All about you | F.S

Kapitel 41

•Felix perspektiv•
Nu hade det gått en och en halvtimme sedan jag fick sms:et från Markus och jag, Oscar och Ogge hade letat i hela området efter en skymt utav Sandra. Jag går längs en gata med få hus när något blänker till i mörkret. Jag tar upp den lilla pärlan som blänkte på gatan. Det är en ljusgrön pärla med blått och rosa glitter på, nästan sådana pärlor som Niklas, jag och Sandra brukar pärla med.

"Sandra..." mumlar jag och kollar ut i skogen som ligger i ett hav utav mörker. Jag kollar på pärlan igen och kollar sedan bortåt på vägen. Jag upptäcker sedan en till pärla några meter längre bort och en till ännu lite längre bort. Jag följer det korta pärlspåret tills jag kommer fram till ett bilspår i den fuktiga leran. Snabbt slår jag in Oscars nummer och säger att han ska komma hit.

Efter fem minuter kommer både Oscar och Ogge. Vi följer bilspåret tills vi kommer fram till ett förfallet hus med 3 bilar parkerade på uppfarten. På uppfarten finns samma pärlor som vi hittat vid gatan en bit här ifrån. De leder upp till husets ruttna dörr, men Markus skulle ha beväpnade vid ingången eller liknande och då skulle vi vara dödade innan vi ens hade kommit in. Istället gick bi runt huset och kollade efter ingångar.

Vi kollade in i källarfönstren runt husen och jag skymtade en siluett på en stol vid ett bord. siluetten verkade vara fastbunden i stolen för den sträckte desperat efter något på bordet. När jag kollar lite närmare glaset ser jag att det var Sandra som sitter fastbunden.

"Killar, det är Sandra" viskar jag och pekar på henne i den position hon sitter på plåtstolen.
"Vi måste komma in" viskar Ogge tillbaka och rycker i det multna fönstret. Det tar inte lång tid innan han har ryckt upp fönstret och vi kan smyga in.

• Sandras perspektiv•
Jag får tag i fickkniven på bordet och drar knivens egg mot repet som håller mina händer låsta. Ett ljud ifrån fönstret tar min uppmärksamhet och jag ser hur tre skuggor rör sig igenom det smala källarfönstret. När ljuset når deras ansikten går ett lyckorus genom min kropp. När de kommer fram till mig knyter de upp knutarna och mina händer blir äntligen fria.

"Vi måste ta oss ut här ifrån" viskar Oscar och lägger fickkniven i sin ficka. Jag pekar mot fönstret men killarna verkar inte smarta nog att förstå att vi kan komma ut genom samma väg de kom in. Istället för att stanna och förklara så springer jag ljudlöst mot fönstret och börjar krypa ut. Efter mig kommer tillslut Felix, Oscar och Ogge. Vi springer mot en utav de tre bilarna som står parkerade och tar nyckeln som ligger på framsätet. Precis när vi ska köra i väg kommer Markus och de andra killarna i hans gäng ut, beväpnade, alldeles redo att skjuta oss.

~~~~~~~~~~~~~
Hej! Det var ett tag sedan men här får ni ett ganska långt kapitel! Men jag är så spänd på hur just det här lilla delen utav novellen ska sluta!

Amen ha det bra nu i helgen då, så syns vi snart vänner!