All about you | F.S

Kapitel 39

•Sandras perspektiv•
Nu undrar nog många vad det är Markus vill ha. Det är så att min mamma är en utav de högsta bank cheferna i världen. Hon har en kod för att komma in på alla konton som finns för hennes bank för att kunna hjälpa folk som blivit av med pengar eller sina kort.

Vid 14 års ålder blev jag ihop med Markus som då var 17 år. Jag hade aldrig vart ihop med någon och var då uppöver öronen kär. Men han var inte kär i mig utan var bara ihop med mig för att kunna få reda på koden. Han krävde att jag skulle berätta vad koden var, men eftersom ingen utom mamma vet koden så kunde jag inte säga den till honom, vilket jag ändå inte hade gjort om jag hade vetat den. Han slog, sparkade och försökte våldta mig när jag inte berätta.
Jag var uppriktigt rädd för honom och vågade inte göra slut eftersom han var så våldsam.

Tillslut ringde jag polisen. De förhörde mig och Markus och sedan vet jag inge vad som hände annat än att jag fick gå till en psykolog två gånger i månaden för att få bort alla problem och tankar kring detta. Markus försvann i några år och sedan började han dyka upp nu när jag blev ihop med Felix.

*.*.*.*.*.*.*

Jag satt kvar på stolen, fortfarande fastbunden med Markus snett bredvid mig.
"Skicka att han har tre timmar på sig att hitta henne, annars är hon död" mumlade han åt den stora killen. den stora killen nickade innan de båda gick iväg och jag lämnades ensam i det mörka rummet som jag förflyttats till. På bordet lite längre bort låg en fickkniv som en utav killarna glömt. Om jag lyckades flytta stolen några meter så skulle jag kunna nå kniven och försöka skära upp repet som band fast mina fötter och händer.

Dörren till rummet jag var i öppnades när jag bara hade några få meter kvar från att ta fickkniven. Markus kom ner för den förfallna trappan klädd i ett par slitna jeans, en mörk t-shirt och en mörkgrön jacka. Han tände en liten lampa i taket och gick till bordet för att ta fickkniven. Mina chanser att ta fickkniven var nu alltså förlorade.
"Din pojkvän verkar inte dyka upp" sa han och kollade på kniven medan han sakta gick fram mot mig. Ett överlägset flin tog plats på hans läppar och den silvriga ringen som satt i hans läpp blänkte till i det svaga ljuset.
"Jag är säker på att Felix hittar mig, och då ringer vi polisen!" Sa jag sammanbitet och blängde argt på honom. Han skrattade högt och kollade på mig som om jag vore dum i huvudet.

"Tror du verkligen det? Det är bara i filmer som sådant händer" flinade han efter hans lilla skrattanfall. Han tog ett fast grepp runt min arm innan han tog fickkniven och drog ett djupt jack i min överarm. Det brände i hela armen och jag kände hur blodet rann ner för min arm.
"Bra att du inte försöker att fly, för då har du snart ärr över hela armarna" sa han och la, till min lycka, tillbaka fickkniven till den tidigare position på bordet. Sedan lämnade han åter rummet.

~~~~~~~~~~~
Alltså Gud vad bra jag har uppdaterat! Det förtjänar ni, men snälla kommentera och rösta mer! Ni är ju the reason att jag är här! Puss!
Ha de gött❤️