All about you | F.S

Kapitel 30

* Felixs perspektiv*
Jag fick en seriös chock när jag såg Sandra sitta framför mig. Hon var så vacker i sitt ljusbruna hår som nu blivit mörkare av höstens kyla, och den vita blusen matchade hennes lite brunare hy. Jag log mot henne och snart möttes våra läppar i en underbar kyss. Att känna smaken från hennes läppar och att få känna hennes närhet var den underbaraste känslan man kan ha.

Efter dejten på restaurangen åkte vi taxi till huset där vi bodde, men istället för att gå in gick vi en promenad upp längs berget för att kolla ut över Los Angeles fina utsikt. Uppe på bergets topp var det alltid folktomt och lugnt så oftast var det där jag satt när jag ville vara ifred från killarna. Vi satte oss ned på en ganska stor sten och njöt av tystnaden.

"Sandra?" Frågade jag efter en stunds tystnad. Hon vände huvudet mot mig och nickade som en bekräftelse att hon lyssnade. Jag beundrade hennes ansikte som lystes upp utav de vita stjärnorna som blänkte på den kolsvarta himlen innan jag fortsatte:
"Jag älskar dig till universums slut och tillbaka."
Hon nickade lite och såg ut att tänka på vad hon skulle svara.
"Universum växer hela tiden, det är oändligt" svarade hon sedan.
"Precis som min kärlek är oändlig för dig?" Frågade jag överlägset.
"Precis som din kärlek för mig är oändlig" bekräftade hon och la huvudet mot min axel. Så satt vi en lång stund och bara njöt av att vara tillsammans.

Efter ett tag harklade Sandra sig och vände huvudet så att hon kunde kolla in i mina grönblå ögon.
"Jag känner samma sak för dig" sa hon och lutade sig framåt för att kyssa mig. Kyssen gick snabbt över till ett lugnt hångel och sakta lade jag mig över henne. När vi drog ifrån log hon och vände sedan blicken upp mot stjärnorna.

"Felix, vi borde kanske gå in. Det börjar bli sent" log hon och reste sig upp från den kalla stenen.
"Eller så ligger vi kvar här inatt, för jag orkar inte gå tillbaka" små skrattade jag.
"Då får jag väl dra dig!" Sa hon och gjorde ett svagt försök att dra upp mig ur min liggande position. Hon suckade när hon insåg att det var meningslöst att ens försöka dra mig en meter bort.
"Snälla Felix, res dig upp!" Ropade hon och skrattade.
"Nej jag ligger rätt bra här" sa jag bestämt på ett skämtande sett.
"Då går jag själv då" sa hon buttert och började gå.

Efter ett tag bestämde jag mig att följa efter henne då hon säkert skulle gå in i fel hus, och vem skulle veta vad det kunde leda till. När jag kommit en bit ner för backen såg jag henne dansandes på vägen. Hon var sjukt duktig på det hon gjorde och det såg ut som om hon tränat mycket för att få allt att sitta. Dock var det ganska spontant att hon bara ställde sig mitt på vägen och dansade men vem vet vad tjejer tänker med?

När hon verkade klar klappade jag händerna och busvisslade. Hon ryckte till av det plötsliga ljudet och skrattade sedan åt hur dum jag såg ut där jag var den enda i hennes lilla publik men gjorde ljud som om 500 människor var där.

"Hur såg det ut?" Frågade hon efter att mina högljudda applåder slutat.
"Som om du aldrig gjort något annat" log jag. Hon log och vi fortsatte vår lilla promenad hemåt.

När vi kommit in i fooovillan var det lungt och vi såg killarna vara ute på altanen med Kat. Vi själva gick in till mitt och Ogges rum där Sandra och jag nu skulle få sova. Jag tog av mig tröjan och de blekta jeans shortsen jag haft på mig och kröp ner under det varma täcket. Snart låg även Sandra med min förstora tröja som nattlinne, bredvid mig och pussade mig i pannan. Jag lade min arm försiktigt över hennes midja och hon greppade handen innan hon vände sig om och låg med ryggen mot min varma mage. Jag placerade en kyss i hennes nacke innan jag slöt ögonen och slumrade bort i drömmarnas land.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ äntligen ett kapitel uppe! Ledsen för stavfel och annat skit men har lite fullt upp! Glöm inte att rösta och kommentera vänner! Det motiverar mig att skriva mer! ❤️❤️
Kram