Kapitel 25

347 11 0
                                    

•Sandras perspektiv•
jag slog upp ögonen och blev medveten om att hela mitt huvud dunkade. när jag drog fram armen såg jag att jag blivit skuren i underarmen. vad sjutton har hänt? Jag kollade omkring i rummet och insåg snabbt att det inte var kvar på den asfalterade marken, utan det var ett sjukhusrum jag låg i. Det ända jag mindes var att Markus hade slagit till mig och att min kropp landade på den kalla marken. En otrolig smärta i revbenet fick mig att stanna mitt i rörelsen och istället lägga mig försiktigt ner i den hårda sängen.

''Åh vad bra att du har vaknat!'' utbrast en tjej med brunt hår uppsatt i en knut. Jag hade inte märkt att hon var där vid plastpåsen som var kopplad till min vänstra arm.
''Vad har hänt?'' svarade jag med en ostadig och sprucken röst.
''Du har legat i koma något dygn. Vi trodde att du skulle dö eftersom du verkar ha fått en rejält slag i revbenetbenet. Om det hade rört sig 3 millimeter till skulle ditt hjärta sluta slå och ja, du förstår vad som skulle ha hänt då.'' svarade tjejen.

jag skulle precis fortsätta fråga ut kvinnan när Felix kom in i rummet.
"Hej" sa han försiktigt, nästan som om att han trodde att jag skulle gå sönder. jag log mot honom och kollade sedan på stolen bredvid sängen som ett tecken att han skulle sätta sig.

~några timmar senare~

När jag vaknade igen låg inte Felix där. sjuksköterskan med det bruna håret kom in och sprutade in något som såg ut som morfin.
"Du kommer behöva ha den här skenan i ca 7 veckor, alltså blir du av med den i mitten av november" log hon.

~några dagar senare~

Idag skulle jag äntligen få komma ut från det här fängelset. jag hade vart här i nästan fem dagar och varje eftermiddag hade Felix vart här för att se till så att jag mådde bra.
"Är du redo att gå?" Frågade Felix försiktigt bredvid mig. Jag nickade och sakta la han armen runt mig medan han tog Niklas i andra handen.
"Sandja? Kan du leka med mig näj vi kommej hem?" Suckade Niklas med som nalle i munnen. Den var ganska sönder biten på armen tack vare Niklas starka tänder men enligt honom var den ändå perfekt.
"Går det bra om Felix också leker med oss?" Frågade jag tillbaka och fick en glad blick tillbaka.

När vi kom in genom dörren hemma hos oss sprang Niklas genast upp på rummet för att hämta det stora garaget han fått i födelsedagspresent.
"Vilka fina bilar du har!" Utbrast Felix när Niklas kom ner med leksaksgaraget. genast satte de sig på mattan och började köra de små plastbilarna. "Mina fina pojkar" tänkte jag och log.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ har sådan skrivlust så räkna med ett kapitel snart! Glöm inte att rösta och kommentera vänner!! Det motiverar mig att skriva mer!

All about you | F.SWhere stories live. Discover now