Slytherins skam

Kapitel 23

Leia hade gått rätt till biblioteket från middagen. Hon kände sig underligt exalterad över att få prata med Polly, förhoppningsvis ostört, för en gångs skull. Det hade inte krävts mycket från hennes sida för att Polly skulle vilja hjälpa henne, de hade ju knappt hunnit prata om allt Leia höll på med och vad hon visste innan Polly själv började samarbeta med henne. Lite underligt var det kanske, men Leia slog snabbt undan de tankarna. Hon behövde all hjälp hon kunde få.

Polly stod innanför dörren och väntade på Leia. "Hej igen!" sade hon glatt.

"Hej" svarade Leia och log försiktigt.

Paret letade sig fram genom biblioteket till den mest ensamma och bortglömda plats de kunde hitta. Det var ett litet runt träbord med två fåtöljer i rött läder omkring, bordet var dammigt och fåtöljer uppenbarligen slitna med repor och skavanker lite var som helst, men det verkade inte störa flickorna som slog sig ner.

Leia och Polly hade båda två slängt upp sina väskor på bordet, det vita dammet yrde omkring i luften som små moln och eleverna hade sjunkit ner i fåtöljerna. Det hade bildats en tystnad som Polly bröt genom att fråga "Hur mår du?"

Leia rynkade på pannan, vilken underlig fråga. "Bra" svarade hon artigt. "Du själv?"

Polly himlade med ögonen, "Det här är ingen jobbintervju Leia. Hur mår du egentligen?" Pollys bruna ögon granskade Leia grundligt. Leia kände sig obekväm och naken.

"Bra.. Tror jag. Eller vad menar du?"

"Tja jag vet inte. Du verkar ha fått typ världens krångligaste uppgift att lösa utan någon hjälp och så har din pojkvän börjat gå runt och attackerat folk så tja jag vet inte riktigt?" Pollys röst dröp av sarkasm när hon sade detta.

Leia himlade med ögonen. "Till och börja med så är han inte min pojkvän-"

Polly avbröt henne "HA, som om jag ska tro på det"

"Han är verkligen inte det, på riktigt" sade Leia med eftertryck, något irriterat.

"Jojojo" Polly viftade bara avfärdande med handen. "Han bara springer omkring och låter ingen annan komma i närheten och ser på dig som om du vore en gyllene skatt, ingenting såklart"

Leia kunde inte undgå att flina åt Pollys sarkasm, men orkade fortfarande inte bry sig om att fortsätta diskussionen. Hector var verkligen inte hennes pojkvän, aldrig varit och kommer särskilt inte heller aldrig bli. "Skit samma" suckade Leia. "Han spelar ingen roll nu"

"Duktig flicka" Polly flinade åt henne och klappade Leia på låret. "Men hur går det med den där uppgiften då?"

Leia ryckte på axlarna åt frågan, hon hade tappat fokuset ett tag nu men det Polly hade sagt om den Förbjudna Skogen hade fått henne på banan igen. "Du berättade ju om att han och hans gäng hade gått in i den Förbjudna Skogen" Polly nickade och såg på Leia med hakan vilandes på sin hand. "Så jag gjorde lite research" Leia grävde fram sina anteckningar ur väskan och dumpade dem på det runda bordet. "Och det finns ungefär en miljard olika saker jag skulle kunna tänka mig att han gjorde där ute." avslutade hon med en suck.

Leia kände sig uppgiven, med Polly tvärtemot verkade bara bli mer intresserad. "Som vadå? Berätta" bad hon.

Leia plockade upp närmaste papper, "Det finns varulvar där ute, kanske vill han visa sig på styva linan och slåss mot en eller ta med den in i skolan för att skrämma skiten ur någon stackare" började Leia.

"Men då skulle ha bli relegerad på direkt" avbröt Polly henne. "Dumbledore skulle aldrig tillåta något sådant beteende" Leia såg menande på Polly.

"Han har gjort tusen saker vem som helst skulle bli relegerad för, så jag tror nog att Dumbledore skulle kunna tillåta vad som helst, så länge det gäller honom" sade Leia bittert, Polly suckade och nickade.

"Du har en poäng"

Leia fortsatte "Sen finns det massvis av växter han skulle kunna vilja använda, allt från att du fiser konstant till dem som är så giftiga att du dör" Hon pausade och bytte blad "Eller så kanske han bara gick dit för att pissa" avslutade hon sarkastiskt och sjönk tillbaka ner i fåtöljen.

Polly skrattade lätt "Så det finns en massa olika alternativ, vad tror vi är mest realistiskt?"

Leia suckade uppgivet "Jag har ingen aning, det enda jag vet är att jag måste få stopp på hans satans mobbning"

Polly såg på henne fundersamt. "Är du säker på att det bara är det?" frågade hon.

"Vad skulle det annars vara?" frågade Leia uppgivet.

"Ja, tänk om det handlar om något mycket mer. Tänk om han vill få mer makt, så att han kan göra mycket mer än att bara vända någon upp och ner eller ta sönder deras väska. Tänk om han vill ha makt på riktigt"

Det lät otroligt i Leias öron. "Nej. Sådant där gör bara folk från mitt elevhem, inte Rumbolt." sade hon.

Polly såg irriterat på henne "Vad får dig att tro det? Han har redan bevisat sig att vara kapabel till att göra massvis av saker. Varför skulle han inte kunna göra mer?" ifrågasatt hon.

"För att han inte är sån. För att han är en Gryffindor och Dumbledores kelgrisar, praktiskt tagit alla lärares kelgris så nej han skulle inte göra det"

"Men tänk om det är hans strategi, tänk om han egentligen... Vill ta över skolan?!"

"Okej okej, nu spårar det ut här." Leia såg på Polly. "Jag har förresten en fråga till dig?"

Polly såg besviken ut, men sade "Fråga på du bara"

Leia famlade efter ord, hon visste inte riktigt hur hon skulle formulera sig. "Du.. Du är ju så himla.. Liksom stark och självständig... " Det lät patetiskt tänkte Leia för sig själv. "Hur kommer det sig att du låtit Rumbolt bara köra över dig som han gjort?"

Polly sjönk ihop i fåtöljen och Leia kunde se att hennes solkyssta kinder började ta en något röd färg. Det blev tyst för Polly sade ingenting. Leia funderade på om hon hade tagit det ett steg för långt, men då började Polly prata. "Jag vet faktiskt inte" man kunde höra att hon var nära på att börja gråta. "Jag har aldrig låtit någon köra över mig, aldrig" sade hon med eftertryck. "Men han... Han är ett monster. Han krossar allt i sin väg, han-" Polly brast ut i gråt.

Leia kände hur det dåliga samvetet växte inuti henne, som en jäsande deg. Hon klättrade över till Pollys fåtölj och slog sig ner bredvid henne. Försiktigt lindade hon armarna kring Gryffindorflickan och hon lade sitt huvud vilandes mot Leias axel, med salta tårar som klättrade ner för hennes vackra ansikte.