Kapitel 12

375 12 0
                                    

• Sandras perspektiv•

Jag vaknade av att mobilen lyste upp ett nytt meddelande. Det var min andra bästa och min första vän, Gabriella.

''Det var så längesedan vi sågs! kan du inte komma över och berätta vad som har hänt i ditt liv de senaste 4 veckorna?'' stod det. Jag knappade in ett svar och reste mig ur sängen. Jag gick in i min garderob för att hitta något att ta på sig.

Jag tog ett par svarta jeans och en beige tröja i mjukt material. Sedan gick jag ner för att ta något att äta. Eftersom klockan var 11:43 så var det snart lunch vilket gjorde att jag inte behövde äta så mycket, utan tog ett äpple. Jag gick till badrummet på övervåningen för att göra mig i ordning. Jag tog på lite mascara innan jag försvann ut i höst kylan.

Väl framme hos Gabriella knackade jag på den mörkbruna ekdörren. Man hörde hur steg närmade sig dörren och hur någon krånglade med det gamla mässings låset. Dörren öppnades av Gabriellas pappa, Carl.

''Nämen hej Gumman! Det var inte igår!'' hälsade han. När skolan börjat så var det som om bodde jag här. Både Carl och Stina, Gabriellas mamma och pappa, var alltid så välkomnande. Det var min andra familj och de hade alltid ställt upp när det var som jobbigast. Gabriella kom ner för trappen och gestikulerade att jag skulle följa med henne upp. Jag kom in på hennes vita rum, som var ganska väl städat eftersom Stina var så ren av sig.

''Jag har saknat dig så mycket under sommarlovet! Du måste berätta allt!'' Sa hon och kollade ivrigt på mig.

''Vart ska jag börja?'' Skrattade jag medan jag tänkte.

''Var det några snyggingar där?'' frågade Ella, som hon kallades.

''Hahha jaa...'' jag dröjde på svaret så länge som möjligt. ''Jo du vet The Fooo? Ja, det är så här att jag typ träffade Felix Sandman på hotellet och vi är typ så här ihop.'' svarade jag lite nervöst.

''WOOW! HERREGUD!'' skrek Ella ut i rummet. Carl kom upp och kollade så att allt stod rätt till. Jag och Ella höll på att dö av skratt, men höll det inne tills han gick ut ur rummet. Efter skratt attacken fortsatte vi att prata om killarna och resten av sommarlovet. När klockan började närma sig halv 6 sa jag att jag behövde gå. egentligen så var jag bara trött av någon anledning och orkade helt enkelt inte stanna kvar.

När jag kom hem satt hela familjen i soffan och kollade på något underhållnings program. Jag gick upp på mitt rum och la mig direkt i sängen där jag somnade på två minuter.

All about you | F.SDonde viven las historias. Descúbrelo ahora