All about you | F.S

Kapitel 21

•Sandras perspektiv•
När killarna kom ut från kontoret så låg ett leende på allas läppar.
''Vad hände?'' frågade Gabriella nyfiket.
''Nja ingenting...'' sa Omar med ett finuligt flin på läpparna.
''Men vi ser ju att det är något!'' skrattade jag och kollade in i Felix ögon. På något sett såg de lite sorgsna ut men ändå verkade han vara väldigt glad.
''Vi får helt enkelt inte berätta.'' sa Ogge innan någon förstörde hemligheten de hade.

Alla fyra satte sig där de suttit innan Daff hade kommit in i rummet. Felix bredvid mig i soffhörnet, Oscar på den gröna puffen och Omar i Ogges knä i en fåtölj. Ella satt vid det andra soffhörnet och sneglade ibland på Oscar. Om jag inte kände henne bättre hade jag nog trott att hon var kär i honom. Vi fortsatte snart att prata som om Daff inte hade avbrutit oss innan.

När klockan slog 6 reste jag mig ur Felix mysiga famn och gick ut i hallen. Jag drog på mig min bruna kappa och mina svarta läder skor innan jag satte på mig den gråa mössan. Felix kom ut i hallen och följde mina rörelser med blicken.
''Hejdå då'' log han innan han lutade sig framåt och kysste mig. Ett glädjerus for igenom mig när han la armarna om mig. Han kollade in i mina ögon när vi avbröts av att Omar stod i dörröppningen mot lokalen vi vart i.
''Get a room, buddy!'' ropade han följt av fniss inifrån rummet. Jag öppnade dörren, vände mig om och vinkade till Felix.

** 15 minuter senare**

Mörkret hade fallit där jag gick på den folktomma gatan. Ett känsla av obehag gick igenom kroppen. En manlig siluett som tryckte sig mot väggen syntes lite längre bort på gatan. När han upptäckte att jag var här började han gå sakta mot mig. Skärrat vände jag mig om och började snabbt gå tillbaka mot studion. Jag hörde hur han ökade på stegen, likaså gjorde jag. Han ropade att jag skulle stanna, men det ignorerade jag bara. Snart hörde jag hur han började springa efter mig och det tog inte lång tid innan även jag sprang.

Jag kände en stor hand på min axel som stannade mig.
''EY Sandra!'' Mannen tryckte upp mig mot väggen och då såg jag vem det var. Markus.
''Vad sägs om ett ligg ikväll?'' frågade han självsäkert och slickade sig om läpparna.
''Usch släpp mig, ditt äcklo!'' utbrast jag och slog till honom på bröstet. Han gav till sig ett hest skratt och när han andades ut i mitt ansikte kände jag hur hans andedräkt stank alkohol.

Sakta lutade han sig framåt precis när hans läppar snuddade mina riktade jag ett slag mot hans bleka kind. Han backade förvånat bakåt med handen för kinden innan han riktade in ett slag mot mina revben. En obeskrivlig smärta for igenom min kropp när jag la händerna för magen för att skydda revbenen.

Ett hårt slag mot mitt huvud gjorde att jag släppte all kontroll. Jag vinglade till och snart låg min kropp tungt på den kalla asfalten.

När jag trodde att allt var över jag hörde en igenkänd röst skrika på Markus. Rösten försvann längre och längre bort innan jag knappt hörde något. Det svartnade framför ögonen och det sista jag såg var Felix oroliga ansikte kolla ner på mig.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Nämen nu hände det ju något!! Idag är det BOKPARTY!! jag är super taggad för mina två vänner Olivia och Emelie ska få gå!! Ha det bra!