Slytherins skam

Kapitel 7

Dagen var som vilken dag som helst, förutom att Leia hade väldigt svårt att behålla koncentrationen under lektionerna. Ständigt flöt hon iväg och började tänka på brevet.

"Han är inte den ni tror han är, du måste göra något"

Vem var Han? Fanns Han på Hogwarts? Var Han en elev? Vem skulle det vara om inte en elev, lärarna skulle ju aldrig göra något? Hur skulle hon ens kunna avgöra det?

Sedan var det ju också den där fjädern, röd och blå, lång och ståtlig. Det liknade ingenting hon någonsin sett tidigare. Kanske den var manipulerad av magi? Kanske sådana fjädrar hade en speciell innebörd?

Frågorna rusade genom Leias huvud, hon var så upptagen av dem att hon inte märkte att McGonagall hade tilltalat henne. "Leia" röt hon för tredje gången i rad, Leia hoppade till, som om hon vaknat ur en trans. Hennes kinder skiftade snabbt från vitt till rött och hon slog ner blicken i bänken.

"Ja, Professor McGonagall" svarade hon, rösten darrade.

"Vi kör en kort repetition idag, Leia" började McGonagall. "Kan du berätta för mig de 5 grundläggande reglerna för förvandlingskonst." Det krävdes inget geni för att avgöra att Professorn nu var irriterade. McGonagall log sällan, men nu liknade hennes läppar mer två streck än ett leende, eller vad det nu var hon gjorde med munnen i vanliga fall.

Det som var ännu värre var att Leia i vanliga fall mycket lätt skulle kunna svara på frågan, men just nu stod det helt stilla i huvudet. Hennes kinder övergick från att vara lätt röda till att bli ännu mer intensivt röda, hon ruskade på huvudet och sjönk ännu längre ner på stolen. Detta hände aldrig, hon visste alltid svaret. Med det satans brevet och fjädern upptog all hennes koncentration, det var som ett svarthål i hennes hjärna som sög ut alla nödvändig och bra information hon hade lagrade där inne. Hon måste göra något åt detta, hon måste hitta svar.

Därför sökte hon igenom hela biblioteket i jakt på Hector senare den kvällen. I vanliga fall fungerade det tvärtom. Hector sökte upp Leia när han vill diskutera något han läst, och Leia satt som vanligt på samma plats så det tog aldrig speciellt lång tid. Hon och Hector kunde samtala i flera timmar ihop, även fast Leia hade mängdvis av arbete hon vill få gjort struntade hon i allt, för Hectors skull. Därför kunde han väll ställa upp denna gången, när det var Leia för en gångs skull som hade en fråga?

Hon irrade omkring i biblioteket länge, upp och ner, förbi vartenda litet skrivbord tills hon äntligen fick syn på det bruna behårade huvudet. Leia närmade sig Hector långsamt, hon hade precis insett att det alltid var han som inledde deras konversationer, aldrig hon. Hon kände sig tafatt, i morse hade hon fått det att låta som om det handlade om något jättestort och viktigt. Kanske allt bara var ett skämt och Leia skulle se ut som en idiot? Leia ruskade lätt på huvudet, skärp dig, och sluta oroa dig, intalade hon sig själv.

Hon trodde att hon var tyst som en mus när hon gick fram mot Hector, men han hörde henne på avstånd och såg upp. "Leia!" utbrast han förvånat när hennes långa figur kom inom synhåll.

"Hej Hector" svarade hon i en tystare ton och slog sig ner på en stol bredvid honom.

"Men vad gör du här? Du är ju aldrig i den här delen av biblioteket" ett leende lekte i Hectors vänstra mungipa och hans ögon glittrade sådär speciellt som det alltid gjorde när han skulle berätta något. "Inte för att det spelar någon roll" fortsatte han. "Jag hade tänkt söka upp dig, jag håller på med en uppsats i Försvar mot Svartkonster, Quirrell har gett oss värsta hemläxan och jag behöver din hjälp"

Leia hade bara ryckt på axlarna som svar på Hectors första frågan, men sedan tagit modet till sig. "Jag kan hjälpa dig Hector, men jag skulle också behöva be om lite hjälp sen" sa hon.

"Jajaja, kom nu så sätter vi igång, jag behöver hitta minst tre olika källor att refererat till i min text. Har du några förslag?" frågade han samtidigt som han började skumma sig igenom alla bokryggar. Hector verkade inte bry sig särskilt mycket om Leias fråga, men han blev alltid lite för ivrig när det kom till böcker så det störde henne inte så mycket. Det viktiga var att hon äntligen fick fråga.

Det spenderade minst en timme bland böckerna för att hitta det absolut bästa alternativ, i vanliga fall skulle Leia älska det här. Det var detta hon trivdes allra bäst med, böcker och att få skratta tillsammans med Hector. Dem två brukade dra många skämt om litteratur från muggelvärlden eller andra gamla böcker som ingen annan läst, och skämten förstod ju såklart ingen annan då heller. Leia tyckte om den tanken, att hon och Hector delade något gemensamt, bara dem två. Men idag var hon inte så nöjd som hon brukade, brevet och fjädern gnagde konstant i bakhuvudet på henne. Hon kunde verkligen inte släppa det.

Till sist, när det kommit tillbaka till Hectors skrivbord, lät hon det bara slinka ur henne. "Hector jag har fått ett brev, jag vet inte från vem eller varför jag. Det enda som stod var att han är inte den ni tror han är, du måste göra något. Jag har också fått en fjäder som jag aldrig tidigare sett och jag vet inte heller vart den kommer ifrån, du vet inte vad det handlar om?" Leia pratade väldigt snabbt, snubblade över stavelserna. Hector däremot hade blivit knäpptyst, glimten i ögon var försvunnen och han hade en bister min i ansiktet.

"Jag vet inte." Sa han kort och började rafsa ihop sina grejer.

"Men Hector" började Leia. Hector stannade upp.

"Men jag vet ju inte sa jag! Det är i alla fall inte jag som gjort det." han hade höjt röst. Leia blev skärrad, det här var inte den reaktionen hon förväntat sig.

"Nej men vänta Hector, det var inte så jag menade" Leia försökte prata igen, men blev avbruten.

"Jag bryr mig inte om vad du menar, jag vet ingenting, och det är inte mitt problem så kan du vara så himla snäll och sluta söka min uppmärksamhet. Vad är ditt problem liksom?" nu höll han böckerna Leia hjälpt honom plocka ut i famnen. Det fanns något vilt i hans mörka ögon och Leia blev helt stum. Hector tog tre stora kliv och försvann bakom hörnet kring bokhyllan och lämnade en paff Leia bakom sig.