Slytherins skam

Kapitel 13

Nästa eftermiddag vid samma tid var Leia i biblioteket, men ingen Hector. Till en början hade hon inte funderat speciellt mycket på det, hon hade satt sig tillrätta i en mörkgrön fåtölj och väntat på att han skulle dyka upp. Men tiden gick, men ingen Hector kom. Den tjocka mässingsvisaren hade hunnit röra sig 180 grader efter utsatt tid, och då, en halvtimme försenat, dök den efterlängtade Ravenclawaren upp.

Hector kom springandes mot Leia, han stannade och flåsade kraftigt, som om han sprungit flera kilometer. "Du måste komma!" flämtande han. Leia såg förvirrat på honom, den solbrända hyn i hans ansikte var rött och svettpärlorna gled mjukt ner för hans näsrygg. "Fyfan, jag har så dålig kondition" hörde hon Hector viska för sig själv under ett andetag.

"Vad är det?" undrade Leia, fortfarande förvirrad över Hectors märkliga entre. "Rumbolt... Ravenclaw... De har... en öv-...nings-...match...ikväll" Han flämtade fortfarande kraftigt mellan varje andetag. "Jaha, när då?" frågade Leia lugnt. "NU!" svarade Hector och viftade ivrigt med händerna, och efter det satte de båda eleverna av och rusade genom biblioteket tillsammans. Elever i alla årskurser såg upp från sina böcker och kastade arga blickar efter dem när de flög fram högljutt, men Leia brydde sig inte, det här var en chans hon inte tänkte missa.

Eftersom Hector var så andfådd tog det ändå ganska duktigt med tid innan paret var framme. De hade redan hunnit börja dra igång träningsmatchen, och Madam Hooch hade överraskat dem med sin närvaro när Leia och Hector så diskret de kunde smög upp på en läktare och satte sig.

Leia tog ett djupt andetag och torkade svetten från pannan, bredvid henne hängde Hector med huvudet mellan knäna och bara flåsade. Leia började skratta "Vi borde byta ut vår bibliotekstid till motionstid" Hector såg upp på henne "Aldrig" flämtade han och flinade, högröd i ansiktet. Leia sträckte på sina långa ben och la upp dem för att vila på läktaren framför henne, sedan lät hon blicken vandra till skyn och fann honom direkt.

Med blått hår och röda kläder var William Rumbolt svår att missa upp på kvasten. Han hade slagträet i högerhanden och verkade uppenbart fokuserad på att hitta dunkarna, längre bort kunde Leia också se en annan gryffindorare med ett slagträ i handen.

För att inte göra det alldeles för tydligt att hon var här för att stirra ut Rumbolt lät Leia blicken vandra över resten av planen som nu upptogs av blå- och rödklädda spelare, alla hängivna till att vinna. Men titt som tätt lät hon blicken falla tillbaka på hennes mål, och efter att det hade gått säkert tjugo minuter lät hon blicken åter söka sig till Rumbolt och då upptäckte hon att även han stirrade tillbaka på henne.

Leia slog snabbt undan blicken, och rodnade, men Hector verkade inte märka något, han gestikulerade vilt åt Edvin upp i himlen, log och tjoade mot honom. Leia förstod ingenting av det han gjorde, det var som om sportkillar hade ett eget kodspråk, som hon inte var tillräckligt nördig för att förstå. Hon vände tillbaka blicken åt Rumbolt, och då hände det igen! Han tittade på Leia, nej förresten, han STIRRADE på Leia värre än vad hon själv gjorde på honom. Nu verkade Hector också hajja att någonting var fel, "Han tittar på dig" mumlade han ur mungipan. "Jag vet" mumlade Leia tillbaka, Rumbolt började vifta med armarna och ropade något Leia inte hörde. Madam Hooch blåste i sin visselpipa, hennes skarpa röst ekade över planen "PAUS", de båda lagen flög instinktiv iväg till sina lagkaptener. Leia fick en nervös klump i magen, Rumbolt hade stirrade på en åtskilliga gånger nu, och nu bad han om paus? Han måste han något i kikaren, han måste förstå att något var på gång...

