All about you | F.S

Kapitel 18

•Sandras perspektiv•
Jag satt i soffan hemma hos Felix. Felix satt bredvid mig med sin ena arm över mina axlar.

Något program om inredning visades på den platta tv:n som stod på den något gamla tv bänken. Jag snurrade mobilen mellan tummen och pekfingret, när den spruckna skärmen plötsligt lyste upp.

Nytt sms från okänt nummer. Jag låste upp mobilen och tryckte fram smset.
Har du mysigt? Det kommer inte vara länge...
Ett hot? Varför skulle någon hota mig? Jag vinklade mobilen så att Felix också kunde se smset.
''Vem är det?'' frågade han.
''Det står okänt nummer.'' svarade jag och läste smset igen. Tryggheten som jag alltid kände med Felix i närheten var som bortblåst och jag ville bort. Om någon hotade mig var det sista jag ville att Felix skulle bli skadad.

Jag reste mig ut soffan och samma sekund hördes en glad röst och en dörr som stängdes.
''Haaallåååå!'' ropade Magnus röst från hallen.
''Hej!'' sa jag och gick in i hallen.
''Hur mår du?'' frågade han och kollade oroligt på mitt antagligen bleka ansikte.
''Jag mår bra!'' svarade jag och drog på mig min svarta känga. Lögn. Alla dessa lögner om att alltid må bra. Jag är rädd. Jag mår inte bra. Jag är hotad och det gör mig livrädd.

''Okej! Tack, vi sätter in pengar ikväll!'' svarade Magnus innan han räckte mig min jacka och öppnade dörren.
''Okej! hejdå!'' svarade jag och gick ut på trappen.

Det var ganska mörkt och jag kände mig förföljd. Det var dock ingen bakom mig när jag vände mig om men känslan fanns kvar.
Jag ökade på stegen och tog upp mobilen. Jag tryckte fram Gabriellas nummer och ringde henne.
''Du, jag är rädd.'' sa jag skärrat och kollade omkring i busskuren. Den ända levande varelsen här var en gammal tant med en liten röd handväska.
''Lugna dig! Jag kan komma över ifall du vill.'' svarade Gabriellas röst på andra sidan luren. Jag nickade på huvudet och kom sedan på att hon inte såg mig. Ett svagt ''hmm'' kom från mina läppar och sakta kom bussen inrullandes på den lilla gatan.
''Jag måste lägga på nu'' sa jag och lade på. Jag öppnade väskan och drog upp det blåa lilla busskortet.

Busschauffören kollade surt på mig när jag drog det lilla kortet över kortläsaren och sedan slog mig ner på ett av de tomma stolarna nära utgången. Det var inte många på bussen, bara tanten och en tonårs kille med fotbolls kläder. Det var lugnt på bussen men jag satt ändå på spänn hela resan hem.

När jag klev in genom dörren möttes jag av lukten från mat. Jag gick in i köket där mamma satt med Gabriella och en stor kastrull med pasta och köttfärsås.
''Hej!'' sa Gabriella glatt innan hon klappade på stolen bredvid henne. Jag satte mig och la lite pasta på tallriken innan jag började äta.

''Hur går det med Felix då?'' frågade Ella när vi kom upp på mitt rum.
''Ja det går bra men killarna vill träffa dig'' sa jag och log.
''Då tycker jag att vi alla kan träffas imorgon'' svarade hon bestämt.
''De är i studion men jag kan fråga Felix ifall vi kan följa med!'' Skrattade jag och tog fram min mobil. Ett nytt sms från samma okända nummer. Jag ignorerade det för ett ögonblick och slog upp min och Felix konversation.

''Gabriella undrar om vi kan vara med er i studion imorr'n?'' Jag tryckte på skicka och låste mobilen.

''Sure! vill du ha skjuts? Oscar kanske kan skjutsa Gabriella?'' fick jag som svar efter bara någon minut. Jag knappade in ett kort svar innan jag sa hejdå till Gabriella.

Efter en stund i tv-soffan gick jag upp på mitt rum där fönstret stod öppet. Jag mindes inte om det var öppet från början eller om det kanske har blåst upp. Jag stängde fönstret och somnade sedan skönt i min säng.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ jaha... Nu kanske lite saker ska börja hända... Jag ska försöka uppdatera mer nu i veckan så att denna novell kommer framåt! ifall ni har tid får ni gärna kolla in @afancyfooofamily på instagram där jag är en utav alla delägare!