarade jag med en lite gladare stämma. hon drog fram kemiboken, matteboken och engelskamappen ur mitt skåp och slängde ner dem i min väska.
''Okej, jag måste hämta Theo och Sonja idag men du kan förbereda något att äta hemma hos dig medan jag hämtar dem.'' svarade hon och knappade in något i sin mobil.
''Alright chefen!'' svarade jag och gjorde honnör.

•Sandras perspektiv•
Jag gick ner för entré trappen med Felix strax bakom. Det var Fredag och därför slutade vi klockan 14:00. Jag skulle ha hämtat Sonja och Theo vid 15:30 men Felix sa att det inte gjorde något om jag hämtade dem lite innan.

Felix skjutsade mig till hans pappas hus och lät mig gå därifrån eftersom det bara tog några minuter att gå till förskolan. Jag gick där på den blöta trottoaren omringad av ek- och björkträd. Nästan alla löv hade ramlat ner och låg nu i små mosade högar på trottoaren efter alla som trampat på dem.

Jag gick in genom den rödmålade grinden och genast kom det fram en liten rund dam med ljust lockigt hår.
''Hej! vem ska du hämta?'' frågade hon med en väldigt rar röst.
''Hej! Jag ska hämta Sonja och Theo Sandman.'' svarade jag och kollade runt efter dem.
''Okej följ mig!'' svarade hon glatt och log. Jag gick efter den runda damen bort mot sandlådan där de båda satt. Theo grävde med en stor grävskopa och Sonja med något som såg ut som en plasthäst.
''Hej! vart är era saker?'' frågade jag och Sonja började genast gå mot hallen. när hon upptäckte att Theo inte följde med gick hon tillbaka, tog honom i armen och drog med honom till sin krok.
''Här!'' sa hon och räckte mig en liten väska. Sedan gick vi mot grinden igen.

''Jag gjorde det här till pappa'' sa Sonja efter ett tag. Hon höll upp ett halsband med små plastpärlor i olika former.
''Vilket fin'' sa jag och log. Theo sprang en bit framför oss med ett par pinnar han hittat på vägen. Han svängde av borta vid Felix hus och försvann in bland buskarna. När vi kom närmare såg jag hur han försökte få alla pinnar i pinnsamlingen att ligga fint, vilket tyvärr misslyckades. Jag tog upp nyckeln ur min väska och skulle precis låsa upp då Felix öppnade dörren.

''Heej!'' ropade Theo och Sonja i kör. Theo släppte glömde bort pinnarna och sprang istället upp till Felixs stora famn.
''Den bästa storebrodern i världen har gjort varmchoklad och bullar till er'' sa Felix och joggade in i köket med Theo och Sonja hack i häl. Jag log och tog av mig ytterkläderna innan jag gick in i köket där de satt och fikade.
''Läxor var det.'' Sa jag och började med plocka fram matteboken. ''Om du läser detta och gör uppgift 3,4 och 5 så hjälper jag dig om det blir för svårt'' bestämde jag och räckte över boken till honom.

''Sandra?'' frågade Felix efter ett tag. ''Hur ska man lösa det här?''
''Du kan ta 4•5 + X - 4•5 = 465 -4•5" svarade jag och pekade på talen i boken. ''Då får du fram vad X är och det är svaret.''
Han nickade och började skriva ner det jag sagt i boken. Jag kände plötsligt en varm hand snudda min arm och en behaglig känsla spred sig över hela kroppen. Felix tittade upp på mig innan han lutade sig fram och slöt ögonen. Jag gjorde desamma och kände snart ett par mjuka läppar mot mina. Vi satt så en lång stund och läxan var sedan länge glömd.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sry för att jag inte uppdaterat på länge men jag har 2 prov som jag verkligen måste plugga till så det blir bättre uppdatering i slutet av veckan!