Hector vågade sig på att titta på henne, "Tror du att..." han vågade inte avsluta frågan, Leia stirrade ner i läktaren och ryckte på axlarna. Kanske förstod han att hon var här av en anledning, kanske inte. Hon kunde just nu bara hoppas på det bästa, att gå härifrån nu skulle göra det hela mycket tydligare. Sakta och så diskret som hon kunde med sina långa klumpiga ben lät hon dem falla från sittplatsen framför henne, och istället dra dem emot sig själv. Leia knäppte händerna kring sig själv och vaggade lätt, någonting som var typiskt henne när hon var nervös, när vulkanen inom henne av ångest och oro försiktigt började pysa ut rök.

Madam Hooch blåste i sin visselpipa igen, och de båda lagen sköt iväg i skyn i olika riktningar. Efter det såg inte Rumbolt på Leia än enda gång, så vitt hon visste, nu vågade hon knappt släppa blicken från träbänken framför sig.

När Ravenclaw för tredje gången lyckades fånga kvicken blåste Madam Hooch i sin visselpipa för att signalera att matchen var slut. Det hördes några irriterade stön från de rödklädda spelarna, speciellt från Rumbolt, men Hooch viftade bara bort det. "DET ÄR BARA TRÄNING" vrålade hon ut över planen, men det hindrade inte Ravenclaw-spelarna att fira sin vinst med leende och high-fivar.

Leia reste snabbt på sig, Hector efter henne. Hon vill komma bort härifrån så snabbt som möjligt, för att undvika Rumbolt. Det var tydligt att han fattade att någonting var på gång, och hon ville inte öppna upp för en konfrontation av något slag. Snabbt kilade hon och Hector ner för trappan, och var precis på väg ut från planen när de hörde "HALLÅ!" båda två stannade upp som om de blivit lamslagna. "Jag vill snacka med er" mullrade den hesa rösten. Leia svor inombords, och både hon och Hector vände sig om, tydligt ertappade med att försöka fly.

"Hej William" sade Hector lugnt, Leia rodnade bara djupt och stirrade på gräset framför sig. Rumbolt fnös, "Dags och säga hej nu va? Suttit och pyskat mitt lag under hela träningen, Romero?" Hector höjde på ett mörkt ögonbryn, fortfarande med en obrydd min. "Pyskat? Finner du mig så skräckinjagande Rumbolt?" Leia kunde höra på hans röst att han flinade åt sin egen kommentar. Rumbolt spände käkarna och kastade mördade blickar på paret framför sig, "Ha, tror du är rolig nu va?" han gjorde en konstpaus och gick några kort steg mot dem, resten av Gryffindorlaget stod bakom honom, osäkra på vad de förväntades göra. "Jag pratar inte om dig, Romero" han flinade åt Hector, "Jag pratar om horan vid din sida, också kallad "Slytherins skam"" han gjorde rösten gäll när han uttalade Leias välkända namn.

Hector spände musklerna, nu var det hans tur att bli provocerade. "Vem är det du kallar hora? Din mamma eller din syster?" kontrade han Rumbolt. Rumbolt kastade kvasten han hade hållit i sin hand och skulle precis ge sig på Hector när Madam Hooch kom gåendes med högljudda steg. "Vad är det som försiggår här? Raska på nu, iväg till sängs med er!" Hennes röst var lika sylvass som på plan, och eleverna dröjde inte utan plockade ihop sina grejer och gick iväg åt olika håll. Rumbolt kastade mördade blickar åt både Leia och Hector, men Leia vågade fortfarande inte se upp utan tittade rodnandes ner i backen.

"Förlåt" viskade hon. Hector tittade på henne "Förlåt? För vad? Det här var inte ditt fel alls Leia, om någonting bekräftar det bara att Rumbolt är ett riktigt as" Hector la armen om Leias axlar och drog henne intill sig, även fast det var lika långa. "Jag menar bar-" Hector avbröt Leia. "Du behöver inte mena någonting, förutom att det här är en jävligt bra anledning till att sätta dit honom, en gång för alla" sade Hector med eftertryck. Leia nickade bara med sloket huvudet, och tillsammans vandrade de båda vännerna tillbaka till slottet.